— Hospodinova vinice - Dům izraelský je přirovnán k vinici, - kterou Hospodin štípil, ale která nepřináší plody.
1 Zazpívám svému milému píseň mého milého o jeho vinici: „Můj milý měl vinici na úrodném svahu. 2 Zkypřil ji, kameny z ní vybral a vysadil ušlechtilou révu. Uprostřed ní vystavěl věž i lis v ní vytesal a čekal, že vydá hrozny; ona však vydala odporná pláňata. 3 Teď tedy, obyvateli Jeruzaléma a muži judský, rozhodněte spor mezi mnou a mou vinicí. 4 Co se mělo pro mou vinici ještě udělat a já pro ni neudělal? Když jsem očekával, že vydá hrozny, jak to, že vydala odporná pláňata? 5 Nyní vás tedy poučím, co se svou vinicí udělám: Odstraním její ohrazení a přijde vniveč, pobořím její zídky a bude pošlapána. 6 Udělám z ní spoušť, nebude už prořezána ani okopána a vzejde bodláčí a křoví, mrakům zakážu zkrápět ji deštěm.“ 7 Vinice Hospodina zástupů je dům izraelský a muži judští sadbou, z níž měl potěšení. Čekal právo, avšak hle, bezpráví, spravedlnost, a hle, jen úpění.
— Šesteré „Běda!“ - Šestkrát se ozývá „Běda“ proti těm, kteří nedbají Hospodinova zákona a zařizují se po svém.
8 Běda těm, kteří připojují dům k domu a slučují pole s polem, takže nezbývá žádné místo, jako byste jen vy byli usedlíci v zemi. 9 V uších mi zní slovo Hospodina zástupů: „Ano, zpustnou četné domy, i velké a pěkné budou liduprázdné. 10 Deset jiter vinice vydá jediný bat a chómer osevu vydá jedinou éfu.“ 11 Běda těm, kteří za časného jitra táhnou za opojným nápojem a až do setmění je rozpaluje víno. 12 Citera a harfa, bubínek a píšťala a víno jsou na jejich pitkách, ale na dílo Hospodinovo neberou zřetel a dílo jeho rukou nevidí. 13 Proto bude můj lid vystěhován, neboť nemá poznání. I nejváženější budou hladovět, jeho hlučící dav bude prahnout žízní. 14 Podsvětí roztáhne svůj chřtán a dokořán rozevře svou tlamu. Do něho sestoupí jeho důstojnost i jeho hlučící dav, jeho hukot a jásot. 15 Sehnut bude člověk a ponížen muž, oči zpupné budou poníženy. 16 Hospodin zástupů se však vyvýší soudem a svatý Bůh se prokáže svatým spravedlností. 17 Jako na své pastvině se tam budou pást beránci, a kde zůstaly trosky po zbohatlících, budou jíst bezdomovci. 18 Běda těm, kdo v provazech šalby vlečou nepravost, jako by v postraňcích táhli povoz hříchu, 19 a říkají: „Nechť urychlí a uspíší své dílo, ať je uvidíme; nechť se přiblíží a uskuteční úradek Svatého, Boha Izraele, ať jej poznáme.“ 20 Běda těm, kdo říkají zlu dobro a dobru zlo, kdo vydávají tmu za světlo a světlo za tmu, kdo vydávají hořké za sladké a sladké za hořké! 21 Běda těm, kdo jsou moudří ve vlastních očích a rozumní sami před sebou. 22 Běda bohatýrům zdatným v pití vína, mužům udatným v míchání opojných nápojů, 23 těm, kdo za úplatek ospravedlňují svévolníka a spravedlivým upírají spravedlnost. 24 Proto jako jazyky ohně stravují strniště a suchá tráva mizí v plamenech, tak ztrouchniví jejich kořen a jejich květ odlétne jako prach, neboť odvrhli zákon Hospodina zástupů a řečí Svatého, Boha Izraele, pohrdli.
— Příchod vzdáleného pronároda - Ke svému soudu si Hospodin použije třeba i neznámých pronárodů, jež přivolá z dálky.
25 Proto plane Hospodin hněvem proti svému lidu; až napřáhne na něj ruku a udeří jej, budou se chvět hory, mrtvol bude jako smetí na ulicích. Tím vším se jeho hněv neodvrátí a jeho ruka zůstane napřažená. 26 I vztyčí korouhev k dalekému pronárodu, hvizdem jej přivolá od končin země. Hle, přijde rychle a hbitě. 27 Nikdo v něm nebude znavený, nikdo nebude klopýtat, nikdo nezdřímne, nikdo nebude spát, nikomu se nerozváže pás na bedrech, nikomu se nepřetrhne řemínek u opánků. 28 Jeho střely budou naostřené, všechny jeho luky připravené, kopyta jeho koní budou jako křemen a kola jeho vozů jako vichr. 29 Bude řvát jako lvice, řvát bude jako lvíčata, zavrčí, popadne úlovek, odvleče a nevyrve mu jej nikdo. 30 V onen den se nad ním bude rozléhat jekot jakoby jekot moře. Pohlédne-li kdo na zemi, hle, skličující temnota; světlo ztemnělo jejím šerem.
1Nu ska jag sjunga en sång om min älskades vingård. Min älskade hade en vingård på en mycket bördig kulle.2Han plöjde upp den, tog bort all sten och planterade vin av allra bästa slag. Han byggde ett vakttorn och ett presskar. Sedan förväntade han sig en rik skörd, men skörden blev inte alls som han väntat sig.3"Ni män i Jerusalem och Juda, nu ska ni döma mellan mig och min vingård!4Vad hade jag kunnat göra mer för den? Varför gav den dålig frukt i stället för god?5Jag ska riva ner staketen och låta vingården bli nertrampad av boskap och får.6Jag tänker inte beskära träden eller hacka upp jorden utan låta tistlar och törnen få växa fritt. Jag ska be molnen att inte längre sända regn."7Det här är en berättelse om Guds folk. De är vingården jag talade om. Israel och Juda är den plantering han älskade! Han väntade sig en skörd av rättvisa, men fann i stället blod och död. Han väntade rättfärdighet, men hörde bara ropen från människor i nöd.8Ni köper upp hus efter hus och lägger fält till fält, så att andra inte får någonstans att bo. Ni blir ensamma kvar.9Men Herren, härskarornas Gud, har bestämt ert öde. Med mina egna öron har jag hört honom säga: "Många vackra hus ska ligga öde."10En stor vingård ska inte ge mer än några liter vin! Av det utsäde som sås ska man bara få en tiondel tillbaka.11Det blir synd om er som går upp tidigt på morgonen för att sitta och dricka till långt fram på nätterna!12Ni ordnar med vacker musik till era dryckesfester. Men ni har inte något som helst intresse för Herren och hans verk.13Därför ska jag skicka bort er alla i fångenskap. Ni bryr er inte om vad jag har gjort för er. Alla era främsta ska dö av hunger, och många ska dö av törst.14I dödsriket ser man med förväntan fram mot att ta emot det läckra Jerusalem. Mäktiga män jämsides med enkelt folk, alla kommer att uppslukas av dödens käftar.15På den dagen ska den högfärdige trampas ner i smutsen, den stolte ska bli förödmjukad,16men Herren, härskarornas Gud, är upphöjd över allt detta. Han ensam är helig, rättfärdig och god.17På den tiden ska fårhjordarna finna sin föda bland ruinerna av de rikas egendom.18Ve dem som inte kan skilja sig från sitt ogudaktiga liv.19De till och med förlöjligar den Helige och utmanar Herren att straffa dem. "Skynda dig och straffa oss, Herre!" säger de. "Vi vill se vad du kan göra!"20De förväxlar det goda med det onda. De gör svart till vitt och vitt till svart, surt till sött och sött till surt.21Ve dem som är visa och kloka i sina egna ögon!22Ve dem som är 'hjältar' när det gäller att dricka och skryta med hur mycket de tål.23De tar mutor för att förändra rättvisan. De låter den skyldige gå fri och sätter den oskyldige i fängelse.24Därför kommer Gud att gå tillrätta med dem och bränna upp dem som hö. Deras rötter ska ruttna ock deras blommor vissna, för de har förkastat Guds lagar och föraktat ordet från Israels Helige.25Det är därför Herrens vrede är så stor mot hans folk. Det är därför han har sträckt ut sin hand för att straffa dem. Bergen kommer att darra, och hans folks döda kroppar kommer att kastas ut som avfall på gatorna. Men trots detta upphör inte hans vrede. Fortfarande kommer hans hand att vila tung över dem.26Han ska sända en signal till de länder som ligger långt borta. Han ska vissla på dem som finns vid jordens ändar, och de ska genast skynda sig till Jerusalem.27De ska inte bli trötta, stappla eller stanna. Deras bälten är spända och deras skoremmar starka. De skyndar framåt utan att vila eller sova.28Deras pilar är vassa och deras bågar spända. Gnistor flyger från hästarnas hovar, och vagnshjulen viner som vinden.29De ryter som lejon och griper tag i sitt byte. De besegrar mitt folk och för bort det i fångenskap, utan att någon kan rädda det.30De ryter åt sina offer som havet ryter. Över hela Israel ligger ett täcke av mörker och sorg, och himlen är svart.