— Proti Údolí vidění - Ačkoli jsou hradby města Davidova prolomeny, žije město v radovánkách a nedbá na Hospodina.
1 Výnos o Údolí vidění: Co je s tebou, že jsi celé vystoupilo na střechy, 2 město plné hluku, halasu, město rozjařené? Skolení tvoji nebyli skoleni mečem, nezemřeli v boji. 3 Do jednoho prchli všichni tvoji náčelníci; byli jati bez výstřelu z luku. Všichni tvoji zastižení byli do jednoho jati v dáli na útěku. 4 Proto jsem řekl: „Odvraťte ode mne oči, ať hořekuji a pláči; nesnažte se mě těšit nad zhoubou dcery mého lidu!“ 5 Neboť den poděšení a pošlapání a rozruchu, den Panovníka, Hospodina zástupů, nastal v Údolí vidění, den zhroucení zdí a křiku o pomoc k hoře. 6 Élam zvedl toulec, má vozy s posádkou a koně, a Kír obnažil štít. 7 Nejlepší z tvých dolin jsou plny vozů; jezdci zaujali postavení před branami. 8 Odkryto bylo Judovo zaštítění. Onoho dne jsi vzhlížel k výzbroji Domu lesa. 9 Viděli jste, jak mnoho bylo průlomů do města Davidova a shromažďovali jste vodu z Dolního rybníka. 10 Pořídili jste soupis domů v Jeruzalémě a strhávali jste domy pro zpevnění hradeb. 11 Mezi obojími hradbami jste zřídili nádrž pro vodu Starého rybníka. Nevzhlíželi jste však k tomu, který vše způsobil, a neohlíželi jste se na toho, který to odedávna připravoval. 12 Onoho dne Panovník, Hospodin zástupů, vyzval k pláči a k nářku a k vyholení lysiny a k přepásání žíněnou suknicí, 13 a hle, veselí a radost, porážení dobytka a zabíjení ovcí, jedení masa a pití vína. „Jezme a pijme, stejně zítra zemřeme!“ 14 Mému sluchu však Hospodin zástupů zjevil: „Tato vaše nepravost jistotně nedojde smíření, zemřete,“ praví Panovník, Hospodin zástupů.
— Šebna a Eljakím - Správce Šebna je zavržen, Eljakíma přivede k pádu jeho příbuzenstvo.
15 Toto praví Panovník, Hospodin zástupů: Jdi, vydej se k tomu hodnostáři, promluv k Šebnovi, správci domu: 16 „Co tu pohledáváš, koho tu máš, žes tu vytesal pro sebe hrob? Dal sis hrob vytesat vysoko, dal sis vyhloubit příbytek ve skále! 17 Hle, Hospodin tě odvrhne, odvrhne tě, ty hrdino, zabalí tě, 18 smotá, jako klubko tě svine, jako míč tě odhodí do široširé země. Tam umřeš a tam skončí tvé slavné vozy, pohano domu svého pána. 19 Srazím tě z tvého postavení; ze svého úřadu budeš svržen. 20 V onen den povolám svého služebníka Eljakíma, syna Chilkijášova. 21 Obléknu ho do tvé suknice, připevním mu tvoji šerpu, tvou vladařskou moc vložím do jeho rukou a stane se otcem obyvatel Jeruzaléma i Judova domu. 22 Na jeho rameno vložím klíč domu Davidova; když otevře, nikdo nezavře, a když zavře, nikdo neotevře. 23 Zarazím ho jako hřeb na spolehlivém místě a stane se stolcem slávy otcovského domu. 24 Ale zavěsí se na něj všechna váha otcovského domu, výhonky a odnože, všechny malé nádoby, jak misky, tak i všechny džbány.“ 25 „V onen den, je výrok Hospodina zástupů, povolí hřeb zaražený na spolehlivém místě, zlomí se, spadne a náklad, který je na něm, se zničí.“ Tak promluvil Hospodin.
1Detta är Guds budskap om Jerusalem och till 'Synernas dal':Vad är det som händer? Varför springer alla upp på taken? Vad ser de?2Hela staden är i uppror. Vad är det som har drabbat den? Kroppar ligger utspridda överallt, människor har dött av pest och inte i strid.3Alla dina ledare flyr. De kapitulerar utan att använda sina vapen. Folket försöker också komma undan, men de blir tillfångatagna.4Låt mig få vara ensam och gråta! Försök inte trösta mig. Låt mig gråta över mitt folk när jag ser hur det går under!5Vilken fruktansvärd dag med förvirring och skräck från Herren Gud, den Allsmäktige. Jerusalems murar har brutits ner och dödsskrik ekar kring bergen.6-7Elamiterna är bågskyttar, och de tar sina hästar och vagnar, och Kirs män håller upp sköldarna. De fyller dina ljuvliga dalgångar med ryttare och trängs vid dina portar.8Gud har dragit undan sitt beskydd. Ni ser er den dagen om efter vapen!9-11Ni inspekterar Jerusalems murar och ser att de behöver repareras. Ni ser över husen och river ner några för att få material till att laga murarna. Ni samlar upp vatten i den nedre dammen och bygger en ny damm mellan murarna för dess vatten. Men inga planer kommer att kunna hjälpa er. Ni ber ju aldrig Gud om hjälp, och det är han som låter allt detta drabba er. Han är den som för länge sedan planerat det här.12Herren, härskarornas Gud, kallade er till bättring, till att gråta och sörja och till att raka era huvuden i sorg över era synder och bära kläder sydda av säcktyg, allt för att visa er ånger.13Men i stället sjunger ni, dansar, spelar och firar. "Låt oss äta, dricka och vara glada", säger ni. "Vad spelar det för roll? I morgon kanske vi dör."14Herren, härskarornas Gud, har talat om för mig att denna synd inte blir förlåten så länge ni lever. Bara döden väntar er.15-16Herren, härskarornas Gud, sa också till mig: "Gå och säg till Sebna, palatsets föreståndare: 'Vem tror du att du är, som bygger den här vackra graven åt dig själv i klippan?17Herren, som tillät att du fick vara så praktfullt klädd, ska överge dig och sända dig i fångenskap, du mäktige man!18Han kommer att forma dig som en liten boll i sin hand och kasta dig långt bort till ett stort land, där du ska dö, och där dina hästar och vagnar ska bli kvar. Du är en skamfläck för ditt folk!19Ja, jag ska köra ut dig ur ditt palats. Jag ska dra ner dig från din högt uppsatta position.20Och sedan ska jag låta Eljakim, Hilkias son, efterträda dig.21Han ska få din mantel och ditt bälte, din titel och makt, och han ska bli en far för folket i Jerusalem och hela Juda.22Jag ska ge honom ansvaret över hela mitt folk. Det han säger ska ske, och ingen ska kunna stoppa honom.23-24Jag ska göra honom stark och pålitlig, som en kil indriven för att ge stadga. Han ska vara till heder för sin far och sin familj, och hela hans släkt ska vara beroende av honom och hans rykte.' "25Men den dagen kommer kilen att lossna. Allt som den har hållit uppe ska falla tillsammans med den, för Herren har talat.