— Jákobova závěť - Prorockými slovy se Jákob loučí se svými syny, dává jim příkaz o svém pohřbu a umírá.
1 I povolal Jákob své syny a řekl: „Sejděte se, oznámím vám, co v budoucnu vás potká. 2 Shromážděte se a slyšte, synové Jákobovi, slyšte Izraele, svého otce. 3 Rúbene, tys můj prvorozený, síla má a prvotina mého mužství; povzneseností a mocí překypuješ. 4 Přetekls jak vody; nebudeš však první, protože jsi vstoupil na otcovo lože. Tehdy znesvětils je. Na mé lůžko vstoupil! 5 Šimeón a Lévi, bratři, jejich zbraně – nástroj násilí. 6 V jejich kruh ať nevstupuje moje duše, s jejich spolkem zajedno ať není moje sláva, neboť v hněvu povraždili muže, ve svém rozvášnění ochromili býky. 7 Buď proklet jejich hněv, že byl tak prudký, jejich prchlivost, že byla tak krutá. Rozdělím je v Jákobovi, rozptýlím je v Izraeli. 8 Tobě, Judo, tobě vzdají čest tví bratři. Na šíji nepřátel dopadne tvá ruka; synové tvého otce se ti budou klanět. 9 Mládě lví je Juda. S úlovkem, můj synu, vystoupil jsi vzhůru. Stočil se a odpočíval jako lev, jak lvice. Kdo ho donutí, aby povstal? 10 Juda nikdy nebude zbaven žezla ani palcátu, jenž u nohou mu leží, dokud nepřijde ten, který z něho vzejde; toho budou poslouchat lidská pokolení. 11 Své oslátko si přiváže k vinné révě, mládě své oslice k révoví. Oděv svůj vypere ve víně, háv knížecí v krvi hroznů. 12 Oči bude mít tmavší než víno, zuby bělejší než mléko. 13 Zabulón se rozloží až k břehům moře, tam, kde lodě kotví, dosáhne až k Sidónu svým bokem. 14 Isachar, to kostnatý je osel. Mezi dvěma ohradami odpočívá. 15 Uviděl, jak dobré odpočinutí mít bude a že rozkošná je země; sehnul hřbet a břemena nosil, podrobil se otrockým pracím. 16 Dan, ten povede pře svého lidu jako jeden z kmenů Izraele. 17 Hadem na cestě buď Dan, buď na stezce růžkatou zmijí, jež do paty uštkne koně, že se jeho jezdec skácí nazpět. – 18 Ve tvou spásu naději jsem složil, Hospodine! 19 Na Gáda se vrhne horda, on však hordě té do týla vpadne. 20 Ašerův chléb bude tučnost sama, lahůdky i králům bude skýtat. 21 Neftalí, laň vypuštěná, promlouvá úchvatnými slovy. 22 Josef, toť mladý plodonosný štěp, plodonosný štěp nad pramenem, přes zeď pnou se jeho ratolesti. 23 Hořkostí ho naplnili, ohrožovali ho, střelci úklady mu nastrojili. 24 Jeho luk si zachová svou pružnost, jeho paže svoji svěžest. Z rukou Přesilného Jákobova vzejde pastýř, kámen Izraele, 25 z rukou Boha tvého otce. Kéž pomáhá tobě, kéž ti Všemohoucí žehná shora hojným požehnáním nebes, hojným požehnáním tůně propastné, jež odpočívá dole, hojným požehnáním prsů, požehnáním lůna. 26 Požehnání tvého otce překonají požehnání horstev věčných, pahorků dávnověkých dary vytoužené. Ať přijdou na hlavu Josefovu, na temeno zasvěcence mezi bratry. 27 Benjamín svůj úlovek rve jako vlk, co odvlekl, požírá hned ráno, večer dělí kořist.“ 28 To jsou všechny izraelské kmeny, celkem dvanáct, a toto k nim mluvil jejich otec, když jim žehnal. Každému požehnal zvláštním požehnáním.29 Také jim přikázal: „Až budu připojen ke svému lidu, pochovejte mě k mým otcům do jeskyně, která je na poli Chetejce Efróna,30 do jeskyně na poli v Makpele, naproti Mamre v kenaanské zemi; to pole koupil Abraham od Chetejce Efróna, aby měl vlastní hrob.31 Tam pochovali Abrahama a jeho ženu Sáru, tam pochovali Izáka a jeho ženu Rebeku, a tam jsem pochoval Leu.32 To pole bylo i s jeskyní získáno od Chetejců.“33 Když Jákob dokončil příkazy svým synům, uložil se opět na lože a zesnul. Tak byl připojen k svému lidu.
1Sedan kallade Jakob samman alla sina söner och sa: "Ställ er runt omkring mig, så ska jag berätta för er vad som kommer att hända med er under kommande dagar.2Lyssna till mig, Jakobs söner, lyssna till Israel, er far.3Ruben, du min äldste son och barn av min ungdoms fulla kraft. Du är den förste i rang.4Men du är motspänstig som de vilda vågorna på havet, och i praktiken ska du inte vara den förste längre. Jag ska be dig stiga ned, för du vanhedrade mig när du låg med en av mina hustrur.5Simeon och Levi är ganska lika, de är män fyllda av våld och orättvisa.6Jag vill inte ha något gemensamt med dem och inte ha deras råd. I vrede har de dödat män, och oxar har de plågat för nöjes skull.7Förbannad vare deras vrede, för den är våldsam och grym. Därför ska jag skingra deras ättlingar i hela Israel.8Juda, dina bröder kommer att prisa dig! Du kommer att förgöra dina fiender. Din fars söner ska böja sig inför dig.9Juda är ett ungt lejon, som har slutat att äta sitt byte. Han har lagt sig ned som ett lejon som slår sig till ro. Vem vågar oroa honom?10Spiran ska inte vika från Juda, förrän den kommer, som alla nationer ska lyda.11Han har bundit sin åsna vid en vinstock, ja, åsnefålen vid en utvald gren. Han har tvättat sina kläder i vin och sin mantel i druvans blod.12Hans ögon är mörkare än vin och hans tänder är vitare än mjölk.13Sebulon ska bo vid havets strand och bli en hamn för skeppen, med sina gränser utsträckta till Sidon.14Isaskar är ett starkt lastdjur, som vilar mellan sadelväskorna.15När han ser hur gott landet är, går han in under bördan och tjänar sina herrar med kraft.16Dan ska ge sitt folk rättvisa.17Han ska vara som en orm på stigen, en huggorm som stinger hästen i hoven, så att dess ryttare faller av.18Jag väntar på din frälsning, Herre.19Ett band av rövare ska trampa ned Gad, men han ska plundra och förfölja dem!20Aser ska laga till utsökta maträtter som passar en konungs bord!21Naftali är som en hjort, som man släppt lös och som föder välskapade kalvar.22Josef är ett fruktbart träd vid källan. Hans grenar når över muren och skuggar den.23Han blev allvarligt sårad av dem som sköt honom och förföljde honom,24men han höll sin båge stadigt med fast arm, för Jakobs Mäktige, Herden, Israels Klippa, stödde honom.25Dina förfäders Gud, den Allsmäktige, ska välsigna dig med himlens välsignelser ovanifrån och med jordens välsignelser underifrån, bröstets och livmoderns välsignelser,26välsignelser som sträcker sig högre än de eviga bergen. Detta ska vara välsignelserna över Josefs huvud, över honom som ska regera över sina bröder.27Benjamin är en hungrig varg som stryker omkring. Han uppslukar sina fiender på morgonen, och på kvällen delar han bytet."28Detta är de välsignelser som Israel välsignade sina söner med.29-30Sedan sa han till dem: "Snart kommer jag att dö. Ni måste begrava mig hos mina förfäder i Kanaans land, i grottan på åkern i Makpela vid Mamre, den åker som Abraham köpte av hetiten Efron som begravningsplats.31Där är Abraham och hans hustru Sara begravda. Där ligger också Isak och hans hustru Rebecka, och där begravde jag Lea.32Det är den grotta som min farfar Abraham köpte från Hets söner."33När Jakob hade avslutat sina profetior om sönerna, lade han sig ned på sängen, drog sitt sista andedrag och dog.