— Setkání s faraónem - Josef představuje otce a bratry faraónovi a získává pro ně krajinu Gošen.
1 Josef šel a oznámil faraónovi: „Můj otec a moji bratři se svým bravem a skotem i se vším, co mají, přišli ze země kenaanské. Jsou tu v zemi Gošenu.“2 Potom vzal ze svých bratrů pět mužů a postavil je před faraóna.3 Farao se jeho bratrů otázal: „Jaké je vaše zaměstnání?“ Oni mu odvětili: „Tvoji otroci jsou pastýři ovcí stejně jako naši otcové.“4 A řekli faraónovi: „Přišli jsme, abychom v této zemi pobývali jako hosté, poněvadž pro ovce tvých otroků nebyla žádná pastva; na kenaanskou zemi těžce dolehl hlad. Dej svolení, ať tvoji otroci mohou sídlit v zemi Gošenu.“5 Farao řekl Josefovi: „Tvůj otec a tvoji bratři přišli přece k tobě.6 Egyptská země je před tebou. Usídli tedy otce a bratry v nejlepší části země. Ať sídlí v zemi Gošenu. Máš-li za to, že jsou mezi nimi schopní muži, ustanov je správci nad mými stády.“7 Pak uvedl Josef svého otce Jákoba a postavil jej před faraóna, a Jákob faraónovi požehnal.8 Farao se Jákoba otázal: „Kolik je let tvého života?“9 Jákob mu odvětil: „Dnů mého putování je sto třicet let. Léta mého života byla nečetná a zlá, nedosáhla let života mých otců za dnů jejich putování.“10 Když Jákob faraónovi požehnal, vyšel od něho.11 Josef pak svého otce a bratry usadil a dal jim trvalé vlastnictví v zemi egyptské, v nejlepší její části, v zemi Ramesesu, podle faraónova rozkazu.12 A opatřoval svého otce i bratry chlebem, celý dům svého otce až po ty nejmenší.
— Zachránce Egypťanů - Josef zaopatřuje Egypt chlebem a celou zemi získává pro faraóna.
13 V celé zemi nebyl chléb; hlad doléhal velmi těžce. Země egyptská i země kenaanská byly hladem vyčerpány.14 Za obilí, které nakupovali, vybral Josef všechno stříbro, co se ho jen v zemi egyptské a kenaanské našlo, a odvedl je do faraónova domu.15 Tak došlo v zemi egyptské i kenaanské stříbro a všichni Egypťané přicházeli k Josefovi a žádali: „Dej nám chleba; copak ti máme umírat před očima jen proto, že nemáme stříbro?“16 Josef rozhodl: „Když už nemáte stříbro, dejte svá stáda a já vám za ně dám chléb.“17 Přiváděli tedy svá stáda k Josefovi a Josef jim dával chléb za koně, za stáda bravu a skotu a za osly. Pečoval o ně tím, že jim v onom roce poskytoval za všechna jejich stáda chléb.18 Tak uplynul onen rok. V příštím roce však přišli znovu a řekli mu: „Nebudeme před pánem tajit, že stříbro došlo a stáda dobytka už též patří pánovi. Jak pán vidí, zůstala nám už jen těla a půda.19 Proč ti máme umírat před očima, my i naše půda? Kup nás i s naší půdou za chléb a budeme i se svou půdou faraónovými otroky. Vydej osivo, abychom zůstali naživu a nezemřeli a naše půda aby nezpustla.“20 Josef tedy skoupil všechnu egyptskou půdu pro faraóna. Všichni Egypťané prodávali svá pole, neboť na ně tvrdě doléhal hlad. Země se tak stala vlastnictvím faraónovým.21 A lid od jednoho konce egyptského pomezí až ke druhému uvedl pod správu měst.22 Pouze půdu kněží nekupoval, neboť kněží měli od faraóna své důchody a žili z důchodů, které jim farao dával; proto svou půdu nemuseli prodat.23 Josef potom řekl lidu: „Dnes jsem koupil pro faraóna vás i vaši půdu. Zde máte osivo a půdu osejte.24 Pětinu z úrody budete odevzdávat faraónovi a čtyři díly vám zůstanou k osetí pole a pro obživu vaši a vašich domů a pro obživu vašich dětí.“25 Odpověděli: „Tys nás zachoval při životě! Jen když získáme přízeň svého pána! Budeme faraónovými otroky.“26 Josef tedy vydal o egyptské půdě nařízení dodnes platné: pětina úrody patří faraónovi. Faraónovým vlastnictvím se nestala jedině půda kněží. 27 Izrael se usadil v egyptské zemi, na území Gošenu. Zabydleli se v ní, rozplodili se a velmi se rozmnožili.
— Jákobovo pořízení o pohřbu - Josef se svému otci zavazuje přísahou, že ho pochová v zemi zaslíbené.
28 Jákob žil v egyptské zemi ještě sedmnáct let; všech let Jákobova života bylo sto čtyřicet sedm.29 Když se přiblížil den Izraelovy smrti, zavolal svého syna Josefa a řekl mu: „Jestliže jsem získal tvoji přízeň, vlož prosím ruku na můj klín a prokaž mi milosrdenství a věrnost: Nepohřbívej mě prosím v Egyptě!30 Až ulehnu ke svým otcům, vynes mě z Egypta a pochovej mě v jejich hrobě.“ Odpověděl: „Zachovám se podle tvých slov.“31 Izrael řekl: „Přísahej mi.“ Tedy mu přísahal. I poklonil se Izrael k hlavám lůžka.
Genesis 47
Nya Levande Bibeln
od Biblica1När de kom fram gick Josef in för att träffa Farao. "Min far och mina bröder har kommit hit från Kanaans land, med alla sina hjordar och tillhörigheter", rapporterade han. "De önskar bosätta sig i Gosens land."2Han hade tagit med sig fem av sina bröder och presenterade dem för Farao.3Farao frågade dem: "Vad har ni för yrke?"De svarade: "Vi är herdar, som våra förfäder.4Vi har kommit för att bo här i Egypten, för det finns inget bete för våra hjordar i Kanaan. Hungersnöden har varit mycket svår där. Vi ber om tillstånd att få bosätta oss i Gosens land."5-6Farao sa då till Josef: "Välj ut vilken plats du vill åt dem, där de kan bo. Ge dem det bästa landet i Egypten. Gosen passar utmärkt. Och om någon av dem är skicklig nog, så gör honom ansvarig också för mina hjordar."7Sedan tog Josef sin far Jakob till Farao, och Jakob välsignade Farao.8"Hur gammal är du?" frågade Farao honom.9Jakob svarade: "Jag har levt i långa och hårda år, men jag är inte alls så gammal som många av mina förfäder blev."10Sedan välsignade Jakob Farao än en gång, innan han gick därifrån.11Josef gav de bästa områdena i Egypten, Rameses land, åt sin far och sina bröder, precis som Farao hade befallt.12De fick också ett underhåll, vars storlek var beroende av hur många personer de hade att försörja.13Hungersnöden blev allt värre, och hela Egypten och Kanaans land var utan mat.14Josef tog emot alla de pengar som fanns i Egypten och Kanaan i utbyte mot säd och förvarade dem i Faraos skattkammare.15Trots att man var utan pengar kom man tillbaka till Josef och bad om mat:"Våra pengar är slut, men ge oss bröd. Varför ska vi behöva dö?"16"Nåväl", svarade Josef. "Ge mig era djur i utbyte, så ska ni få mat."17Då förde de sin boskap till Josef i utbyte mot mat. Vid årets slut ägde Farao alla hästar, hjordar, kreatur och åsnor i hela Egypten.18Följande år kom de tillbaka igen och sa: "Våra pengar är slut och vår boskap är borta, och det finns inget vi kan erbjuda dig annat än oss själva och den mark vi äger.19Varför ska vi behöva dö? Köp oss och marken vi äger, så ska vi bli slavar åt Farao. Vi överlämnar oss själva i utbyte mot mat, så att vi får leva och så att vårt land inte blir övergivet."20Då köpte Josef upp all mark i Egypten åt Farao. Alla egyptierna sålde sina åkrar till honom, eftersom svälten var så svår, och hela landet blev Faraos.21På så sätt blev hela Egyptens folk Faraos slavar.22Det enda land han inte köpte var prästernas, för de fick mat av Farao och behövde alltså inte sälja.23Sedan sa Josef till folket: "Nu äger Farao både er och all mark. Här får ni utsäde till åkrarna.24Men när ni skördar så tillhör en femtedel av allt ni får Farao. Behåll resten för eget behov och använd det till utsäde nästa år och till mat åt er själva och era familjer och barn."25"Du har räddat våra liv", sa de. "Vi blir gärna Faraos slavar."26Då stiftade Josef en lag för hela Egyptens land, och den gäller fortfarande. Farao skall ha tjugo procent av all skörd som skatt, utom av det som kommer från de åkrar som ägs av prästerna.
Jakob välsignar Josef
27Israel bodde i Gosens land i Egypten, och snart började Israels barn att skaffa sig mark där, och det blev en riktig befolkningsexplosion bland dem.28Jakob levde sjutton år efter det att han kommit dit och dog vid en ålder av år.29När tiden närmade sig för honom att dö, kallade han på sin son Josef och sa till honom: "Svär högtidligt inför mig att du ska uppfylla min sista önskan. Begrav mig inte i Egypten,30utan tag mig ut ur Egypten när jag är död, och begrav mig bredvid mina förfäder." Och Josef lovade att göra så.31"Svär att du kommer att göra det", fortsatte Jakob. Då gjorde Josef det medan Jakob prisade Herren, lutad mot sin stav.