JOSEF A JEHO BRATŘI - Bratři nenávidí Josefa, kterého otec obzvlášť miluje. Snaží se ho zahubit a prodají ho do Egypta.
1 I usadil se Jákob v zemi, v níž jeho otec pobýval jako host, v zemi kenaanské.2 Toto je rodopis Jákobův. Sedmnáctiletý Josef pásal se svými bratry ovce. Byl to mládenec, který býval se syny žen svého otce, Bilhy a Zilpy. Josef přinášel svému otci o svých bratrech zlé zprávy.3 Izrael Josefa miloval ze všech svých synů nejvíce; vždyť to byl syn jeho stáří. Proto mu udělal pestře tkanou suknici.4 Když bratři viděli, že ho otec miluje nade všechny bratry, začali ho nenávidět a nepromluvili na něho pokojného slova. 5 Jednou měl Josef sen a pověděl jej svým bratrům; nenáviděli ho pak ještě více.6 Řekl jim totiž: „Slyšte prosím, jaký jsem měl sen:7 Vážeme na poli snopy. Tu povstane můj snop a zůstane stát. A hle, vaše snopy obcházely kolem něho a klaněly se mému snopu.“8 Bratři mu odpověděli: „To budeš nad námi kralovat jako král či mezi námi vládnout jako vladař?“ A nenáviděli ho pro jeho sny a pro jeho slova ještě víc.9 Měl pak ještě jiný sen a vypravoval jej svým bratrům: „Měl jsem opět sen: Klanělo se mi slunce, měsíc a jedenáct hvězd.“10 To vyprávěl otci a bratrům. Otec ho okřikl: „Jaký žes to měl sen? Že i já, tvá matka a tvoji bratři přijdeme, abychom se před tebou skláněli k zemi?“11 Bratři na něho žárlili, ale otec na to nepřestával myslet. 12 Bratři pak odešli, aby pásli ovce svého otce v Šekemu.13 Tu Izrael řekl Josefovi: „Zdalipak nepasou tvoji bratři v Šekemu? Pojď, rád bych tě za nimi poslal.“ On mu odvětil: „Tu jsem.“14 Izrael mu řekl: „Jdi a podívej se, je-li s tvými bratry a s ovcemi vše v pořádku, a podej mi zprávu.“ Poslal ho tedy z chebrónské doliny a on přišel do Šekemu.15 Tu ho nalezl nějaký muž, jak bloudí po poli, a zeptal se ho: „Co hledáš?“16 Odvětil: „Hledám své bratry. Pověz mi prosím, kde pasou.“17 Muž mu řekl: „Odtáhli odtud. Slyšel jsem, jak říkají: ‚Pojďme do Dótanu.‘“ Josef tedy šel za svými bratry a nalezl je v Dótanu.18 Jakmile ho v dálce spatřili, ještě než se k nim přiblížil, smluvili se proti němu, že ho usmrtí.19 Řekli si mezi sebou: „Hle, mistr snů sem přichází!20 Pojďte, zabijme ho! Pak ho vhodíme do některé cisterny a řekneme: Sežrala ho divá zvěř. A uvidíme, co bude z jeho snů!“21 Když to uslyšel Rúben, rozhodl se vysvobodit ho z jejich rukou. Zvolal: „Přece ho nebudeme ubíjet!“22 Dále jim Rúben řekl: „Neprolévejte krev. Vhoďte ho do cisterny, která je ve stepi, ale ruku na něj nevztahujte!“ Chtěl ho z rukou bratrů vysvobodit a přivést k otci.23 Jakmile Josef přišel k bratrům, strhli z něho suknici, tu suknici pestře tkanou, kterou měl na sobě.24 Vzali ho a hodili do cisterny. Cisterna byla prázdná, bez vody. 25 Pak se posadili, aby jedli chléb. Tu se rozhlédli a spatřili, jak od Gileádu přichází karavana Izmaelců; jejich velbloudi nesli ladanum, mastix a masti. Táhli s tím dolů do Egypta.26 Juda řekl bratrům: „Čeho tím dosáhneme, když svého bratra zabijeme a jeho krev zatajíme?27 Pojďte, prodejme ho Izmaelcům, ale sami na něho nesahejme; vždyť je to náš rodný bratr.“ Bratři ho uposlechli.28 Když midjánští obchodníci jeli kolem, vytáhli Josefa z cisterny a prodali ho Izmaelcům za dvacet šekelů stříbra. Ti přivedli Josefa do Egypta.29 Když se Rúben vrátil k cisterně, vidí, že tam Josef není. Roztrhl své roucho,30 vrátil se k bratrům a naříkal: „Ten hoch tam není. Co si jen, co si jen počnu?“ 31 Tu vzali bratři Josefovu suknici, porazili kozla a suknici namočili v krvi.32 Tu pestře tkanou suknici pak dali donést otci se vzkazem: „Tohle jsme nalezli. Pozorně si to prosím prohlédni: Je to suknice tvého syna, nebo není?“33 Když si ji prohlédl, zvolal: „Suknice mého syna! Sežrala ho divá zvěř! Rozsápán, rozsápán je Josef!“34 I roztrhl Jákob svůj šat, přes bedra přehodil žíněné roucho a truchlil pro syna mnoho dní.35 Přišli všichni jeho synové a všechny jeho dcery, aby ho potěšili, ale on se potěšit nedal. Naříkal: „Ve smutku sestoupím za synem do podsvětí.“ Tak oplakával otec Josefa.36 A Medanci ho prodali do Egypta faraónovu dvořanu Potífarovi, veliteli tělesné stráže.
1Jakob bosatte sig alltså på nytt i Kanaans land, där hans far hade bott.2Jakobs son Josef hade nu blivit sjutton år. Han arbetade tillsammans med sina halvbröder, Jakobs söner med Bilha och Silpa, med att vakta hjordarna, men inför sin far talade han illa om sina bröder.3Jakob älskade Josef mer än sina andra barn, eftersom Josef föddes på hans ålderdom. En dag gav Jakob honom en gåva, en mantel i granna färger.4Hans bröder lade naturligtvis märke till hur faderns favoriserade Josef och hatade därför denne. De sa inte ett vänligt ord till honom.5En natt hade Josef en dröm. När han berättade för sina bröder om alla detaljerna i den, gjorde detta bara att de hatade honom ännu mer.6"Hör här", sa han stolt.7"Vi var ute på åkern och band kärvar. Min kärve stod upp och era kärvar samlade sig runt omkring min och bugade sig djupt inför den!"8"Jaså, du vill regera över oss?" hånade hans bröder honom. Deras hat till honom tilltog både för drömmens och för hans högfärdiga attityds skull.9Sedan hade han en annan dröm, som han också berättade för sina bröder. "Lyssna till min senaste dröm", skröt han. "Solen och månen och elva stjärnor bugade sig djupt för mig!"10Den här gången berättade han inte bara drömmen för sina bröder utan också för sin far. Men fadern tillrättavisade honom: "Skulle jag och din mor och dina bröder komma och buga oss inför dig?"11Bröderna blev avundsjuka på Josef, men Jakob funderade mycket över det som hade hänt.12En dag tog Josefs bröder de hjordar som tillhörde Jakob och ledde dem till Sikem för att låta dem beta där.13-14Några dagar senare kallade fadern på Josef och sa till honom: "Dina bröder är i Sikem för att låta hjordarna beta där. Gå och ta reda på hur de har det och hur det står till med djuren, och kom sedan tillbaka och rapportera för mig.""Javisst", svarade Josef, "det ska jag göra". Han gav sig alltså av till Sikem från hemmet i Hebrondalen.15En man lade märke till honom när han kommit fram och vandrade omkring på fälten."Vem letar du efter?" frågade han.16"Jag letar efter mina bröder och deras hjordar", svarade Josef. "Har du sett dem?"17"Ja", sa mannen till honom. "De är inte här längre. Jag hörde att dina bröder sa att de tänkte gå till Dotan." Då fortsatte Josef till Dotan och hittade dem där.18När de kände igen honom på avstånd och såg att han var på väg till dem, bestämde de sig för att döda honom.19-20"Här kommer mästerdrömmaren", sa de till varandra. "Kom, så dödar vi honom och kastar honom i brunnen och säger till far att ett rovdjur har ätit upp honom. Sedan får vi se vad det blir av hans drömmar!"21-22Men Ruben ville skona Josefs liv. "Vi dödar honom inte", sa han. "Vi ska inte utgjuta blod. Vi kastar honom i stället levande i brunnen här. På så sätt kommer han att dö utan att vi rör vid honom." Ruben tänkte dra upp honom igen och låta honom återvända till fadern.23När Josef kom fram drog de av honom hans vackra mantel24och kastade honom i brunnen som var tom på vatten.25Sedan satte de sig ned för att äta kvällsmat. Plötsligt lade de märke till en rad kameler som kom mot dem på avstånd. Det var ismaelitiska köpmän, som hämtade gummi, kryddor och örter från Gilead till Egypten.26-27"Titta", sa Juda till de andra. "Här kommer några ismaeliter. Vi säljer Josef till dem. Varför ska vi döda honom och få dåligt samvete? Låt oss inte bli skyldiga till hans död, för han är ju ändå vår bror!" Bröderna höll med om detta.28När köpmännen kom förbi drog bröderna därför upp Josef ur brunnen och sålde honom till dem för tjugo silverpengar. Köpmännen tog honom sedan med sig till Egypten.29Lite senare kom Ruben tillbaka. Han hade inte varit där hela tiden. När han såg att Josef var försvunnen, slet han sönder sina kläder i sorg och förtvivlan.30"Pojken är borta. Vart ska jag nu ta vägen?" grät han inför sina bröder.31Då dödade de en get och stänkte blodet på Josefs mantel32och tog den till sin far och bad honom se efter om han kände igen den."Vi hittade den här på åkern", sa de till honom. "Visst är det väl Josefs mantel?"33Fadern kände omedelbart igen den."Ja", snyftade han. "Den tillhör min son. Ett rovdjur har ätit upp honom. Josef har säkert blivit sliten i stycken."34Jakob rev sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg och sörjde sin son i flera veckor.35Alla i familjen försökte trösta honom, men de hade ingen större framgång."Jag kommer att dö av sorg över min son", sa Jakob och bröt samman i gråt.36Framme i Egypten sålde köpmännen Josef till Potifar, en officer hos Farao, kungen i Egypten. Potifar var kapten över palatsvakten och riksbödel.