— Vyslání do Egypta - Mojžíš se vymlouvá, Hospodin jej poslání nezbaví. Na cestě do Egypta se utká s Hospodinem a potká s Áronem.
1 Mojžíš však znovu namítal: „Nikoli, neuvěří mi a neuposlechnou mě, ale řeknou: Hospodin se ti neukázal.“2 Hospodin mu řekl: „Co to máš v ruce?“ Odpověděl: „Hůl.“3 Hospodin řekl: „Hoď ji na zem.“ Hodil ji na zem a stal se z ní had. Mojžíš se dal před ním na útěk.4 Ale Hospodin Mojžíšovi poručil: „Vztáhni ruku a chyť ho za ocas.“ Vztáhl tedy ruku, uchopil ho a v dlani se mu z něho stala hůl.5 „Aby uvěřili, že se ti ukázal Hospodin, Bůh jejich otců, Bůh Abrahamův, Bůh Izákův a Bůh Jákobův.“6 Dále mu Hospodin řekl: „Vlož si ruku za ňadra.“ Vložil tedy ruku za ňadra. Když ruku vytáhl, byla malomocná, bílá jako sníh.7 Tu poručil: „Dej ruku zpět za ňadra.“ Dal ruku zpět za ňadra. Když ji ze záňadří vytáhl, byla opět jako ostatní tělo.8 „A tak jestliže ti neuvěří a nedají na první znamení, uvěří druhému znamení.9 Jestliže však neuvěří ani těmto dvěma znamením a neuposlechnou tě, nabereš vodu z Nilu a vyleješ ji na suchou zemi. Z vody, kterou nabereš z Nilu, se stane na suché zemi krev.“10 Ale Mojžíš Hospodinu namítal: „Prosím, Panovníku, nejsem člověk výmluvný; nebyl jsem dříve, nejsem ani nyní, když ke svému služebníku mluvíš. Mám neobratná ústa a neobratný jazyk.“11 Hospodin mu však řekl: „Kdo dal člověku ústa? Kdo působí, že je člověk němý nebo hluchý, vidící nebo slepý? Zdali ne já, Hospodin?12 Nyní jdi, já sám budu s tvými ústy a budu tě učit, co máš mluvit!“13 Ale Mojžíš odmítl: „Prosím, Panovníku, pošli si, koho chceš.“14 Tu Hospodin vzplanul proti Mojžíšovi hněvem a řekl: „Což nemáš bratra Árona, toho lévijce? Znám ho, ten umí mluvit. Jde ti už naproti a bude se srdečně radovat, až tě uvidí.15 Budeš k němu mluvit a vkládat mu slova do úst. Já budu s tvými ústy i s jeho ústy a budu vás poučovat, co máte činit.16 On bude mluvit k lidu za tebe, on bude tobě ústy a ty budeš jemu Bohem.17 A tuto hůl vezmi do ruky; budeš jí konat znamení.“ 18 Mojžíš odešel a vrátil se ke svému tchánu Jitrovi. Řekl mu: „Rád bych šel a vrátil se ke svým bratřím, kteří jsou v Egyptě, a podíval se, zda ještě žijí.“ Jitro Mojžíšovi odvětil: „Jdi v pokoji.“19 Hospodin pak řekl Mojžíšovi ještě v Midjánu: „Jen se vrať do Egypta, neboť zemřeli všichni, kteří ti ukládali o život.“20 Mojžíš tedy vzal svou ženu a syny, posadil je na osla a vracel se do egyptské země. A do ruky si vzal Boží hůl.21 Hospodin dále Mojžíšovi poručil: „Až se vrátíš do Egypta, hleď, abys před faraónem udělal všechny zázraky, jimiž jsem tě pověřil. Já však zatvrdím jeho srdce a on lid nepropustí.22 Potom faraónovi řekneš: Toto praví Hospodin: ‚Izrael je můj prvorozený syn.23 Vzkázal jsem ti: Propusť mého syna, aby mi sloužil. Ale ty jsi jej propustit odmítl. Za to zabiji tvého prvorozeného syna.‘“ 24 Když se na cestě chystali nocovat, střetl se s ním Hospodin a chtěl ho usmrtit.25 Tu vzala Sipora kamenný nůž, obřezala předkožku svého syna, dotkla se jeho nohou a řekla: „Jsi můj ženich, je to zpečetěno krví.“26 A Hospodin ho nechal být. Tehdy se při obřízkách říkalo: „Jsi ženich, je to zpečetěno krví.“ 27 Hospodin řekl Áronovi: „Jdi na poušť naproti Mojžíšovi.“ Áron šel, setkal se s ním u Boží hory a políbil ho.28 Mojžíš oznámil Áronovi všechna Hospodinova slova, s nimiž ho poslal, a všechna znamení, kterými ho pověřil.29 Pak šel Mojžíš s Áronem a shromáždili všechny izraelské starší.30 Áron vyřídil všechna slova, která mluvil Hospodin k Mojžíšovi, a Mojžíš učinil před očima lidu ona znamení.31 A lid uvěřil. Když slyšeli, že Hospodin navštívil Izraelce a že pohleděl na jejich ujařmení, padli na kolena a klaněli se.
1Men Mose sa: "De kommer inte att tro mig, och de kommer inte att göra vad jag säger. De kommer förmodligen att säga att Herren aldrig har uppenbarat sig för mig!"2"Vad är det du har i din hand?" frågade Herren honom. "En herdestav", svarade han.3"Kasta den på marken", sa Herren till honom. När Mose kastade den på marken förvandlades den till en orm, och han sprang undan för den.4Då sa Herren till honom: "Ta fast den i stjärten!" När Mose gjorde det, blev den en stav igen.5"Detta ska få dem att förstå att Herren, deras förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig.6Stick nu in handen innanför din mantel vid bröstet." Han gjorde som Herren hade sagt och drog sedan ut den igen. Då var den alldeles vit av spetälska!7"Stick in den igen", sa Herren. När han sedan drog ut den på nytt var den normal, precis som förut.8"Om de inte tror det första undret, kommer de att tro det andra", sa Herren till honom,9"och om de inte accepterar dig efter dessa båda tecken, ska du ta vatten från Nilen och hälla ut det på torra land, och då ska det förvandlas till blod."10Men Mose kom med fler invändningar: "Herre, jag har inte så lätt för att tala. Det har jag aldrig haft och inte heller nu, sedan du har talat till mig! Jag har svårt att uttrycka mig."11"Vem har gett dig din mun?" frågade Herren honom. "Är det inte jag, Herren, som gör att en människa kan tala eller inte tala, se eller inte se, höra eller inte höra?12Gå nu och gör som jag har sagt, och jag ska hjälpa dig så att du kan tala, och jag ska tala om för dig vad du ska säga."13"Men Herre, kan du inte sända någon annan?" invände Mose.14Då blev Herren arg och sa: "Men du har ju din bror Aron, leviten, och han är en man som kan tala. Han är redan på väg till dig och kommer att bli glad när han träffar dig.15Jag ska tala om för dig vad du ska säga till honom, jag ska hjälpa er båda att tala tillsammans, och jag ska tala om för er vad ni ska göra.16Han ska vara din talesman inför folket, och du ska vara som en gud för honom och ge honom budskap från mig.17Glöm nu inte att ta med dig staven, så att du kan göra de under jag har visat dig."
Mose återvänder till Egypten
18Mose gick hem och sa till sin svärfar Jetro: "Med din tillåtelse skulle jag vilja gå tillbaka till Egypten och besöka mina släktingar. Ja, jag vet ju inte ens om de lever.""Du har min välsignelse att gå", svarade Jetro.19Innan Mose lämnade Midjan, sa Herren till honom: "Var inte rädd för att gå tillbaka till Egypten, för alla de som ville döda dig är nu själva döda."20Mose satte sin hustru och sina söner på en åsna och började resan till Egypten. I handen hade han Guds stav.21Herren sa till Mose: "Se till att du kommer inför Farao när du kommer tillbaka till Egypten, och gör de under som jag har visat dig. Men jag kommer att förhärda hans hjärta, så att han inte släpper folket.22Då ska du säga till honom: 'Så säger Herren: Israel är min förstfödde son,23och nu har jag gett dig befallning att låta honom gå, så att han kan hålla gudstjänst åt mig, men du har vägrat. Därför ska jag nu döda din förstfödde son."24När Mose och hans familj en kväll under resan hade stannat för natten, kom Herren emot Mose och ville döda honom.25-26Då tog Sippora en flintkniv och skar bort förhuden på sin son och vidrörde Moses fötter med den. Hon utbrast med avsky: "Med blod har jag fått tillbaka min man!"Då lät Herren honom vara.27Samtidigt sa Herren till Aron: "Gåut i öknen och möt Mose." Aron gick ända till Horeb, Guds berg, och träffade Mose där, och det blev ett hjärtligt återseende.28Mose talade om för Aron vad Gud hade sagt att de skulle göra och berättade om de under de skulle utföra inför Farao.29Mose och Aron vände sedan mot Egypten där de samlade de äldste i Israel till ett möte.30Aron berättade för dem vad Herren hade sagt till Mose, och Mose lät folket se undren, som Herren hade visat honom.31Då förstod de äldste att det var Gud som hade sänt dem. Och när de på detta sätt hade fått bevis för att Gud sett till deras nöd och förtvivlan, blev de glada och tacksamma och böjde sig inför Gud i tillbedjan.