2. Samuelova 22 | Český ekumenický překlad

Český ekumenický překlad

DAVIDOVA PÍSEŇ - Král zpívá žalm vděčnosti Hospodinu, který ho chránil a vysvobozoval z bran podsvětí i z rozbrojů lidu.

1 Slova této písně přednášel David Hospodinu v den, kdy jej Hospodin vysvobodil ze spárů všech jeho nepřátel i ze spárů Saulových. 2 Pravil: „Hospodine, skalní štíte můj, má pevná tvrzi, můj vysvoboditeli, 3 Bože můj, má skálo, utíkám se k tobě, štíte můj a rohu spásy, nedobytný hrade, moje útočiště, zachránce můj, ty mě před násilím zachraňuješ! 4 Když jsem vzýval Hospodina, jemuž patří chvála, byl jsem zachráněn před svými nepřáteli. 5 Ovinuly mě příboje smrti, zachvátily mě dravé proudy Ničemníka, 6 provazy podsvětí se kolem mne stáhly, dostihly mě léčky smrti. 7 V soužení jsem vzýval Hospodina, ke svému Bohu jsem volal. Uslyšel můj hlas ze svého chrámu, mé volání proniklo až k jeho sluchu. 8 Zachvěla se země, roztřásla se, nebesa v základech se hnula, chvěla se před jeho plamenným hněvem. 9 Z chřípí se mu valil dým, z úst sžírající oheň, planoucí řeřavé uhlí. 10 Sklonil nebesa a sestupoval, pod nohama černé mračno. 11 Na cheruba usedl a letěl, ukázal se na perutích větru. 12 Temno učinil stánkem kolem sebe, vířící vodstvo, mračna prachu. 13 Před jeho jasem vzplálo hořící uhlí. 14 Hospodin zaburácel z nebe, Nejvyšší vydal svůj hlas. 15 Vyslal šípy a rozehnal je, blesky je uvedl v zmatek. 16 Tu se objevila koryta moře, základy světa se obnažily, když Hospodin zaútočil, když zadul svým hněvivým dechem. 17 Vztáhl ruku z výše, uchopil mě, vytáhl mě z nesmírného vodstva. 18 Nepříteli mocnému mě vyrval, těm, kdo nenáviděli mě, kdo zdatnější byli. 19 Přepadli mě v den mých běd, ale Hospodin mě podepíral. 20 Učinil mě volným, ubránil mě, protože si mě oblíbil. 21 Hospodin mi odplatil podle mé spravedlnosti, odměnil mě podle čistoty mých rukou, 22 neboť jsem dbal na Hospodinovy cesty, neodvrátil jsem se svévolně od svého Boha. 23 Všechny jeho řády jsem měl na zřeteli, neodbočil jsem od jeho nařízení. 24 Jemu jsem náležel dokonale, varoval se nepravosti. 25 Podle mé spravedlnosti mě Hospodin odměňoval, podle čistoty mé tak, jak jevila se jemu. 26 Ty věrnému osvědčuješ věrnost, muži dokonalému svou dokonalost, 27 ryzímu svou ryzost osvědčuješ, s neupřímným se však pouštíš do zápasu. 28 A lid ponížený zachraňuješ, ale svým pohledem ponižuješ povýšené. 29 Ty jsi moje světlo, Hospodine. Hospodin mi září do mých temnot. 30 S tebou proběhnu i nepřátelskou vřavou, se svým Bohem zdolám hradbu, 31 s Bohem, jehož cesta je tak dokonalá! To, co řekne Hospodin, je protříbené. On je štítem všech, kteří se k němu utíkají. 32 Kdo je Bůh krom Hospodina, kdo je skála, ne-li Bůh náš! 33 Bůh je má záštita pevná a vodí mě cestou dokonalou, 34 on dává mým nohám hbitost laně, na mých posvátných návrších mi dopřává stanout, 35 učí bojovat mé ruce a mé paže napnout bronzový luk. 36 Podal jsi mi štít své spásy, tvá péče mé síly rozmnožila. 37 Dals volnost mým krokům, nohy se mi nepodvrtnou. 38 Budu stíhat nepřátele, vyhladím je. Nevrátím se zpět, dokud je neudolám. 39 Docela je rozdrtím, už nepovstanou, pod nohy mi padnou. 40 Opásals mě statečností k boji; ty, kdo povstávají proti mně, sám srazíš. 41 Obrátil jsi na útěk mé nepřátele, navždy umlčím ty, kdo mě nenávidí. 42 Budou volat o pomoc, a nespasí je nikdo, volat k Hospodinu, ale neodpoví. 43 Roztluču je, budou jako prach země, pošlapu a podupu je jako bláto ulic. 44 Dals mi vyváznout z rozbrojů mého lidu, jako vůdce pronárodů jsi mě střežil. Sloužit bude mi i lid, který jsem neznal. 45 Cizinci se budou vtírat do mé přízně, na slovo mě uposlechnou. 46 Cizinci jak tráva zvadnou, vypotácejí se ze svých hradišť. 47 Živ je Hospodin! Buď požehnána moje skála, vyvýšen buď Bůh, má spásná skála! 48 Bůh, jenž mě pověřil vykonáním pomsty, národy mi podřizuje. 49 Ty mě z rukou mých nepřátel vytrhuješ, pozvedáš mě nad ty, kdo proti mně povstávají, ty mě násilníku vyrveš. 50 Proto ti vzdám, Hospodine, mezi pronárody chválu, budu zpívat žalmy tvému jménu. 51 Velká vítězství dopřává svému králi, prokazuje milosrdenství svému pomazanému, Davidovi a jeho potomstvu, navěky.“

Nya Levande Bibeln

od Biblica

Davids sång efter räddningen

1 Efter det att Herren hade räddat David från alla hans fiender och från Saul, sjöng David denna sång inför Herren: 2 "Herren är min klippa, min borg och min frälsare. 3 Jag ska gömma mig i Gud, som är min klippa och min tillflykt. Han är min sköld och min frälsning, min tillflykt och mitt skydd. Tack, min frälsare. Du har räddat mig från alla mina fiender. 4 Herren, den Högste, ropar jag till, han som har räddat mig från alla mina fiender. 5 Dödens flod omgav mig. Mörka vågor sköljde över mig. 6 Jag var fångad och bunden av dödsriket och döden. 7 Men jag ropade på Herren i min nöd, och han hörde mig från sitt tempel, mitt rop nådde hans öron. 8 Då darrade jorden och himlen skakade i sin grund, för han var utom sig av vrede. 9 Rök bolmade ur hans näsborrar, eldslågor slog ut från hans mun. 10 Han åtskilde himlarna och steg ner till jorden genom moln och rök. 11 Keruber bar hans tron på vindens vingar. 12 Mörker omgav honom, och molnen var tjocka omkring honom. 13 Jorden lystes upp av hans härlighet som av blixtar. 14 Herren dundrade från himlen, den Allsmäktige lät höra sin mäktiga stämma. 15 Han sköt pilar och jagade sina fiender på flykten, med blixtar jagade han bort dem. 16 Vid en pust av hans andedräkt blottlades djupen i havet och jordens grund blev synlig. 17 Han räddade mig från sin tron i höjden. Han drog mig upp ur djupet. 18 Han räddade mig undan mäktiga fiender, undan dem som var alltför starka för mig. 19 De överföll mig på min olyckas dag, men Herren blev min frälsning. 20 Han förde mig ut i frihet och räddade mig, för jag var hans glädje. 21 Herren belönade mig för min rättfärdighet, mina händer var rena. 22 Jag har hållit mig på Herrens väg och inte lämnat min Gud. 23 Jag kände hans lagar och lydde dem. 24 Inför honom är jag felfri, jag har hållit mig borta från all synd. 25 Det är därför som Herren har gjort så mycket för mig, för han ser att jag är lydig. 26 Du är barmhärtig mot de barmhärtiga. Du visar din fullkomlighet mot dem som är utan skuld. 27 För dem som är rena visar du din renhet, men de onda vänder du ryggen. 28 Du räddar de ödmjuka och förödmjukar dem som inte vill böja sig. 29 Herre, du är mitt ljus! Du lyser upp mitt mörker. 30 Med din makt kan jag krossa en armé. Med din styrka stormar jag murar. 31 Guds vägar är fullkomliga. Herrens ord är sanna. Han skyddar alla som kommer till honom. 32 Endast Herren är Gud. Vi har ingen annan Frälsare. 33 Gud är mitt starka fäste. Han ger mig trygghet. 34 Han ser till att de goda vandrar den rätta vägen, säkra på foten som bergsgetter bland klipporna. 35 Han ger mig skicklighet i striden och kraft att använda den starkaste båge. 36 Du gav mig din frälsnings sköld. Din hjälp har gjort mig stor. 37 Du gjorde mina steg lätta och mina fötter starka. 38 Jag förföljde mina fiender och utplånade dem. Jag gav mig ingen ro förrän den siste av dem utplånats. 39 Jag krossade dem, så att ingen av dem kan resa sig igen. Jag trampade dem under mina fötter. 40 Du rustade mig med styrka och hjälpte mig att fälla mina motståndare till marken. 41 Du har hjälpt mig att driva mina fiender på flykten. Jag har utplånat dem allesammans. 42 De sökte förgäves efter hjälp, de ropade till Gud, men han gav dem inget svar. 43 Jag slog dem till marken och krossade dem till damm, jag trampade ner dem i vägens lera. 44 Du har skyddat mig från uppror bland mitt folk. Du gav mig makt att härska över främmande folk som blivit mina tjänare. 45 När utlänningar hör om min makt, lyder de mig, 46 de tappar modet och kommer darrande ut ur sina hålor. 47 Herren lever. Välsignad är min klippa. Prisa min frälsnings Gud! 48 Välsignad är Gud, som förgör dem som är emot mig 49 och räddar mig från mina fiender. Du bevarar mig och upphöjer mig över dem. Du räddar mig ur deras våld. 50 Därför vill jag tacka dig inför alla folk, Herre, och sjunga lovsånger till ditt namn! 51 Du gör din kung segerrik, du visar din utvalde barmhärtighet, ja, så gör du mot David och hans ättlingar i evighet."