— David v Saulově táboře - Pronásledovaný David se nepozorovaně dostává do Saulova ležení a znovu králi dokazuje, že mu neusiluje o život.
1 Zífejci přišli říci Saulovi do Gibeje: „David se přece skrývá na pahorku Chakíle naproti poušti Ješímónu.“2 Saul hned sestoupil do pouště Zífu se třemi tisíci muži vybranými z Izraele, aby v poušti Zífu hledal Davida.3 Saul se utábořil na pahorku Chakíle, který je při cestě naproti poušti Ješímónu. David, který se usadil v poušti, viděl, že Saul přitáhl do pouště za ním.4 David totiž vyslal zvědy a zjistil, že Saul opravdu přitáhl.5 Odebral se tedy na místo, kde se Saul utábořil. David uviděl místo, kde ležel Saul i Abnér, syn Nérův, velitel jeho vojska. Saul spal v ležení a lid tábořil kolem něho.6 David vyzval Chetejce Achímeleka a Abíšaje, syna Serújina, bratra Jóabova: „Kdo se mnou sestoupí k Saulovi do tábora?“ Abíšaj řekl: „Já s tebou sestoupím.“7 Tak vnikl David s Abíšajem v noci mezi lid, a hle, Saul leží, spí v ležení a jeho kopí je zabodnuto do země v hlavách lože; Abnér a lid leželi kolem něho. 8 Abíšaj řekl Davidovi: „Bůh ti dnes vydal do rukou tvého nepřítele. Teď dovol, ať ho jedinou ranou přirazím kopím k zemi, druhé rány nebude třeba.“9 David však Abíšajovi řekl: „Neodpravuj ho! Vždyť kdo vztáhne ruku na Hospodinova pomazaného a zůstane bez trestu?“10 David dále řekl: „Jakože živ je Hospodin, jistě jej Hospodin zasáhne; buď nadejde jeho den, kdy zemře, anebo odejde do boje a bude smeten.11 Chraň mě však Hospodin, abych vztáhl ruku na Hospodinova pomazaného. Vezmi tady to kopí, které má v hlavách, i džbánek na vodu a odejděme.“12 David vzal kopí a džbánek na vodu od hlav Saulova lože a odešli. Nikdo nic neviděl, nikdo nic nevěděl, nikdo se neprobudil, všichni spali; padla na ně mrákota od Hospodina.13 David pak přešel na protilehlou stranu, postavil se na vrchol hory vpovzdálí, takže mezi nimi byl značný prostor.14 David zavolal na lid a na Abnéra, syna Nérova: „Jestlipak odpovíš, Abnére?“ Abnér se ozval: „Kdo jsi, že voláš na krále?“ 15 David Abnérovi řekl: „Jsi přece muž. Kdo je ti v Izraeli roven? Proč jsi nestřežil krále, svého pána? Někdo z lidu přišel krále, tvého pána, odpravit.16 Nepočínal sis dobře. Jakože živ je Hospodin, jste syny smrti, protože jste nestřežili svého pána, Hospodinova pomazaného. Podívej se teď, kde je královo kopí a džbánek na vodu, který měl v hlavách!“17 Saul poznal po hlase Davida. Otázal se: „Je to tvůj hlas, můj synu Davide?“ David řekl: „Je to můj hlas, králi, můj pane.“18 Dále řekl: „Proč vlastně můj pán pronásleduje svého otroka? Vždyť čeho jsem se dopustil? Co je na mně zlého?19 Nechť nyní král, můj pán, vyslechne slova svého otroka. Jestli tě proti mně podněcuje Hospodin, nechť přijme vůni obětního daru. Jestli však lidé, ať jsou prokleti před Hospodinem. Vždyť mě dnes zapudili, abych se nemohl podílet na Hospodinově dědictví, jako by řekli: ‚Jdi sloužit jiným bohům.‘20 Kéž má krev nevyteče na zem daleko od Hospodinovy tváře. Vždyť izraelský král vytáhl, aby hledal pouhou blechu, jako by honil po horách koroptev.“21 Saul na to řekl: „Zhřešil jsem. Vrať se, můj synu Davide. Nic zlého ti už neudělám, protože sis dnes cenil mého života. Počínal jsem si jako pomatenec, převelice jsem chybil.“22 David odpověděl: „Tu je královo kopí. Ať sem přijde někdo z družiny a odnese je.23 Hospodin odplatí každému za jeho spravedlnost a věrnost. Hospodin tě dnes vydal do mých rukou, ale já jsem nechtěl na Hospodinova pomazaného vztáhnout ruku.24 Hle, jaký význam jsem dnes přikládal tvému životu, takový význam ať přikládá Hospodin životu mému a vysvobodí mne z každé úzkosti!“25 Saul Davidovi pravil: „Buď požehnán, můj synu Davide! Jistě mnoho vykonáš a dokážeš.“ David pak šel svou cestou a Saul se vrátil ke svému místu.
1Männen från Sif besökte Saul i Gibea och berättade för honom att David återvänt till öknen och gömde sig på Hakilahöjden.2Saul drog då iväg på nytt med sina tre tusen utvalda soldater för att jaga honom.3-4Han slog läger längs vägen till den öken där David gömde sig. När David upptäckte att Saul förföljde honom sände han ut spejare. De bekräftade att Saul hade kommit.5-7En natt smög sig David över till Sauls läger för att spionera. Kung Saul och Abner, hans befälhavare, låg och sov mitt i lägret. Soldaterna var som en skyddande mur omkring dem."Vem vill följa med mig dit?" frågade David hetiten Ahimelek och Abisai, Joabs bror och Serujas son."Jag går med dig", sa Abisai. David och Abisai gick alltså ner till fiendelägret. Där låg Saul och sov med spjutet nerstucket i marken nära sitt huvud.8"Gud har låtit dig få din fiende inom räckhåll den här gången", viskade Abisai till David. "Låt mig få spetsa fast honom vid marken med mitt spjut. Jag lär inte behöva mer än ett försök!"9"Nej!" sa David. "Döda honom inte, för vem kan anses vara oskyldig efter att ha angripit Herrens utvalde kung?10Sauls tid kommer när Gud bestämmer. Herren ska själv slå honom med döden, om han nu inte dör i strid.11Men Gud förbjude att jag skulle döda den som han har utvalt till kung! Men vi ska ta Sauls spjut och hans bägare med vatten med oss!"12David tog spjutet och vattenbägaren vid Sauls huvud, och de lämnade lägret utan att någon sett dem eller ens vaknat, för Herren lät dem sova tungt.13De klättrade därefter upp på bergssluttningen på andra sidan lägret, tills de var på betryggande avstånd.14Då ropade David mot Sauls läger: "Vakna Abner! Svara mig!""Vem är det som ropar?" undrade Abner yrvaket.15David ropade tillbaka: "Vem är som du, Abner? Var i hela Israel finns din like? Varför vakar du inte över din Herre och kung, när man kommer för att döda honom?16Det är verkligen illa! Jag svär vid Herren att du borde dö för din vårdslöshets skull. Och säg mig, var är kungens spjut och vattenbägare?"17-18Saul kände igen Davids röst och ropade: "Är det du, min son David?"David svarade: "Ja, herre, det är det. Varför jagar du mig? Vad har jag gjort? Har jag gjort något brottsligt?19Lyssna nu, kung Saul! Om det är Herren som har kallat dig att förfölja mig, så låt honom då ta emot mitt fredsoffer, men om det är människor som driver dig till det, så kommer Guds förbannelse att drabba dem. De har ju drivit mig från min arvedel i Israel, så att jag inte kan vara med Herrens folk, och vill att jag ska tillbe hedniska gudar.20Måste jag dö på främmande jord, långt borta från Herrens närhet? Varför ska Israels kung jaga mig, som man jagar rapphöns bland bergen?"21Då bekände Saul: "Jag har syndat. Kom tillbaka hem, min son! Jag ska inte längre försöka skada dig, för du har räddat mitt liv idag. Jag har gjort fel och handlat dåraktigt."22"Här är ditt spjut, herre", svarade David. "Låt en av dina unga män komma hit och hämta det.23Herren har sitt sätt att belöna den som handlar väl och är lojal, och jag lät bli att döda dig, trots att Herren gav mig tillfälle till det.24Herren kommer att rädda mitt liv, på samma sätt som jag har räddat ditt i dag, och han ska rädda mig ur alla mina svårigheter."25Och Saul ropade till David: "Gud välsigne dig, min son David, du ska utföra hjältedåd och vinna stora segrar!"Sedan gick David sin väg, och Saul återvände hem.