— David v jeskyni Én-gedí - David dokázal Saulovi svou upřímnost; neohrozil jeho život, ač ho měl ve své moci.
1 David odtud vystoupil a usadil se na nepřístupných vrcholcích u Én-gedí.2 Když se Saul vrátil ze stíhání Pelištejců, oznámili mu: „Hle, David je v poušti Én-gedí.“3 Saul tedy vzal tři tisíce mužů vybraných z celého Izraele a vydal se hledat Davida a jeho muže po Kozorožčích skalách.4 Došel až k ohradám pro stáda, které byly při cestě; byla tam jeskyně. Saul do ní vstoupil, aby vykonal potřebu. V odlehlém koutu jeskyně však seděl David se svými muži.5 Tu Davidovi jeho muži řekli: „Toto je den, o němž ti Hospodin řekl: ‚Vydám ti do rukou tvého nepřítele.‘ Můžeš s ním naložit, jak se ti zlíbí.“ David se přikradl a odřízl cíp Saulova pláště.6 Ale pro to odříznutí cípu Saulova pláště si David potom dělal výčitky.7 Svým mužům řekl: „Chraň mě Hospodin, abych se dopustil něčeho takového na svém pánu, na Hospodinově pomazaném, a vztáhl na něho ruku. Je to přece Hospodinův pomazaný!“8 Těmi slovy David své muže zarazil a nedovolil jim povstat proti Saulovi. Saul vstal, vyšel z jeskyně a šel svou cestou. 9 Potom vstal i David, vyšel z jeskyně a volal za Saulem: „Králi, můj pane!“ Saul se ohlédl. David padl na kolena tváří k zemi a klaněl se.10 David Saulovi řekl: „Proč posloucháš lidské řeči, že David usiluje o tvou zkázu?11 Hle, na vlastní oči dnes vidíš, že tě dnes v jeskyni vydal Hospodin do mých rukou. Říkali, abych tě zabil. Já jsem tě však ušetřil. Řekl jsem: Na svého pána nevztáhnu ruku. Je to přece Hospodinův pomazaný.12 Pohleď, můj otče! Pohleď na cíp svého pláště v mé ruce. Odřízl jsem cíp tvého pláště a nezabil jsem tě. Uvaž a pohleď, že na mé ruce nelpí žádné zlo ani nevěrnost. Já jsem se proti tobě neprohřešil, ale ty mi ukládáš o život, chceš mi jej vzít.13 Ať nás rozsoudí Hospodin. Ať Hospodin vykoná nad tebou pomstu za mne. Má ruka však proti tobě nebude.14 Jak praví dávné přísloví: ‚Svévole pochází od svévolníků,‘ ale má ruka proti tobě nebude. 15 Proti komu vytáhl izraelský král? Koho pronásleduješ? Mrtvého psa, pouhou blechu!16 Ať Hospodin vede mou při a rozsoudí nás. Ať přihlédne a rozhodne můj spor a svým rozsudkem mě vysvobodí z tvých rukou.“ 17 Když David přestal k Saulovi takto mluvit, Saul zvolal: „Což to není tvůj hlas, můj synu Davide?“ A Saul se dal do hlasitého pláče.18 Pak Davidovi řekl: „Jsi spravedlivější než já. Ty mi odplácíš dobrým, ale já jsem ti odplácel zlým.19 Dals mi to dnes najevo, když jsi mi prokázal dobro. Hospodin mě vydal do tvých rukou, ale tys mě nezabil.20 Kdypak někdo najde svého nepřítele a nechá ho odejít v dobrém? Kéž tě Hospodin odmění dobrým za to, cos mi dnes učinil!21 Věru, teď už vím, že kralovat budeš určitě ty. Izraelské království bude v tvých rukou stálé.22 A teď mi odpřisáhni při Hospodinu, že nevyhubíš mé potomstvo a že mé jméno z domu mého otce nevyhladíš!“23 David to Saulovi odpřisáhl. Saul se pak odebral ke svému domu a David se svými muži vystoupil do skalní skrýše.
1David fortsatte sedan upp mot grottorna vid En-Gedi.2När Saul kom tillbaka från striden mot filisteerna, fick han reda på att David hade gått till En-Gedis öken.3Han valde ut tre tusen män bland hela Israel och gick för att söka efter honom vid Stenbocksklipporna.4På ett ställe, där vägen passerade några fårfållor, gick Saul in i en grotta för att göra sina behov. Det råkade vara just den plats dit David och hans män tagit sin tillflykt.5"Nu har tillfället kommit", viskade Davids män till honom. "Detta är vad Herren menade, när han sa: 'Jag ska ge Saul i din hand, så att du kan göra som du vill med honom!' " Då smög David sig fram och skar av en bit av Sauls mantel.6Men hans samvete började omedelbart oroa honom.7"Jag skulle inte ha gjort det", sa han till sina män. "Det är inte rätt att göra så mot Guds utvalde kung. Man ska inte lyfta sin hand mot Guds smorde!"8-9David höll tillbaka sina män och tillät inte att de dödade Saul. När Saul lämnat grottan och gått sin väg, kom David ut efter honom och ropade: "Min herre och min kung!" Och när Saul vände sig om, bugade sig David djupt inför honom.10-11Sedan ropade han till Saul: "Varför lyssnar du till dem som säger att jag försöker skada dig? I dag har du sett att det inte är sant. Herren gav dig i min hand där i grottan, och några av mina män tyckte att jag skulle döda dig, men jag skonade dig. Jag tänkte nämligen: 'Jag vill inte förgripa mig på Herrens utvalde kung.'12Kan du se vad jag har i min hand? Det är ena hörnet av din mantel! Jag skar av det, men jag dödade dig inte! Är inte detta bevis nog för att jag inte tänker skada dig, och att jag inte har syndat mot dig, även om du står efter mitt liv?13Herren får döma mellan oss. Kanske kommer han att döda dig för vad du har försökt göra mot mig, men jag tänker aldrig göra dig något illa. Ett gammalt ordspråk säger ju:14'Den som är ond gör vad ont är.' Därför vill inte jag röra dig.15Vem är det Israels kung försöker ta till fånga? Är det meningen att han ska använda sin tid till att jaga någon, som är lika farlig som en död hund och lika stark som en loppa?16Herren är vår domare, och han ska döma vem som har rätt och straffa den skyldige. Han är min försvarare, och han ska rädda mig undan dig!"17Saul ropade tillbaka: "Är det verkligen du, min son David?" Sedan började Saul gråta högt.18Han sa till David: "Du är en bättre människa än jag, för du har lönat ont med gott.19Ja, du har visat din storhet i dag, för när Herren gav mig i din hand, dödade du mig inte.20Vem låter sin fiende komma undan, när han har honom i sin makt? Herren ska belöna dig för den godhet du har visat mig i dag!21Nu inser jag att du kommer att bli kung och att Israel blir ditt rike.22Lova mig därför med en ed inför Herren, att du inte kommer att döda min familj och förgöra mina ättlingar."23David lovade Saul detta. Saul gick tillbaka hem, men David och hans män återvände till sin grotta.