HOSPODINE, VEĎ SPOR S TĚMI, KDO VEDOU SPOR SE MNOU
1 Davidův. Hospodine, veď spor s těmi, kdo vedou spor se mnou, bojuj proti těm, kdo proti mně boj vedou. 2 Chop se pavézy a štítu, na pomoc mi povstaň, 3 rozmáchni se kopím a sekerou proti těm, kdo mě pronásledují, a řekni mi: „Jsem tvoje spása.“ 4 Ať se hanbí, ať se stydí ti, kdo o život mi ukládají. Ať táhnou zpět, ať se zardí ti, kdo zlo mi strojí. 5 Ať jsou jako plevy hnané větrem, až na ně udeří anděl Hospodinův, 6 ať je jejich cesta ztemnělá a kluzká, až je Hospodinův anděl bude stíhat. 7 Bez důvodů síť mi nastražili, bez důvodů na mne vykopali jámu. 8 Ať na něj přikvačí znenadání zkáza, do sítě, již nastražil, ať sám se chytí, do zkázy ať padne. 9 Má duše však bude jásat Hospodinu, bude se veselit z jeho spásy. 10 Každá kost ve mně řekne: „Hospodine, kdo je tobě roven? Poníženého ty vysvobozuješ z moci silnějšího, poníženého ubožáka od uchvatitele.“ 11 Zlovolní svědkové povstávají, ptají se mne na to, o čem nevím. 12 Za dobro mi odplácejí zlobou, stojím tu jak osiřelý. 13 Já, když byli nemocni, jsem chodil v rouchu žíněném a pokořoval jsem se postem. Ale moje modlitba se mi do klína vrátí. 14 Choval jsem se, jako by byl postižen můj druh či bratr, byl jsem sehnut, sklíčen smutkem jak truchlící matka. 15 Avšak při mém pádu s radostí se shlukli; shlukli se proti mně, aniž jsem co tušil, sami zbiti drásali mě, nedali si pokoj. 16 Rouhali se, šklebili se škodolibě a cenili na mě zuby. 17 Jak dlouho chceš přihlížet, Panovníku? Zachovej mou duši před zkázou, kterou mi přichystali, jediné, co mám, chraň před lvíčaty. 18 Vzdám ti chválu ve velikém shromáždění a budu tě chválit před početným lidem. 19 Ať se nade mnou mí zrádní nepřátelé neradují, ať nemhouří oči, kdo mě bez důvodu nenávidí. 20 To, co řeknou, není ku pokoji, nýbrž proti mírumilovným v zemi; myslí jen na záludnosti. 21 Otevírají si na mě ústa, říkají: „Dobře ti tak! Už to vidíme na vlastní oči.“ 22 Hospodine, ty vidíš a nejsi hluchý, Panovníku, nebuď mi vzdálen! 23 Probuď se, postav se za mé právo, za mou při, můj Bože, Panovníku. 24 Hospodine, Bože můj, podle své spravedlnosti mi zjednej právo, ať se nade mnou neradují. 25 Ať si v srdci neříkají: „Dobře mu tak, to jsme chtěli!“ Ať neřeknou: „Zhltli jsme ho.“ 26 Ať se zardí hanbou ti, kdo se radují ze zla, které mě postihlo. Ať poleje stud a hanba ty, kdo se nade mne tolik vypínají. 27 Ať však plesají a radují se, kdo mi přejí spravedlnost, ať říkají stále: „Hospodin je velký, přeje pokoj svému služebníku.“ 28 O tvé spravedlnosti bude pak hovořit můj jazyk, každý den tě bude chválit.
1Herre, bekämpa dem som bekämpar mig! Förklara krig mot dem som anfaller mig!2Sätt på dig rustningen och grip tag i din sköld.3Lyft spjutet till mitt försvar och ställ dig i vägen för mina förföljare! Säg till mig: "Jag är din räddning!"4Förolämpa alla som försöker att döda mig! Slå dem tillbaka, och gör dem förvirrade!5Låt dem blåsa bort som löv för vinden, när Herrens ängel jagar bort dem.6Gör deras väg mörk och slipprig, när Herrens ängel förföljer dem!7Fastän jag inte hade gjort något ont, lade de ut en fälla för mig och grävde en fallgrop på min väg.8Låt dem drabbas av undergång utan att de vet om det. De ska fastna i sina egna fällor och dö.9Men jag ska jubla och glädja mig i Herren när han griper in och räddar mig.10Ur djupet av mitt inre stiger lovsången upp till honom. Finns det någon som han i himlen eller på jorden? Vem kan som Herren skydda den svage och hjälplöse? Och vem skyddar den fattige och den som lider nöd från dem som vill beröva dem det lilla de har?11Dessa falska människor vittnar emot mig. De anklagar mig för sådant som jag inte ens har hört talas om.12Jag försöker att behandla dem väl, men vad tjänar det till. Se hur illa de gör mig! Jag är förtvivlad!13När de var sjuka, klagade jag inför Herren och jag klädde mig i sorgkläder. Jag bad att han skulle göra dem friska. Jag vägrade till och med att äta. Jag bad allvarligt för dem, men Gud svarade mig inte.14Jag sörjde, som om det varit min mor eller en vän eller min bror som varit sjuk och nära döden.15Men nu när jag själv har hamnat i svårigheter, då är de skadeglada. När de träffas, pratar de och skvallrar om mig. Och jag känner inte ens allesammans,16för de har slagit sig ihop med en massa främlingar som gör allt för att skada och förbanna mig.17Herre, hur länge ska du stå där overksam och se på? Gör något och rädda mig! Jag har bara ett liv, och dessa uppretade lejon är ute efter att ta det!18Rädda mig, så ska jag tacka dig inför hela ditt folk, ja, inför alla ska jag lova dig!19Låt inte dem som slåss mot mig segra utan orsak! Låt dem inte glädjas över mitt fall, utan låt dem dö!20Det som de säger leder inte till fred. Nej, de tänker bara på att kunna anklaga vanliga hederliga människor.21De beskyller mig för att ha handlat fel! De skriker: "Vi har nog sett vad du har gjort."22Herre, du har också sett det. Tig inte! Överge mig inte nu!23Grip in, Herre, min Gud och försvara mig!24Eftersom du är en rättvis domare ska du förklara mig "icke skyldig".25Låt inte mina fiender få glädja sig över mig i mina svårigheter. Låt dem inte få säga till varandra: "Nu är vi av med honom, det blev som vi ville".26Låt dem skämmas! Låt dem som trotsar mig och som gläder sig över mina olyckor, själva drabbas av olyckor som tar ifrån dem allt vad de äger och har! Avslöja dem!27Men låt alla dem som önskar mig framgång få jubla av glädje och säga: "Stor är Herren, som vill att alla som tjänar honom ska leva i frid!"28Då ska jag berätta för alla om hur stor och hur god du är. Ja, jag ska prisa dig dagen lång.