1Ännu ett budskap från Herren kom till mig. Det var på den fjärde dagen i nionde månaden av kung Darejaves fjärde regeringsår.2Judarna i Betel hade sänt Sareser, Regem-Melek och deras män till Herrens tempel i Jerusalem för att söka Herrens välsignelse3och rådgöra med prästerna om de skulle fortsätta eller inte med den fasta och de sorgedagar som de hållit under den femte månaden i många år.4Så här svarade Herren:5"När ni kommer tillbaka till Betel ska ni säga till folket och alla prästerna: 'När ni under er sjuttioåriga landsflykt årligen fastade och sörjde i den femte och den sjunde månaden, var ni då verkligen uppriktiga och ville lämna era synder och vända om till mig? Nej, inte alls!6Och inte ens nu tänker ni på mig under era heliga fester, utan ni är bara intresserade av att festa och fira.7Redan för länge sedan, när Jerusalem var rikt och levde i lugn och ro och mycket folk bodde i och omkring staden, varnade profeterna dem för samma sak och förklarade att det skulle leda till katastrof.' "8-9Detta budskap kom också från Herren till Sakarja. "Säg till dem att vara ärliga och uppriktiga, att inte ta mutor och att vara barmhärtiga mot varandra.10Sluta upp med att förtrycka änkor och faderlösa, utlänningar och fattiga, och tänk inte ut onda planer mot varandra.11Era förfäder brydde sig inte om detta budskap. De satte fingrarna i öronen och vände sig bort för att slippa höra på mig.12Deras hjärtan blev hårda som flinta, och de var rädda att höra vad Herren, härskarornas Gud, genom sin Ande och profeterna, befallde i de lagar som uppenbarats för dem. Detta är anledningen till den vrede som Gud visade dem.13Jag kallade dem, men de vägrade att lyssna, och när de ropade till mig vände jag mig bort.14Jag skingrade dem åt alla håll till många främmande folk. Deras land blev öde, och ingen for ens därigenom. Det ljuvliga landet låg öde och härjat."