1-2Herre, min frälsnings Gud, jag har gråtit inför dig dag och natt.3Hör nu mina böner, lyssna till mitt rop!4Mitt liv är fyllt av svårigheter, och jag är mer död än levande.5Alla tror att jag snart ska dö, så svag är jag.6De har lämnat mig här för att dö, precis som man gör med dem som har fallit på slagfältet. Jag är bortglömd och får ingen hjälp.7Du har kastat in mig i det djupaste mörker.8Din vrede vilar tung över mig. Våg efter våg väller över mig.9Mina vänner avskyr mig och har gått ifrån mig. Jag är fångad i en fälla och finner ingen utväg.10Jag kan inte längre se på grund av all gråt. Varje dag ropar jag till dig om hjälp. Herre, jag sträcker mina händer till dig och ber om barmhärtighet.11Snart kommer det att vara för sent! Vilken nytta gör dina under när jag ligger i graven? Hur ska jag då kunna prisa dig?12Kan de som ligger i graven tala om din kärlek? Kan de förkunna din trofasthet?13Kan mörkret tala om dina under? Kan någon i de glömdas land tala om din hjälp?14Herre, jag ber för mitt liv, och tidigt varje morgon ropar jag till dig.15Herre, varför har du förkastat mig? Varför vänder du ditt ansikte från mig och ser åt ett annat håll?16Ända från min ungdom har jag varit sjuklig och nära döden. Jag är hjälplös när du straffar mig och orkar inte mer.17Din rasande vrede har krossat mig. Den kramar sönder mig.18Den håller mig i sitt grepp dagen lång.19Mina vänner och bekanta som älskade mig är borta, och överallt ser jag bara mörker.