1Gud, varför har du förkastat oss för evigt? Varför är du vred på oss som lever som får på dina egna ängar?2Kom ihåg att vi är ditt folk, som du i gamla tider befriade från slaveri och gjorde till din egendom! Du utvalde Jerusalem som ditt hem på jorden!3Vandra genom de fruktansvärda ruinerna i staden och se hur fienden har ödelagt ditt tempel!4Där har de vrålat ut sitt segerrop och ställt upp sina avgudar som tecken på sin seger.5-6Allt ligger i spillror och liknar en skog som skövlats. De kom med sina hammare och yxor och vandaliserade och slog sönder de dyrbara träpanelerna.7De satte eld på templet, så att det brann ner till grunden. Ditt tempel, Herre, där vi tillbad dig!8"Låt oss utplåna varje spår av Gud", sa de, och gick genom hela landet och brände ner alla gudstjänsthus där vi hade tillbett dig.9-10Det finns inget kvar som visar att vi är ditt folk. Profeterna är borta. Vem kan säga när allt detta kommer att sluta? Hur länge, Gud, kommer du att tillåta våra fiender att håna dig? Ska de för all framtid få dra ditt namn i smutsen?11Varför griper du inte in? Varför står du med händerna i kors? Nej, höj din starka hand och visa din makt!12Gud, sedan urminnes tid har du varit vår kung. Du har ofta räddat landet.13-14Med din styrka delade du Röda havet. Du krossade sjöodjurets huvud, och dess kropp gav du som mat åt ökenstammarna!15På din befallning rann källorna upp för att ge vatten åt ditt folk, för att sedan låta starka strömmar torka ut.16Du skapade dag och natt, och månen, stjärnorna och solen tillhör dig.17Hela världen är i dina händer. Du skapade också sommaren och vintern.18Men se, Herre, hur fienderna hånskrattar åt dig. Se hur oförskämda de är då de hädar ditt namn.19Herre, fräls oss! Utlämna inte ditt folk åt dessa rovdjur, för du vet hur hjälplösa vi är.20Kom ihåg ditt löfte! Landet är fyllt av mörker, och våldet breder ut sig till varje hörn.21Herre, låt inte ditt nertrampade folk ständigt förolämpas! Ge de fattiga och behövande orsak att prisa ditt namn!22Res dig, Gud, och försvara oss inför våra fiender. Kom ihåg de förolämpningar dessa upprorsmakare har vräkt ur sig mot dig dag efter dag.23Ha inte överseende med dina fienders skrik och smädelser som bara blir värre och värre.