1-3En psalm skriven efter det att profeten Natan hade kommit till David och berättat om Guds dom över honom, för hans äktenskapsbrott med Bat-Seba och mordet på hennes man Uria. Gud, du som är kärleksfull och god, var barmhärtig mot mig! Visa medlidande med mig4och rena mig från min synd. Befria mig från all min skuld!5Jag erkänner mitt felsteg, och tanken på det förföljer mig dag och natt.6Det är mot dig, och endast dig, jag har syndat och begått denna fruktansvärda handling. Du såg alltsammans, och du dömer mig rättfärdigt.7Jag är född syndare. Ja, jag är en syndare alltifrån det ögonblick jag blev till i min moders kropp.8Du kräver uppriktighet och ärlighet i hjärtat, ge mig vishet!9Stänk det renande blodet på mig, så att jag blir ren igen. Tvätta bort min synd, så att jag blir vitare än snö!10Du har straffat mig, men låt mig nu få känna glädje igen.11Se inte längre på mina synder, och befria mig från all ondska.12Skapa i mig ett nytt, rent hjärta, Gud, fyllt med rena tankar och stor frimodighet!13Visa inte bort mig för alltid från din närvaro och ta inte din helige Ande ifrån mig!14Låt mig än en gång få känna frälsningens glädje och gör mig villig att lyda dig!15Då ska jag undervisa andra syndare om dina vägar, och de ska vända om till dig.16-17Döm mig inte till döden! Min Gud, endast du kan befria mig från min skuld. Då ska jag sjunga om din förlåtelse. Jag ska öppna min mun och prisa dig!18Om du ville ha offer, skulle jag med glädje ge dig sådana! Men du är inte intresserad av brännoffer, som man offrar för att bli kvitt sin skuld.19Det är en förkrossad ande du vill ha, och du kommer inte att visa bort den som i sitt inre är förkrossad och bedrövad.20Herre, visa Jerusalem din kärlek och bygg upp dess murar.21Då kommer du att glädjas över rätta offer som erkänner dig som Herre, och tjurar ska offras på ditt altare.