Job 9 | Nya Levande Bibeln :: ERF Bibleserver

Nya Levande Bibeln

Job svarar Bildad

1 Då svarade Job: 2 "Visst vet jag allt detta. Det är inga nyheter du kommer med. Men hur kan en människa vara verkligt god i Guds ögon? 3 Om Gud bestämmer sig för att gå till rätta med en människa, kan hon då svara ens en gång av tusen på de frågor han ställer? 4 För Gud är ju vis och mäktig, och vem har lyckats mäta sig med honom? 5 Han flyttar bergen och störtar omkull dem i sin vrede. 6 Han skakar jorden i dess grundvalar. 7 Solen går inte upp, och stjärnorna lyser inte, om han befaller så! 8 Det är bara han som kan spänna ut himlavalvet och stolt gå fram över havens vågor. 9 Han har skapat Karlavagnen, Orion, Plejaderna och södra Djurkretsen. 10 Han gör otroliga under, alltför många för att man ska kunna räkna dem. 11 Han far osynlig förbi. Han drar fram, men jag ser honom inte. 12 Vem kan hindra honom, när han sänder död för att rycka bort en människa? Vem vågar fråga honom: 'Vad är det du gör?' 13 Guds vrede avtar inte. Människans stolthet måste böja sig för honom. 14 Och vem är jag, som skulle försöka gå till rätta med den Allsmäktige Guden eller ens resonera med honom? 15 Även om jag var syndfri, skulle jag inte säga ett ord. Jag skulle bara be honom, min domare, om nåd. 16 Och även om mina böner blev besvarade, skulle jag knappast våga tro att han hade hört mitt rop. 17 Han kan krossa mig i en storm och föröka mitt lidande utan orsak. 18 Han låter mig inte andas ut, utan han fyller mig med sorg och bitterhet. 19 Om det gäller kraft är han den starkaste, och om det gäller rättvisa, vem törs då ifrågasätta hans dom? 20 Till och med om jag vore fullkomligt oskyldig, skulle min mun förråda mig. 21 Även om jag är helt utan skuld, föraktar jag mig själv. 22 Oskyldig eller ej, det gör precis detsamma inför honom, för han förgör dem båda. 23 Han hånar den oskyldige när han drabbas av olycka. 24 När ett land faller i de ogudaktigas händer förblindar han dess domare. Om det inte är han som gör det, vem är det då? 25 Mitt liv rinner undan utan en dag av glädje. 26 Mina år försvinner snabbt som lätta båtar nerför floden och som örnen i dykningen efter byte. 27 Om jag beslutade mig för att glömma min klagan mot Gud, att sluta upp med min sorg och vara glad, 28 så skulle han ändå drabba mig. För jag vet att han inte vill anse mig som oskyldig 29 utan kommer att döma mig. Så vad tjänar det till att försöka? 30 Även om jag tvättade mig i det renaste vatten och gjorde mina händer rena med lut, 31 skulle han ändå sänka mig ner i dy och lera, så att till och med mina kläder skulle avsky mig. 32-33 Jag kan inte försvara mig, för han är inte en människa som jag. I så fall skulle vi kunna mötas i domstol, men det finns ingen skiljeman, inte någon mellanhand eller medlare, som har makt över oss båda. 34 Tänk om jag kunde slippa rappen av din käpp, så att jag inte längre behövde leva i skräck. 35 Då skulle jag kunna tala utan fruktan och frimodigt hävda att jag är oskyldig.