1När jag förlåter Israel kommer också dess synd att avslöjas. Samarien är fullt av lögnare, tjuvar och banditer!2Men ingen tycks begripa att jag hela tiden iakttar dem. Deras onda gärningar avslöjar dem och jag ser alltsammans.3Kungen gläds över deras ondska, och furstarna skrattar åt alla deras lögner.4De är otrogna i sina äktenskap, heta som bagarens ugn från det han blandar degen tills den har jäst - ständigt upptända av begär.5På kungens högtidsdag dricker furstarna sig druckna. Kungen beter sig som en dåre och dricker tillsammans med dem som annars hånar honom.6Deras hjärtan är fulla av intriger. Deras komplotter glöder under nattens timmar och slår på morgonen upp i full låga.7De dödar sina kungar, en efter en, men ingen av dem ropar till mig om hjälp.8Mitt folk beblandar sig med hedningar och tar efter deras onda seder. Därför är de inte mer värda än en kaka ogräddat bröd!9Deras styrka har försvunnit därför att de tillbett främmande gudar, men de förstår det inte. De har blivit gråhåriga, men de inser inte att det är av svaghet.10Stoltheten över andra gudar har dömt dem, men ändå vänder de inte tillbaka till sin Gud - nej, de försöker inte ta reda på var han finns.11Israel är som en duva, som har tappat orienteringen och än dras mot Egypten än mot Assyrien.12Men när hon flyger ska jag kasta mitt nät över henne och fånga henne. Hon ska inte undgå sitt straff.13Ve mitt folk, som har övergett mig! Låt dem alla förgås, för de har vänt sig mot mig. Jag ville befria dem, men deras hårda hjärtan ville inte veta av sanningen.14De ligger där sömnlösa av ångest men vill inte be mig om hjälp. I stället ber de till hedniska gudar om säd och vin.15Jag har fostrat dem och gjort dem starka, men ändå vänder de sig nu mot mig med onda anslag.16De ser åt alla håll utom mot himlen, mot den Allsmäktige. De är som en obrukbar pilbåge. Deras ledare ska förgås genom fiendens svärd för sin fräckhet mot mig, och hela Egypten ska håna dem.