1-2Medan Mose var på Sinai berg, gav Herren honom de här förordningarna för Israels folk:"När ni kommer in i landet som jag ska ge er, måste ni låta det vila inför Herren vart sjunde år.3Under sex år kan ni beså era åkrar, beskära era vingårdar och bärga in era skördar,4men under det sjunde året ska landet ligga i träda, obrukat, inför Herren. Så inte ert utsäde och beskär inte era vingårdar på hela året.5Skörda inte ens det som växer upp av spillsäden, och samla inte heller in de druvor som mognar. Det är nämligen ett viloår för landet.6-7Skörden som växer det året ska tillhöra alla, både er själva, era tjänare, era slavar och de utlänningar som bor bland er, och även boskapen och de vilda djuren.
Jubelåret
8Vart femtionde år,9på försoningsdagen, ska ni låta basunerna ljuda högt och länge i hela landet.10Det femtionde året ska nämligen vara heligt. Då ska frihet råda i landet och var och en få tillbaka den mark han tvingats avstå till andra. Det ska vara ett år när all familjeegendom som sålts till andra ska återlämnas till de ursprungliga ägarna eller till deras arvtagare.11Vilket lyckligt år det kommer att bli! Under det året ska ni inte så, bärga in säd eller skörda druvor.12Ni ska låta det vara ett heligt jubelår. Under det året ska ni äta av den säd och av allt annat som växer vilt i landet.13Ja, under det året ska var och en återvända hem till sitt eget, och även den som tvingats sälja sin egendom ska få tillbaka den.14-16Om marken köpts eller sålts under de föregående fyrtionio åren, ska ni ha kommit överens om ett rättvist pris i förhållande till antalet år fram till jubelåret. Om jubelåret då låg långt framåt i tiden blev priset högt. Det är ju egentligen antalet skördar som överlåts och inte marken i sig själv.17-18Utnyttja inte varandra utan frukta Herren, er Gud! Jag är Herren! Lyd mina lagar om ni önskar leva tryggt i landet.19När ni lyder mig kommer landet att ge ovanligt stora skördar, och ni kan äta er mätta i lugn och ro.20Men ni kommer att undra: 'Vad ska vi äta under det sjunde året, om vi varken får så eller skörda då?'21-22Svaret lyder: 'Jag ska välsigna er med så rikliga skördar under det sjätte året att de kommer att räcka tills skörden det åttonde året är inbärgad!'23Kom ihåg att landet är mitt. Ni får inte sälja jorden för gott. Ni är främlingar som arrenderar min jord.24Varje köpekontrakt måste tillåta att marken kan återköpas när som helst.25Om någon blir fattig och säljer en del av sin egendom, kan hans närmaste släktingar lösa tillbaka den.26Om det inte finns någon annan som vill lösa in den, men han själv kan få ihop tillräckligt med pengar,27ska han alltid kunna köpa tillbaka den till ett pris ställt i förhållande till antalet skördar före nästa jubelår, och ägaren måste ta emot pengarna och återlämna jorden till honom.28Men om den ursprunglige ägaren inte kan lösa in den, ska den tillhöra den nye ägaren fram till jubelåret. Men då måste den lämnas tillbaka.29Om en man säljer ett hus i en stad har han full återköpsrätt under ett år.30Men om han inte utnyttjar den ska huset för alltid tillhöra den nye ägaren. Det behöver inte lämnas tillbaka till den ursprunglige ägaren vid jubelåret.31Med ett hus i en by utan omgivande mur är det som med åkermark. Det är alltså möjligt att köpa tillbaka det när som helst, och det ska alltid lämnas tillbaka till de ursprungliga ägarna vid jubelåret.32Men leviternas hus, också de som ligger i städerna, kan köpas tillbaka när som helst33och måste återlämnas till den ursprunglige ägaren vid jubelåret, för leviterna ska inte äga mark som de andra stammarna utan är hänvisade till att bo i städer och deras närhet.34Leviterna har inte tillåtelse att sälja den mark som omger deras städer, för den är avsedd bara för dem.35Om en av er blir fattig och inte har råd att bo kvar bland sitt folk ska du hjälpa honom, precis som du skulle hjälpa en främling, så att han kan bo kvar bland er.36Utkräv ingen ränta av honom, utan frukta Herren, så att din landsman kan bo kvar bland er.37Låna honom inte pengar mot ränta eller sälj mat till honom för att tjäna på det.38Jag är Herren, er Gud, som förde er ut ur Egypten för att ge er Kanaans land och vara er Gud.39Om en av er blir fattig och säljer sig själv till dig får du inte behandla honom som en vanlig slav,40utan i stället som en anställd tjänare eller som en gäst. Han ska bara vara i tjänst hos dig fram till jubelåret.41Då kan han lämna dig och återvända med sina barn till sin egen släkt och egendom.42För jag ledde er ut ur Egypten, och ni är mina tjänare. Därför ska ni inte säljas som vanliga slavar43eller bli utsatta för hård behandling. Frukta er Gud!44Men du kan köpa slavar från andra folk som bor i närheten45och från de främlingar som bor bland er.46De ska för alltid bli slavar hos dig och övertas av dina barn. Men dina bröder bland Israels folk får inte bli behandlade på det sättet.47Om en utlänning som bor bland er blir rik, och en israelit blir fattig och säljer sig till utlänningen eller dennes familj,48kan han köpas tillbaka av en av sina bröder,49sin farbror, sin kusin eller någon annan nära släkting. Han kan också köpa sig själv fri om han senare får möjlighet.50Priset på hans frihet ska stå i proportion till det antal år som är kvar fram till jubelåret, eller vad det skulle kosta att anställa en tjänare för så många år.51Om det är många år kvar till jubelåret, ska han betala nästan lika mycket som han fick när han sålde sig.52Om det bara är några få år kvar till jubelåret, ska han betala en liten del av den summa han fick när han sålde sig själv.53Om han säljer sig till en utlänning, måste denne behandla honom som en anställd tjänare snarare än som en slav eller som sin egendom.54Om han ännu inte har blivit friköpt när jubelåret är inne ska han och hans barn friges då,55för Israels folk tillhör mig. Jag ledde dem ut ur Egypten. Jag är Herren, er Gud.