1Efter en tid frågade David Herren: "Ska jag flytta tillbaka till Juda?"Och Herren svarade: "Ja!""Till vilken stad ska jag flytta?" Herren svarade: "Till Hebron."2David flyttade då dit med sina båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, Nabals änka från Karmel.3Han tog också med sig sina män och deras familjer dit.4Styresmännen i Juda kom till Hebron. De smorde David med olja och krönte honom till kung över hela Juda. När David hörde att männen i Jabes i Gilead hade begravt Saul,5skickade han dem detta budskap: "Herren ska välsigna er för den heder ni visat mot er kung.6Herren ska vara trofast mot er och belöna er, och det ska jag också göra därför att ni handlat som ni gjort.7Fortsätt att vara starka och modiga. Saul är död, men Juda har smort mig till er kung."
Abner kröner Is-Boset till kung
8Men Abner, Ners son och Sauls befälhavare, hade gått till Mahanaim för att kröna Sauls son Is-Boset till kung.9Is-Boset blev kung över Gilead, Asur, Jisreel, Efraim, Benjamins stam och resten av Israel.10-11Han var fyrtio år gammal när han blev kung, och han regerade i Mahanaim i två år.
Inbördeskrig
12En dag ledde Abner några av Is-Bosets trupper från Mahanaim till Gibeon.13Joab, Serujas son, ledde Davids trupper, och de möttes vid Gibeons damm. Där slog de sig ner mitt emot varandra på var sin sida om dammen.14Sedan föreslog Abner Joab: "Vi låter några av våra män mötas man mot man!"Joab gick med på det,15och tolv män utvaldes från var sida till en strid på liv och död.16Var och en grep sin motståndare i håret och stack sitt svärd i hans sida. Alla dog. Platsen har sedan dess kallats Svärdsåkern.17De två arméerna började sedan att bekämpa varandra. Striden blev hård, men Abner och Israels män besegrades av Joab och Davids trupper.18Joabs bröder Abisai och Asael var också med i striden. Asael kunde springa snabbt som en hjort,19och han började förfölja Abner. Han stannade inte för något utan fortsatte med blicken hela tiden fäst vid Abner.20Abner vände sig om och ropade: "Är det du, Asael?""Ja, det är det", ropade Asael tillbaka.21"Jaga någon annan, ta någon av de yngre! " skrek Abner. Men Asael fortsatte att förfölja honom.22Då ropade Abner: "Ge dig iväg härifrån! Jag skulle aldrig kunna se din bror Joab i ögonen om jag var tvungen att döda dig!"23Men Asael vägrade vända om, så Abner genomborrade honom med bakänden av sitt spjut. Det gick rakt igenom hans kropp och kom ut i ryggen. Asael föll till marken och dog omedelbart. Alla stannade upp när de passerade platsen där han låg.24Nu började Joab och Abisai jaga Abner. Solen höll just på att gå ner när de kom till Ammakullen nära Gia, längs vägen till Gibeonöknen.25Abners trupper från Benjamins stam grupperade sig på kullens topp,26och Abner ropade ner till Joab: "Måste vi fortsätta att döda varandra i evighet? Hur länge ska du vänta innan du befaller dina män att sluta döda sina bröder?"27Joab ropade tillbaka: "Jag svär vid Gud att om du inte hade sagt något skulle vi ha fortsatt ända till morgonen."28Han blåste i sin trumpet, och hans män slutade jaga Israels trupper och striden upphörde.29Den natten återvände Abner och hans män genom Hedmarken och över Jordanfloden, och de marscherade utan uppehåll ända till Mahanaim.30Joab och hans män återvände också hem, och när de räknade styrkorna saknades bara nitton man, förutom Asael.31Men själva hade de dödat trehundrasextio män från Benjamins stam som hade varit med Abner.32Joab och hans män tog med sig Asaels kropp till Betlehem och begravde honom bredvid hans far. Sedan gick de hela natten och nådde fram till Hebron i gryningen.