1Under tiden hade Elisa kallat till sig en av de unga profeterna."Gör dig färdig att gå till Ramot i Gilead", sa han till honom. "Ta med dig den här oljeflaskan2och försök att få tag i Jehu, som är son till Nimsis son Josafat. Se till att ni blir lämnade ensamma!3Häll sedan oljan över hans huvud och låt honom förstå att Herren har smort honom till kung över Israel. Sedan måste du fly för livet!"4Den unge profeten gjorde som han blivit tillsagd. När han kom fram till Ramot,5fick han se Jehu sitta där tillsammans med några andra arméofficerare."Jag kommer med ett meddelande", sa han."Till vem av oss?" frågade Jehu. "Till dig", svarade den unge profeten.6Jehu lämnade då de övriga och gick med in i huset. Där hällde den unge mannen oljan över hans huvud och sa: "Herren, Israels Gud, säger: 'Jag smörjer dig till kung över Herrens folk, Israel. Du ska utrota Ahabs familj.7Du ska hämnas mina profeters död och alla andra som dödades av Isebel.8Hela Ahabs familj måste utplånas. Varje man, slav eller fri, måste dö.9Jag ska utrota Ahabs familj, som jag gjorde med Nebats son Jerobeam och Ahias son Baesa och deras familjer.10Hundarna ska äta upp Ahabs hustru Isebel vid Jisreel, och ingen kommer att vilja begrava henne.' "Sedan öppnade han dörren och sprang sin väg.11Jehu gick tillbaka till sina vänner, och en av dem frågade: "Vad ville den där galningen? Är allt som det ska vara?""Ni vet mycket väl vem han var och vad han ville", svarade Jehu.12"Nej, det gör vi inte! Berätta!" bad de. Då avslöjade han för dem vad profeten hade sagt och att han, Jehu, hade blivit smord till kung i Israel.13De tog omedelbart av sig sina mantlar och bredde ut dem över trappan där Jehu stod, blåste i trumpet och ropade: "Jehu är kung!"
Jehu dödar Joram och Ahasja
14Så gick det alltså till när Jehu, son till Josafat och sonson till Nimsi, gjorde uppror mot kung Joram. Joram hade själv varit med armén vid Ramot i Gilead för att försvara Israel mot de arameiska trupperna,15men han hade vänt tillbaka till Jisreel för att återhämta sig, sedan han blivit sårad. Jehu sa till männen som var tillsammans med honom: "Om ni vill att jag ska vara er kung, låt då inte någon fly till Jisreel för att berätta vad som har hänt."16Jehu steg sedan upp i en vagn och for själv till Jisreel för att få tag i den sårade kung Joram. Kung Ahasja i Juda var också där för att få träffa Joram.17När vakten i Jisreels torn såg Jehu och hans sällskap närma sig, ropade han: "Trupp i antågande!""Skicka ut en ryttare och ta reda på om det är vän eller fiende", ropade kung Joram till honom.18En soldat red omedelbart iväg."Kungen vill veta om du är vän eller fiende", frågade han."Vad vet du egentligen om fred?" svarade Jehu. "Följ efter mig bara!"Vakten meddelade att sändebudet hade mött dem men inte vänt tillbaka.19Kungen skickade då ut ytterligare en ryttare. Han red fram till Jehu och frågade i kungens namn om de kom i fredliga avsikter."Vad vet du om fred?" sa Jehu. "Följ efter mig bara!"20"Han kommer inte heller tillbaka!" ropade vakten. "Det måste vara Jehu, för han kör som en galning."21"Skynda er att göra i ordning min vagn!" befallde då kung Joram. Tillsammans med kung Ahasja for han iväg för att möta Jehu. De möttes på den åker som hade tillhört Nabot,22och Joram frågade: "Kommer du som vän, Jehu?""Kan det finnas vänskap mellan oss, så länge din mor Isebels ondska omger oss?" svarade Jehu.23Då vände kung Joram med sin vagn och flydde. "Förräderi, Ahasja!" ropade han. "Förräderi!"24Jehu tog sin båge och sköt iväg en pil som träffade Joram mellan skuldrorna. Pilen gick rakt in i hjärtat, och han sjönk död ner i sin vagn.25Jehu sa till sin adjutant Bidkar: "Kasta ut den döda kroppen på Nabots åker, för när du och jag en gång red här tillsammans med hans far Ahab, uppenbarade Herren följande profetia för mig:26'Här på Nabots egendom ska jag betala igen för mordet på Nabot och hans söner'. Därför ska du kasta ut kroppen här på Nabots åker, precis som Herren sa."27Under tiden hade kung Ahasja av Juda flytt utmed vägen mot Bet-Haggan. Jehu jagade efter honom och ropade: "Skjut honom också."Då sköt de och sårade honom i hans vagn där vägen stiger till Gurhöjden, nära Jibleam, men han lyckades ändå fortsätta ända fram till Megiddo innan han dog.28Hans ämbetsmän förde honom i vagnen till Jerusalem, där de begravde honom på den kungliga begravningsplatsen.29(Ahasjas regering över Juda hade börjat i det tolfte året av kung Jorams regering över Israel.)
Isebels grymma död
30När Isebel fick höra att Jehu hade kommit till Jisreel, sminkade hon sig, satte upp håret och slog sig ner vid ett fönster.31När Jehu kom in genom porten till palatset, ropade hon åt honom: "Kommer du i fredliga avsikter? Du din Simri, som mördade din herre!"32Då såg Jehu upp och fick syn på henne i fönstret och ropade: "Vem är på min sida?" Då tittade några hovmän ut genom fönstret.33"Kasta ner henne!" ropade Jehu. Då kastade de ut henne genom fönstret, och hennes blod stänkte upp mot muren och på hästarna medan hon trampades ner av deras hovar.34Sedan gick Jehu in i palatset för att äta. Efter måltiden sa han: "Någon får väl gå och begrava den där kvinnan. Hon var ju ändå dotter till en kung."35Men när man kom för att begrava henne, fann man bara hennes huvud, fötter och händer.36När de kom tillbaka och berättade det för Jehu, sa han: "Det är precis vad Herren sa. Han talade om för profeten Elisa att hundar skulle äta upp hennes kött,37och att hennes kropp skulle spridas som gödsel över marken, så att ingen skulle kunna säga vems den egentligen var."