1Joas var bara sju år gammal när han blev kung, och han regerade i fyrtio år i Jerusalem. Hans mor hette Sibja och var från Beer-Seba.2Joas gjorde allt för att behaga Herren så länge prästen Jojada levde.3Denne valde två hustrur åt honom, och med dem fick han söner och döttrar.4En tid senare beslutade Joas att reparera templet5och sammankallade präster och leviter för att ge dem order:"Gå runt till alla städer i Juda och samla in de pengar som årligen ska tas upp för templets underhåll. Vänta inte, utan börja omedelbart!"Men leviterna gjorde sig ingen brådska.6Då kallade kungen till sig översteprästen Jojada och frågade honom: "Varför har du inte bett leviterna gå ut och samla in tempelskatten från Juda städer och från Jerusalem? Dessa skatter som är föreskrivna av Guds tjänare Mose måste drivas in, så att templet kan repareras."7-8De som hade stått på den ogudaktiga Ataljas sida hade låtit templet förfalla, och allt som var helgat åt Gud hade flyttats över till Baals tempel. Kungen befallde att man skulle tillverka en kista och sätta den utanför tempelporten.9Sedan gick en befallning ut till alla städer i Juda och över hela Jerusalem, i vilken folket uppmanades att ge Herren den skatt som Guds tjänare Mose hade pålagt Israel.10Alla, både ledare och allmänhet, bidrog med glädje till detta ändamål, och kistan fylldes gång på gång.11Leviterna bar då kistan till de särskilda granskningsmän som skulle räkna pengarna.12Kungen och Jojada gav pengarna till de män som var ansvariga för reparationerna, så att de kunde anställa stenhuggare, timmermän, smeder och gjutare för arbeten i järn och koppar.13På så sätt fortsatte arbetet, och templet sattes i stånd efter hand. Man återställde det till dess tidigare utseende och förstärkte det.14När allt var avslutat bar man fram pengarna som var över till kungen och Jojada, och det blev bestämt att man för dem skulle göra guld- och silverföremål, rökelsekärl och olika tillbehör till att användas vid offren. Så länge prästen Jojada levde bar man regelbundet fram brännoffer.15Jojada blev mycket gammal och dog vid 130 års ålder.16Han begravdes bland kungarna i Davids stad, eftersom han hade gjort så mycket gott för Israel, för Gud och för templet.
Guds dom drabbar Joas
17-18Men efter Jojadas död kom ledarna i Juda till kung Joas och förmådde honom att överge sina förfäders Gud och hans tempel för att i stället börja tillbe avgudar. Då kom Guds vrede över Juda och Jerusalem än en gång.19Men trots att Gud sände profeter för att föra dem tillbaka till Herren, så ville folket inte lyssna.20Då kom Guds Ande över Sakarja, prästen Jojadas son. Han kallade samman folket, och inför dem alla sa han: "Gud vill veta varför ni är olydiga mot honom och hans befallningar. Eftersom ni handlar som ni gör kommer ni att misslyckas med allt. Ni har övergett Herren, och nu har han övergett er."21Ledarna försökte då döda Sakarja, och till slut gav kung Joas själv order om det. Man stenade honom till döds på templets förgård.22Kung Joas tänkte inte på hur lojal och trogen Sakarjas far Jojada hade varit mot honom, utan lät döda hans son. Sakarjas sista ord innan han dog var: "Herre, se vad de gör, och gör dem ansvariga!"23Några månader senare kom den arameiska hären mot Juda och Jerusalem. Folkets ledare dödades, och krigsbytet skickades till kungen i Damaskus.24Det var bara en mindre styrka som hade anfallit, men Herren lät den besegra Judas mäktiga armé därför att folket hade övergett Herren, sina förfäders Gud. På det sättet verkställde Gud domen över Joas.25När arameerna drog sig tillbaka låg Joas svårt sårad. Då beslutade sig hans närmaste män för att döda honom, därför att han hade gett ordern om att stena Sakarja, prästen Jojadas son. De dödade honom där han låg försvarslös i sin säng. Joas begravdes i Davids stad, men inte på kungarnas begravningsplats.26De som sammansvurit sig mot kungen var Sabad, son till ammonitiskan Simeat, och Josabad, son till moabitiskan Simrit.27Om Joas söner och profetiorna över honom och om templets renovering finns att läsa i Kungarnas krönika. När Joas dog blev hans son Amasja kung efter honom.