1"Flytta nu till Betel och bosätt dig där", sa Gud till Jakob. "Bygg där ett altare för att tillbe den Gud som visade sig för dig när du flydde från din bror Esau."2Då bad Jakob hela sin familj att förstöra avgudarna som de hade fört med sig och att tvätta sig och ta på sig rena kläder.3"Vi ska nämligen gå till Betel", sa han till dem. "Där tänker jag bygga ett altare åt Gud, som besvarade mina böner när jag var i nöd och som var med mig på min resa."4Då gav de Jakob alla sina avgudar och sina örhängen, och han gömde dem under eken nära Sikem.5Sedan började de sin vandring igen. Ingen anföll dem, för över alla de städer som de gick igenom vilade en förskräckelse från Gud.6Slutligen kom de fram till Lus, som också kallas Betel, i Kanaan.7Där reste Jakob ett altare som han kallade Guds altare, efter den Gud som mött honom där. Det var ju i Betel som Gud hade visat sig för honom när han flydde från Esau.8Strax därefter dog Rebeckas gamla barnsköterska Debora och begravdes under eken i dalen nedanför Betel, och ända sedan dess har den kallats Gråteken.9När Jakob kommit fram till Betel på sin resa från Paddan-Aram, visade sig Gud för honom igen och välsignade honom.10Och Gud sa till honom: "Du ska inte längre kallas Jakob (bedragaren) utan Israel (en som kämpar med Gud och vinner seger).11Jag är den Allsmäktige Guden, och jag ska se till att du blir fruktsam och förökar dig och blir ett stort folk, ja, många folk. Många kungar kommer att finnas bland dina ättlingar,12och jag ska ge dig det land som jag gav till Abraham och Isak. Ja, jag ska ge det till dig och dina ättlingar."13-14Efteråt reste Jakob en sten på platsen där Gud hade visat sig för honom. Han hällde vin över den som ett offer till Gud och smorde sedan stenen med olivolja.15Jakob kallade platsen Betel (Guds hus), eftersom Gud hade talat till honom där.16När han lämnade Betel reste han och hans familj mot Efrat (Betlehem). Medan de fortfarande hade lång väg kvar att gå började Rakels värkar.17Efter en mycket svår förlossning utropade slutligen barnmorskan: "Vad underbart! Det blev en pojke till!"18Men Rakel dog, och i sin sista suck kallade hon honom Benoni (min sorgs son), men hans far kallade honom i stället Benjamin (min högra hands son, lyckosonen).19Rakel dog alltså och begravdes nära vägen till Efrat (som också kallas Betlehem).20Jakob reste en minnessten vid hennes grav, och den står där än i dag.21Sedan reste Israel vidare och slog läger bortom Herdetornet.22Det var medan han var där som Ruben låg med Bilha, sin fars bihustru, och någon berättade detta för Israel. Detta är namnen på Jakobs tolv söner:23Leas söner: Ruben, den förstfödde, Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon.24Rakels söner: Josef och Benjamin.25Rakels tjänsteflicka Bilhas söner: Dan och Naftali.26Leas tjänsteflicka Silpas söner: Gad och Aser. Alla barnen föddes i Paddan-Aram.27Slutligen kom Jakob fram till sin far Isak vid Mamre i Kirjat-Arba (som nu kallas Hebron), där Abraham också hade bott.28Isak dog strax efteråt, vid en mogen ålder av 180 år. Hans söner Esau och Jakob begravde honom.