1-2Prins Absalom, Davids son, hade en vacker syster som hette Tamar. Prins Amnon, hennes halvbror, blev djupt förälskad i henne och plågades så av sin kärlek att han blev sjuk. Han fick aldrig tillfälle att tala med henne, för ogifta unga kvinnor och män hölls helt skilda åt.3Men Amnon hade en mycket listig kusin och nära vän som hette Jonadab och var son till Davids bror Simea.4En dag frågade Jonadab Amnon: "Vad är det med dig? Varför ser du så bedrövlig ut?""Jag är kär i min halvsyster Tamar", avslöjade Amnon.5Jonadab sa: "Så här ska du göra. Lägg dig och låtsas att du är sjuk. När din far kommer för att hälsa på dig, ska du be honom skicka efter Tamar för att laga till något gott åt dig. Säg till honom att du skulle må bättre om hon fick hjälpa dig."6Amnon gjorde så, och när kungen kom för att hälsa på honom, bad Amnon honom att Tamar skulle få tillåtelse att komma till honom.7David lovade honom det och meddelade Tamar: "Gå till din bror Amnon och laga till något åt honom."8Hon gjorde så och gick in i hans sovrum, så att han kunde se henne knåda en deg. Sedan bakade hon ett speciellt slags bröd åt honom.9Men när hon satte sig ner för att servera honom, vägrade han att äta!"Alla ska gå ut härifrån", sa han till tjänarna, och de lämnade rummet.10Sedan sa han till Tamar: "Ta nu hit brödet igen till min säng och mata mig."Då hämtade Tamar brödet,11och medan hon stod där framför honom, grep han tag i henne och bad: "Kom och ligg med mig, min älskade!"12"Amnon!" ropade hon. "Bär dig inte åt som en dåre! Gör inte så här mot mig! Du vet att det är brottsligt här i Israel.13Och vart ska jag i så fall gå med min skam? Man kommer att säga att du är en av de största dårarna i Israel. Nej, tala med kungen om det i stället, för han går nog med på att vi gifter oss."14Men han ville inte lyssna, och eftersom han var den starkare lyckades han våldta henne.15Plötsligt förvandlades hans kärlek till hat, och nu hatade han henne mer än han förut älskat henne."Ge dig iväg härifrån!" vrålade han till henne.16"Nej, nej!" snyftade hon. "Om du kör ut mig nu, gör du ett större brott än det som du just har begått mot mig."Men han ville inte lyssna till henne,17-18utan ropade på sin tjänare och befallde: "Kasta ut den där kvinnan, och lås dörren efter henne!" Tjänaren körde ut henne och reglade dörren. Tamar hade på sig en lång och rikt broderad klänning, som det på den tiden var sed att bära för de av kungens döttrar som var ogifta.19Hon rev sönder klänningen och hällde aska på huvudet och grät hejdlöst när hon gick sin väg.
Absalom mördar Amnon
20Hennes bror Absalom kom då och frågade henne: "Är det så att Amnon våldtagit dig? Var inte så upprörd. Det är ingenting att oroa sig för, eftersom det i alla fall är inom familjen."Men Tamar levde sedan som en övergiven kvinna i sin bror Absaloms hus.21-24När kung David hörde vad som hänt blev han oerhört arg. Absalom sa inte ett ord till Amnon trots att han hatade honom djupt på grund av övergreppet mot Tamar. Två år senare, när Absalom klippte sina får vid Baal-Hasor i Efraim, inbjöd han sin far och alla sina bröder att komma och fira detta tillfälle.25Kungen svarade: "Nej, min son, om vi kommer allesammans, så skulle det bli för mycket för dig." Absalom bad honom igen, men fick åter ett nekande svar.26"Om inte du kan komma själv, kan du kanske skicka min bror Amnon i stället?" föreslog Absalom."Varför just Amnon?" undrade kungen.27Men Absalom var ivrig och stod på sig, tills kungen slutligen gav med sig och lät alla sina söner fara dit.28Absalom sa till sina män: "Vänta tills Amnon blir full och döda honom sedan, när jag ger tecken! Var inte rädda! Jag är den som ger order här, och detta är en befallning. Visa att ni är modiga och gör som jag säger."29-30De dödade Amnon som planerat. Alla hans bröder flydde sedan därifrån på sina mulor. Medan de var på väg tillbaka till Jerusalem, fick David höra ett rykte att Absalom skulle ha dödat alla sina bröder, och att ingen längre fanns i livet!31Kungen for då upp, slet av sig manteln och kastade sig raklång på marken. Hans rådgivare rev sönder sina kläder i skräck och sorg.32-33Men Jonadab, son till Davids bror Simea, sa: "Nej, alla har inte dödats! Det är bara Amnon! Absalom har planerat detta allt sedan Amnon förgrep sig på Tamar. Tro därför inte att alla dina söner är döda. Bara Amnon är död."34Men Absalom flydde för att komma undan. Plötsligt fick en av vaktposterna på Jerusalems mur se en massa folk på vägen västerut komma nerför bergssluttningen.35"Titta där!" sa Jonadab till kungen."Där kommer dina söner, precis som jag sa."36Innan han slutat tala var de framme, och de grät och snyftade, och detsamma gjorde också kungen och hans tjänare.37Absalom flydde till kung Talmai, Ammihurs son i Gesur, och stannade där i tre år. Men David, som under tiden kom över sin sorg, längtade efter Absalom och avstod från alla planer på att strida mot honom.
1Davids son Absalom hade en vacker syster som hette Tamar. En annan av Davids söner, Amnon, blev förälskad i henne.2Han plågades så av sin kärlek att han blev sjuk för sin syster Tamars skull. Hon var jungfru och det verkade omöjligt för honom att närma sig henne.3Men Amnon hade en mycket listig nära vän som hette Jonadav, son till Davids bror Shima.4En dag frågade Jonadav Amnon: ”Vad är det med dig? Varför ser du så bedrövlig ut dag efter dag, du som är kungens son?” ”Jag är förälskad i Tamar, min bror Absaloms syster”, avslöjade Amnon.5Jonadav sa: ”Lägg dig och låtsas att du är sjuk. När din far sedan kommer för att hälsa på dig, ska du be honom skicka efter Tamar, så att hon kan komma och laga mat åt dig medan du ser på, så att du sedan kan äta den ur hennes hand.”6Amnon gick då och lade sig och låtsades vara sjuk. När kungen kom för att hälsa på honom, bad Amnon att hans syster Tamar skulle få tillåtelse att komma till honom och baka två kakor medan han såg på och att han skulle få äta ur hennes hand.7David skickade bud hem till Tamar: ”Gå till din bror Amnon och laga till något åt honom!”8Hon gick då till Amnons hus där han låg till sängs. Hon tog deg och knådade den så att han kunde se. Sedan formade hon bröd åt honom och gräddade det.9Men när hon lade upp brödet åt honom, vägrade han att äta. ”Alla ska gå ut härifrån”, sa han till tjänarna och de lämnade rummet.10Sedan sa han till Tamar: ”Ta med dig brödet och kom in i sovrummet så att jag kan äta ur din hand!” Då tog Tamar brödet som hon bakat och gick in i sovrummet till sin bror.11Men när hon kom fram med brödet, grep han tag i henne och sa: ”Kom och ligg med mig, min syster!”12”Nej, min bror!” ropade hon. ”Kränk mig inte! Sådant får inte göras i Israel. Gör inte en sådan skamlig gärning!13Och jag då? Hur skulle jag kunna bli av med denna skam? Man kommer att säga att du är en av de största dårarna i Israel. Nej, tala med kungen i stället, han går säkert med på att vi gifter oss.”14Men Amnon ville inte lyssna och eftersom han var den starkare, övermannade han henne och kränkte henne.15Efteråt greps han av starkt hat mot henne och nu hatade han henne mer än han förut älskat henne. ”Upp med dig! Ge dig iväg härifrån!” sa han till henne.16”Nej, nej!” sa hon. ”Om du kör ut mig nu, gör du något värre än det brott du just har begått mot mig!” Men han ville inte lyssna till henne,17utan ropade på sin tjänare och befallde: ”Kasta ut den här kvinnan och lås dörren efter henne!”18Tamar hade på sig en lång och rikt broderad klänning som kungens ogifta döttrar brukade ha. Tjänaren körde alltså då ut henne och reglade dörren.19Hon rev sönder sin klänning, strödde aska på huvudet och hon slog händerna för huvudet och grät högljutt när hon gick sin väg.
Absalom mördar Amnon
20Hennes bror Absalom kom och frågade henne: ”Har Amnon varit tillsammans med dig, syster? Tig nu om detta! Han är ju din bror, så ta det inte så hårt!” Men Tamar levde sedan som en övergiven kvinna i sin bror Absaloms hus.21När kung David hörde vad som hänt, blev han mycket arg, men han tyckte alltför mycket om sin äldste son Amnon för att ta itu med honom på allvar.[1]22Absalom sa inte ett ord till Amnon, vare sig ont eller gott. Han hatade honom djupt på grund av att han hade kränkt hans syster Tamar.23Två år senare när Absalom klippte sina får vid Baal Hasor nära Efraim, inbjöd han alla sina bröder att komma och fira detta tillsammans med honom.24Absalom gick till kungen och sa: ”Mina fårklippare har just kommit. Kungen och hans folk är mycket välkomna till mig, din tjänare.”25Kungen svarade: ”Nej, min son, om vi kommer allesammans, så skulle det bli för mycket för dig.” Absalom bad honom igen men inget hjälpte. David sa i stället adjö till sin son och gav honom sin välsignelse.26”Om du inte kan komma själv, kanske du kan skicka min bror Amnon i stället?[2]” föreslog Absalom. ”Varför just Amnon?” undrade kungen.27Men Absalom var ivrig och stod på sig, tills kungen slutligen gav med sig och lät alla sina söner fara dit.28Absalom sa till sina män: ”Vänta tills Amnon blir full och döda honom sedan när jag säger till! Var inte rädda! Det är ju jag som ger denna befallning. Visa att ni är modiga!”29Tjänarna dödade då Amnon precis som Absalom befallt och alla kungasönerna rusade upp och flydde därifrån på sina mulor.30Medan de var på väg tillbaka till Jerusalem, fick David höra att Absalom hade dödat alla kungasönerna; att inte en enda fanns kvar i livet.31Kungen for då upp, rev sönder sina kläder och kastade sig raklång på marken. Också hans tjänare stod omkring honom med kläderna sönderrivna.32Men Jonadav, son till Davids bror Shima, sa: ”Nej, herre, tro inte att alla kungasönerna har dödats! Det är bara Amnon! Absalom har planerat detta ända sedan Amnon kränkte Tamar.33Min herre, tro inte på budskapet att alla kungasönerna är döda. Bara Amnon är död.”34Under tiden flydde Absalom därifrån. Plötsligt fick en av vaktposterna se en massa folk komma västerifrån nerför bergssluttningen. Vaktposten sprang och rapporterade för kungen: ”Jag ser en stora skara människor komma nerför bergssluttningen på vägen från Horonajim.”35”Vad var det jag, din tjänare, sa!” sa Jonadav till kungen. ”Här kommer dina söner!”36Innan han slutat tala, kom kungens söner in. De grät och klagade och detsamma gjorde kungen och hans tjänare.37Absalom flydde till kung Talmaj[3], Ammichurs son, kungen i Geshur. Men David sörjde sin son dag och natt.38Absalom hade alltså flytt till Geshur och stannade där i tre år.39Men David, som med tiden kom över sin sorg efter Amnon, längtade efter en försoning med Absalom[4].