1Efter ett tag fick kung Herodes[1] höra vad man berättade om Jesus,2och han sa då till sina tjänare: ”Det måste vara Johannes döparen som har uppstått från de döda. Det är därför han kan göra sådana under.”3Herodes hade nämligen arresterat Johannes och låtit binda honom och kasta honom i fängelse på grund av sin fru, Herodias. Hon hade först varit gift med kungens bror Filippos,4och Johannes hade sagt rent ut till Herodes: ”Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med henne.”5Helst hade Herodes velat döda Johannes, men han var rädd för folket, som ansåg att Johannes var en profet som framförde Guds budskap.6Men när Herodes hade sin födelsedag dansade Herodias dotter inför gästerna. Och Herodes blev så förtjust över hennes dans7att han svor på att ge henne vad hon än begärde.8Hennes mamma fick henne då att säga: ”Jag vill ha Johannes döparens huvud på ett fat.”9Kungen blev mycket ledsen, men på grund av sitt löfte, och eftersom han inte ville ta tillbaka det han sagt inför gästerna, gav han order om att hon skulle få det.10Därför halshöggs Johannes i fängelset,11och man la hans huvud på ett fat och gav det till flickan, som i sin tur bar det till sin mamma.12Efteråt kom Johannes efterföljare och hämtade kroppen och begravde den. Sedan gick de till Jesus och berättade vad som hade hänt.
Jesus ger mat åt mer än 5 000 personer
13Då Jesus fick höra vad som hade hänt åkte han iväg med en båt till en öde plats för att vara för sig själv. Men folket i städerna fick reda på det, och följde efter honom till fots runt sjön.14Och när Jesus steg ur båten och fick se allt folk som hade samlats, kände han medlidande med dem och botade dem som var sjuka.15På kvällen kom sedan hans efterföljare fram till honom och sa: ”Det är redan sent, och det finns inget att äta här i ödemarken . Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna runt omkring och köpa mat.”16Men Jesus svarade: ”Det behövs inte. Ni själva kan ge dem mat!”17”Ska vi?”, utropade de. ”Vi har ju bara fem bröd och två fiskar!”18”Ge dem till mig ”, sa han.19Sedan bad han människorna att slå sig ner i gräset, och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Efter det bröt han bröden i bitar och gav dem till sina efterföljare, som delade ut dem till folket.20Alla åt och blev mätta, och när man samlade ihop det som var över, blev det tolv fulla korgar.21Det var omkring 5 000 män som hade ätit, förutom kvinnor och barn.
Jesus går på vattnet
22Genast efter detta bad Jesus sina efterföljare att sätta sig i båten och åka i förväg över till andra sidan sjön. Själv stannade han kvar för att se till att folket började vandra hemåt.23Och sedan han gjort det, gick han upp på ett berg för att be. Där var han sedan ensam när det blev kväll.24Under tiden hade hans efterföljare råkat i svårigheter långt ute på sjön. Det blåste upp, och de hade stora problem med att ta sig över till andra sidan eftersom det var motvind.25Strax innan det började ljusna kom sedan Jesus till dem, gående på vattnet.26Då hans efterföljare fick se honom gå på sjön blev de dödsförskräckta, för de trodde det var ett spöke, och de skrek av rädsla.27Men Jesus talade genast till dem och sa: ”Lugna er, det är jag. Var inte rädda.”28Då ropade Petrus till honom: ”Herre, om det verkligen är du, så säg till mig att komma till dig på vattnet.”29”Javisst”, sa Jesus. ”Kom!”Petrus klev då över båtkanten och började gå på vattnet mot Jesus.30Men när han såg de höga vågorna blev han rädd och började sjunka. ”Rädda mig, Herre!” skrek han.31Och genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom.”Är din tro så liten?” sa Jesus. ”Varför tvivlade du?”32Sedan steg de i båten, och i samma stund la sig vinden.33De som var i båten föll då ner för Jesus och sa: ”Du måste vara Guds Son!”
Jesus botar alla som rör vid honom
34När Jesus och hans efterföljare hade åkt över sjön, gick de i land vid Gennesaret,35och där blev Jesus genast igenkänd av människorna på platsen. De skickade bud i hela området för att sprida nyheten om hans ankomst, och snart kom folk dit med alla sina sjuka.36Man bad att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som gjorde det blev friska!
1Vtedy sa dopočul galilejský vládca Herodes Antipas o Ježišovi2a povedal svojim dvoranom: „To je akiste Ján Krstiteľ! Vstal z mŕtvych, a preto má zázračnú moc!“3Pred časom dal Herodes Jána zatknúť a uväzniť. Ján mu totiž vyčítal,4že žije s Herodiadou, manželkou svojho brata Filipa.5Herodes by sa bol najradšej Jána zbavil, ale bál sa, že ľud sa vzbúri, lebo v ňom videl proroka.6Na oslavách Herodesových narodenín tancovala dcéra Herodiady a veľmi očarila Herodesa.7Prisahal, že splní každé jej želanie.8Herodiada naviedla svoju dcéru a tá povedala: „Tak mi daj ihneď priniesť na podnose hlavu Jána Krstiteľa.“9To bolo aj na Herodesa priveľa. Ale nechcel sa zhodiť pred hosťami tým, že by zrušil prísahu.10Preto dal príkaz, aby Jána Krstiteľa sťali priamo vo väzení.11Jeho hlavu priniesli tanečnici na podnose a tá ju položila pred svoju matku.12Jánovi žiaci si vyžiadali jeho telo a pochovali ho. Potom šli oznámiť Ježišovi, čo sa stalo.13Keď to Ježiš počul, nastúpil do člna a odplavil sa na pusté miesto, aby bol sám.14No len čo ľudia z okolia zistili, akým smerom sa uberá jeho čln, pešo sa pobrali za ním. Keď vystúpil na breh, už ho tam čakali zástupy ľudí. Prišlo mu ich ľúto a uzdravoval chorých.
Nasýtenie piatich tisícov
15Keď sa zvečerilo, pristúpili k nemu učeníci a upozornili ho: „Už je neskoro a tu na pustatine sa nedá nič kúpiť. Rozpusť preto zástupy, nech sa rozídu po dedinách a zadovážia si niečo na jedenie.“16Ježiš im na to povedal: „Kam by chodili, vy sa im dajte najesť!“17Namietli: „Veď máme dokopy iba päť chlebov a dve ryby!“18„Prineste mi ich sem!“19Potom vyzval ľudí, aby si posadali na trávu. Vzal tých päť chlebov a dve ryby, uprel oči do neba a poďakoval sa za ne Bohu. Potom lámal a dával učeníkom chleby, a tí ich rozdávali ľuďom.20Najedlo sa tam dosýta asi päťtisíc mužov.21Ženy a deti sa do toho počtu nerátali. A keď pozbierali zvyšky, zistili, že ich je plných dvanásť košov.
Ježiš kráča po vode
22Hneď potom primäl svojich učeníkov, aby nastúpili do člna a preplavili sa na druhý breh, kým on prepustí zhromaždené zástupy.23Keď ich vyprevadil, vyšiel na kopec, aby sa osamote modlil. Strávil tam takmer celú noc.24Učeníci veslovali, no nie a nie sa dostať na druhý breh. Zápasili s vlnami, lebo sa strhol víchor.25Nad ránom sa Ježiš priblížil k člnu, kráčajúc po hladine jazera.26Keď ho učeníci zbadali, vydesili sa, lebo ho pokladali za prízrak, a kričali od hrôzy.27Ale Ježiš sa im hneď prihovoril a upokojil ich: „Vzchopte sa, to som ja, nebojte sa!“28Tu naňho zavolal Peter: „Pane, ak si to ty, rozkáž mi, a ja prídem k tebe po vode!“29„Tak poď!“ vyzval ho Ježiš. A Peter hneď vystúpil z člna a pobral sa po vode k Ježišovi.30Ale keď sa pozrel okolo seba a videl obrovské vlny, preľakol sa a začal sa ponárať: „Pane, zachráň ma!“ vykríkol.31Ježiš ihneď vystrel ruku, zachytil ho a povedal mu: „Kde je tvoja viera? Prečo si pochyboval?“32A len čo vstúpili do člna, vietor sa utíšil.33Učeníci pokľakli pred ním a vyznávali: „Ty si určite Boží Syn!“
Uzdravovanie pri Genezaretskom jazere
34Potom pristáli v Genezaretskom kraji.35Len čo ho tamojší ľudia spoznali, správa o ňom sa rozniesla po širokom okolí a odvšadiaľ prinášali k nemu chorých.36Prosili ho, aby im dovolil dotknúť sa aspoň lemu jeho šiat. A kto sa dotkol, bol uzdravený.