1En dag kom några fariseer[1] och en del laglärare från Jerusalem för att fråga ut Jesus.2De la märke till att en del av hans efterföljare åt bröd utan att först ha tvättat händerna.3(Judarna, och speciellt fariseerna, följer särskilda regler som de ärvt av förfäderna och äter aldrig utan att först ha tvättat händerna.4När de kommer hem från marknadsplatsen måste de alltid tvätta sig innan de rör någon mat. Det finns också många andra traditioner som de är noga med att följa, som till exempel att skölja bägare, kannor och skålar.)5Fariseerna och laglärarna frågade därför Jesus: ”Varför håller sig inte dina efterföljare till våra gamla judiska regler? De äter ju utan att först ha tvättat händerna.”6Jesus svarade: ”Ni falska människor som bara låtsas lyda Gud! Profeten Jesaja hade rätt när han framförde Guds budskap om er och skrev: ’Det här folket ärar mig med sina ord, men de vägrar att lyda mig.7Deras tillbedjan är värdelös, för de bud de lär ut är människors lagar och inte Guds bud.’[2]8-9Ja, ni struntar fullständigt i Guds bud och ersätter dem med era egna mänskliga regler. Det är just ett snyggt sätt att följa Guds bud!10Mose gav er till exempel de här buden från Gud: ’Visa respekt för dina föräldrar’, och: ’Den som förbannar sina föräldrar ska dömas till döden.’[3]11-12Men ni påstår att man inte alls behöver respektera sina föräldrar eller ta hand om dem när de blir gamla, om man bara ger pengarna som en gåva till templet istället.13Så ogiltigförklarar ni Guds direkta befallning genom att följa era egna traditioner. Och det här är bara ett exempel. Det finns många, många fler.”14Sedan kallade Jesus till sig allt folket och sa: ”Hör på allihop och försök att förstå vad jag säger.15-16Ni blir inte ovärdiga att komma inför Gud på grund av det ni äter och stoppar i er.[4] Det är era ord och tankar och handlingar, det som kommer ut från er, som gör er ovärdiga.”17När Jesus sedan hade lämnat folkhopen och kommit hem igen, frågade hans efterföljare honom vad han menade med det han just sagt.18”Förstår inte ni heller?” frågade han. ”Inser ni inte att det ni äter aldrig kan göra er ovärdiga att komma inför Gud?19Maten har inget med ert förhållande till Gud att göra, den passerar bara genom magen och kommer ut igen.” Genom detta förklarade Jesus all mat för godkänd av Gud och tillåten att äta.20Sedan tillade han: ”Det som gör en människa ovärdig att komma inför Gud är det som kommer från hennes innersta, från hennes hjärta.21Ifrån hjärtat kommer ju onda tankar, sexuell lössläppthet, stöld, mord, otrohet i äktenskapet, egoism,22ondska, bedrägeri, ett vilt och omoraliskt liv, avund, förtal, högfärd och allt annat oförstånd.23Allt detta kommer inifrån, och det är det som gör människan ovärdig att komma inför Gud.”
En icke-judisk kvinnas tro
24Sedan lämnade Jesus Galileen och gick till trakten av staden Tyros[5], där han tog in i ett hus. Han försökte hålla hemligt att han var där, men det var omöjligt.25En kvinna, som hade en dotter som var besatt av en ond ande, fick höra om honom och kom genast dit. Kvinnan kastade sig ner för Jesus fötter26och bad att han skulle befria flickan från den onda anden. Men kvinnan var inte jude utan kom från trakten, och därför27sa Jesus till henne: ”Först måste jag hjälpa mina egna barn, judarna. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.”[6]28Hon svarade: ”Det är sant, Herre, men till och med hundarna under bordet får äta av de smulor som barnen lämnar.”29”Ditt svar visar vilken stark tro du har”, sa han. ”Gå hem igen, för den onda anden har lämnat din dotter!”30Och när hon kom hem, låg flickan stilla i sängen, och den onda anden var borta.
Jesus botar en döv man med talsvårigheter
31Från Tyros gick Jesus vidare till staden Sidon och sedan tillbaka till Galileiska sjön via Tiostadsområdet[7].32Där kom man till honom med en döv man, som också hade talsvårigheter, och man bad att Jesus skulle lägga händerna på mannen och bota honom.33Jesus ledde honom då undan från folket och satte fingrarna i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga.34Sedan såg han upp mot himlen, suckade djupt och sa: ”Effata![8]” (det betyder: Öppna dig!)35Och genast kunde mannen höra perfekt, och han talade klart och tydligt.36Jesus förbjöd folket att berätta vad som hade hänt. Men ju mer han förbjöd dem, desto mer spred de nyheten.37De tyckte det som hade hänt var helt ofattbart, och de sa: ”Allt han gör är fantastiskt! Han får till och med de döva att höra och de stumma att tala.”
1Raz prišli za Ježišom z Jeruzalema farizeji a učitelia Zákona.2A tu zistili, že niektorí z jeho učeníkov nedodržiavajú židovský obrad umývania rúk pred jedlom, a tak porušujú židovskú tradíciu.3Všetci Židia, a najmä znalci Zákona úzkostlivo lipli na zvykoch svojich predkov a nedotkli sa jedla, kým si obradným spôsobom neumyli ruky.4Aj po návrate z trhu sa najprv dôkladne umyli, kým sa pustili do prípravy jedla. A bolo ešte veľa podobných predpisov, ktoré prísne dodržiavali, ako napríklad oplachovanie čaší, džbánov a medeného riadu.5Preto teraz dorážali do Ježiša: „Prečo tvoji učeníci nedodržiavajú zvyky našich predkov a jedávajú znesvätenými rukami?“6Ježiš im odpovedal: „Ste pokrytci. Prorok Izaiáš mal pravdu, keď o vás povedal: ‚Títo ľudia ma zvelebujú ústami, ale srdcom ma nemilujú.7Márna je ich zbožnosť, lebo svoje nariadenia vydávajú za zákony Božie.‘8A naozaj, Božie príkazy zanedbávate a nahrádzate ich vlastnými predpismi.9Veď vy vlastne pošliapavate Boží zákon v mene svojich zvykov.10Tak napríklad Mojžiš vám takto tlmočil Božie prikázanie: ‚Cti si otca aj matku.‘ A ešte doložil, že ak by niekto len nadával svojim rodičom, zaslúži si trest smrti.11-12Ale vy dovoľujete, aby človek zanedbával svojich rodičov, ktorí potrebujú pomoc, ak sa môže vyhovoriť: ‚Nemôžem vám pomôcť, lebo to, čo som zo svojho zárobku mal dať vám, zaniesol som do chrámu.‘13A takto vlastné predpisy staviate nad Božie zákony. A to je len jeden príklad z mnohých.“14Potom si zavolal k sebe zástup ľudí a povedal im: „Počúvajte ma a usilujte sa mi porozumieť:15-16To, čo zjete, nemôže uškodiť vašej duši, ale škodí jej to, čo si myslíte, hovoríte alebo konáte.“17Keď potom vstúpil do ktoréhosi domu, aby si odpočinul od zástupu, spýtali sa ho učeníci, čo mal tým výrokom na mysli.18Odpovedal im otázkou: „Aj vy ste takí nechápaví? Neviete, že duši človeka nemôže uškodiť to, čo zje?19Veď jedlo neznečisťuje vnútro, prechádza iba bruchom a potom vychádza von.“20Potom ešte dodal: „Človeka znesväcuje to, čo vychádza z jeho vnútra.21Lebo v srdci človeka sa rodia zlé myšlienky, nečisté zmyselné túžby, nevera,22vražda, krádež, cudzoložstvo, chamtivosť, zákernosť, zloba, podlosť, závisť, urážky, pýcha a všelijaké výstrednosti.23Všetko toto zlo vychádza z vnútra človeka a vzďaľuje ho od Boha.“
Viera pohanskej ženy
24Potom Ježiš opustil Galileu a pobral sa do pohanského kraja v okolí miest Týru a Sidona. Ubytoval sa v jednom dome a chcel, aby to zostalo v tajnosti, ale márne. Správa o jeho príchode sa ihneď rozletela po celom kraji.25Dozvedela sa o ňom aj žena, ktorá ho vyhľadala a na kolenách prosila, aby uzdravil jej pomätenú dcérku.26Nebola to Židovka, pochádzala z Fenície.27Ježiš sa na ňu pozrel a povedal: „Ja sa musím najprv postarať o deti, ktoré sú z izraelského národa. Nebolo by správne vziať chlieb deťom a hodiť ho šteňatám.“28Ale žena sa nedala odbiť. “To je pravda, ale aj psi zbierajú, čo zo stola spadne na zem.“29Jej slová Ježiša odzbrojili: „Choď pokojne domov, tvoja dcérka je zdravá.“30A naozaj, keď sa žena vrátila domov, našla dieťa pokojne spať. Po pomätenosti nebolo ani stopy.
Uzdravenie hluchonemého
31Z Týru odišiel Ježiš do mesta Sidon a odtiaľ sa opäť pobral cez Desaťmestie ku Genezaretskému jazeru.32Tam k nemu priviedli hluchého a zajakavého človeka s prosbou, aby ho uzdravil.33Ježiš ho odviedol trochu nabok od ľudí, vložil mu prsty do uší a potom sa mu naslineným prstom dotkol jazyka.34Uprel zrak dohora, pomodlil sa a zvolal: „Otvor sa!“35V tej chvíli hluchonemý počul a začal zrozumiteľne hovoriť.36Potom sa Ježiš obrátil k prítomným a žiadal ich, aby o tom nikomu nehovorili. Ale čím väčšmi to prikazoval, tým rýchlejšie sa správa o tom šírila.37Ľudia žasli a nevychádzali z údivu: „Robí neuveriteľné veci! Hluchým vracia sluch a nemým reč!“