Berättelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård
1Sedan började Jesus tala till folket genom att berätta bilder. Han sa: ”En man planterade en vingård. Han byggde en mur runt omkring den och grävde en grop där han kunde pressa druvorna. Han byggde också ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut vingården till några lantbrukare medan han själv reste bort.2När det blev dags att skörda, sände han en av sina tjänare till lantbrukarna för att hämta den del av skörden som var hans.3Men de tog fast tjänaren, misshandlade honom och skickade honom tillbaka tomhänt.4Ägaren sände då en annan av sina tjänare, men samma sak hände igen. De slog honom i huvudet och förolämpade honom.5Nästa tjänare som han sände dödade de. Ja, alla som ägaren sände, misshandlade de eller slog ihjäl.6Till slut fanns det bara en kvar att sända, ägarens egen älskade son. Honom sände han iväg som den siste, för han tänkte: ’Honom ska de väl ändå visa respekt för.’7Men lantbrukarna sa till varandra: ’Här kommer han som ska ärva hela vingården. Kom så dödar vi honom och lägger beslag på den själva!’8Så tog de fast sonen och dödade honom och slängde kroppen utanför vingården.”9”Vad tror ni ägaren gör när han får reda på vad som har hänt?” frågade Jesus. ”Jo, han kommer själv dit och dödar lantbrukarna och ger sedan vingården till andra.10Har ni inte läst det här stället i Skriften[1]: ’Den sten som inte dög åt husbyggarna har blivit själva hörnstenen.11Herren har utvalt den, och den är underbar att se!’ ”[2]12De judiska ledarna ville arrestera Jesus genast, eftersom de förstod att det var dem han syftade på i sin berättelse, men de var rädda för folket. Därför lämnade de honom och gick därifrån.
Ska man betala skatt till kejsaren?
13De judiska ledarna skickade nu några fariseer[3] och anhängare till kung Herodes för att lura Jesus att säga något som de kunde sätta dit honom för.14Och de kom och sa: ”Mästare, vi vet att du alltid är uppriktig. Du frågar inte efter vad folk tycker och tänker, utan säger oss rakt ut vad som är Guds vilja. Tala nu om för oss om det är rätt eller fel att betala skatt till den romerska kejsaren. Ska vi göra det eller inte?”15Men Jesus förstod att de bara låtsades vilja lyda Gud, och sa: ”Varför försöker ni lura mig? Ta hit ett romerskt mynt så får jag titta på det.”16Då gav de honom ett mynt, och han frågade dem: ”Vems bild är det här, och vems namn står under bilden?””Kejsarens”, svarade de.17”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans. Men det som tillhör Gud det måste ni ge till Gud.” Och de blev mycket förvånade över hans svar.
Ska de döda uppstå igen?
18Sedan kom några saddukeer[4] till Jesus. De påstår att de döda inte ska uppstå igen, och därför frågade de:19”Mästare, i Moses lag[5] står det att om en man dör och lämnar efter sig fru men inga barn, ska hans bror gifta sig med änkan och se till att den döde får en son som kan ärva honom.20Nu fanns det en familj med sju bröder. Den äldste gifte sig, men dog utan att lämna några barn efter sig.21-22Därför gifte sig bror nummer två med änkan, men snart dog också han utan att lämna några barn efter sig. Med den tredje gick det likadant, och så fortsatte det ända tills hon hade varit gift med alla sju utan att ha fått några barn. Till sist dog också kvinnan.23När de nu uppstår från de döda, vems fru blir hon då? Alla sju har ju varit gifta med henne!”24Jesus svarade: ”Ni förstår varken Skriften[6] eller Guds kraft. Det är därför ni tar så fel.25När de döda uppstår igen kommer de inte att gifta sig, utan blir som änglarna i himlen.26Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då aldrig läst i Moseböckerna om den brinnande törnbusken, där Gud säger till Mose: ’Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.’[7]27Gud är inte en gud för döda, utan för levande.[8] Ni tar fullständigt fel.”
Vilket bud är viktigast?
28En av laglärarna[9] som stod där och lyssnade till diskussionen var mycket imponerad av det svar Jesus gett, och frågade därför: ”Vilket är det viktigaste av alla buden?”29Jesus svarade: ”Det viktigaste budet är: ’Lyssna, Israel, Herren är vår Gud. Herren är den ende.30Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.’[10]31Det näst viktigaste budet är: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv!’[11] Inget bud är viktigare än de här två.”32Lagläraren svarade: ”Mästare, du har rätt. Det är sant att det bara finns en Gud och ingen annan.33Och jag vet att man ska älska Gud av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft, och att man ska älska sin medmänniska lika mycket som sig själv. Det är viktigare än att offra brännoffer på altaret i templet, och viktigare än andra slags offer som Moses lag[12] kräver.”34När Jesus hörde hur klokt mannen svarade, sa han: ”Du är mycket nära att bli räddad och få tillhöra Guds eget folk.[13]” Och efter det vågade ingen komma med fler frågor.
Är Messias ättling till kung David?
35När Jesus senare undervisade folket på tempelplatsen, frågade han:”Varför påstår laglärarna[14] att Messias, den utlovade kungen, är ättling till kung David?36David har ju själv sagt, ledd av Guds heliga Ande: ’Gud sa till min Herre: Kom och sitt på min högra sida och regera, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’[15]37Menar ni verkligen att David skulle kalla en av sina ättlingar för Herre?”Jesus sätt att argumentera tilltalade folket, och de lyssnade därför gärna till honom.
Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral
38Han fortsatte sin undervisning:”Akta er för laglärarna[16], som älskar att gå omkring i långa mantlar och gärna vill bli hälsade med respekt på torgen.39Vid gudstjänsterna tar de plats på främsta raden, och de älskar att sitta vid honnörsborden under festerna.40Men i sin girighet lurar de hjälplösa änkor på allt de äger, medan de låtsas leva efter Guds vilja genom att be långa böner när andra hör på. Därför kommer Gud att straffa dem desto hårdare.”
En fattig änka ger allt hon har
41Sedan gick Jesus och satte sig mittemot offerkistan i templet, och han såg hur folk kom och la sina pengar i den. Många som var rika la dit stora summor.42Men så kom en fattig änka och la dit två kopparslantar, värda nästan ingenting.43Då kallade han till sig sina efterföljare och sa: ”Tro mig, den där fattiga änkan la mer i offerkistan än alla de andra,44för de gav bara en liten del av sitt överflöd. Men hon, som är så fattig, la dit allt hon ägde, allt vad hon hade att leva på.”
1Ježiš často hovoril v podobenstvách. Tu je ďalšie z nich: „Istý človek vysadil vinicu, ohradil ju plotom, postavil lis na víno a strážnu vežu. Potom vinicu prenajal vinohradníkom a sám odcestoval do cudzej krajiny.2Keď nastal čas oberačky, poslal jedného zo sluhov, aby od nájomníkov prevzal diel z úrody, ktorý mu patril.3Ale vinohradníci ho zbili a poslali preč s prázdnymi rukami.4Majiteľ ta poslal iného. Zaobchádzali s ním ešte horšie, vážne ho zranili na hlave a vyhnali.5Poslal teda ďalšieho, no toho zabili. Majiteľ postupne vyslal ešte niekoľkých poslov, ale k všetkým sa správali surovo, niektorých zbili a niektorých usmrtili.6Napokon poslal svojho jediného milovaného syna. Domnieval sa, že aspoň naňho budú brať ohľad.7Ale keď nájomníci videli, ako prichádza, povedali si: ‚To je jediný dedič. Zabime ho a vinica bude naša.‘8A tak ho chytili, zmlátili na smrť a jeho mŕtve telo vyhodili z vinice.9Čo myslíte, čo urobí majiteľ, keď sa to dozvie? Príde osobne, všetkých dá pozabíjať a vinicu prenajme iným.10Spomeňte si, čo je napísané v Písme:‚Kameň, ktorý zavrhli stavitelia, stal sa kameňom uholným, najdôležitejším v celej stavbe.11To vykonal Pán a to je zázrak v našich očiach.‘ “12Židovskí vodcovia pochopili, že tento príbeh sa vzťahuje na nich. Radi by sa ho boli zmocnili, ale báli sa naňho siahnuť zo strachu pred ľuďmi. A tak sa toho museli predbežne vzdať a odísť.
Spor o daň cisárovi
13Poslali za ním niekoľko farizejov a Herodesových prívržencov, aby ho prichytili v reči a mohli ho obžalovať.14Povedali: „Majstre, vieme, že ti ide o pravdu a že sa vo svojich názoroch nedáš nikým ovplyvniť. Učíš ľudí pravej ceste k Bohu. Povedz nám: máme platiť Rímu dane, alebo nie?“15Ježiš postrehol pascu, ktorú mu nastavili, a povedal: „Ukážte mi peniaz!“16Podali mu rímsku mincu. Spýtal sa ich: „Čí obraz a meno je na tejto minci?“ Odpovedali: „Rímskeho cisára.“ –17„Tak dajte cisárovi, čo patrí cisárovi, a čo je Božie, dajte Bohu.“ Takúto odpoveď nečakali.
Spor o vzkriesenie
18Potom prišli k nemu so zákernou otázkou saduceji, ktorí neverili vo vzkriesenie z mŕtvych, a dali mu takúto otázku:19„Majstre, v Mojžišovom zákone je napísané: Ak zomrie ženatý muž a nezanechá po sebe nijakého dediča, je jeho slobodný brat povinný oženiť sa s vdovou a splodiť bratovi potomka.20Teraz ti vyrozprávame príbeh: Bolo sedem bratov. Najstarší sa oženil, onedlho však zomrel a nezanechal po sebe nijaké deti.21Oženil sa s vdovou druhý brat, ale aj ten zomrel bezdetný.22Tak to pokračovalo, až zomrel aj posledný. Napokon zomrela aj žena.23Naša otázka znie: Komu bude patriť táto žena po vzkriesení? Veď bola manželkou všetkých siedmich bratov!“24Ježiš odpovedal: „Vaša chyba je v tom, že nepoznáte Písmo a neveríte v Božiu moc.25Manželstvo patrí k pozemskému životu. Keď ľudia vstanú z mŕtvych, nebudú sa ženiť a vydávať, ale budú žiť ako anjeli.26A pokiaľ ide o zmŕtvychvstanie, nečítali ste o Mojžišovi, ako sa mu Boh ozval z horiaceho kra: Ja som Boh Abrahámov, Boh Izákov a Boh Jakobov?27Boh predsa nie je Bohom mŕtvych, ale Bohom živých. V tomto sa hlboko mýlite!“
Najdôležitejšie prikázanie
28Tieto rozhovory sledoval jeden z učiteľov Zákona a Ježišova odpoveď saducejom sa mu veľmi zapáčila. A tak sa ho spýtal: „Ktoré prikázanie je najdôležitejšie?“29Ježiš mu odpovedal: „Najdôležitejšie prikázanie znie takto: Počuj, Izrael! Pán Boh je jediný Pán.30Miluj ho z celého srdca, z celej duše, z celej mysle a z celej svojej sily!31A druhé prikázanie je: Miluj iných ľudí tak, ako miluješ seba! Niet dôležitejších prikázaní, ako sú tieto.“32„Správne si to povedal,“ súhlasil učiteľ Zákona. „Je len jeden Boh a okrem neho iného niet.33Milovať ho z celého srdca, celým rozumom a z celej sily svojej vôle a iných ľudí milovať ako seba, to je viac ako všetky obete zvierat na oltári.“34Keď Ježiš počul, ako správne to pochopil, povedal mu: „Ty nie si ďaleko od Božieho kráľovstva.“ Potom sa ho už nikto neodvážil obťažovať otázkami.
Kto je Kristus?
35Neskôr, keď Ježiš učil v chráme, spýtal sa: „Z čoho učitelia Zákona usudzujú, že Kristus musí byť potomkom kráľa Dávida?36Veď sám Dávid, inšpirovaný Duchom Svätým, napísal: ‚Boh povedal môjmu Pánovi: Seď na čestnom mieste vedľa mňa, kým ti všetkých nepriateľov nepoložím pod nohy.‘37Ak ho Dávid nazýva svojím Pánom, ako by mohol byť teda Dávidovým synom?“38Ježiš mal vždy mnoho nadšených poslucháčov. Raz ich varoval: „Dajte si pozor na učiteľov Zákona, ktorí sa radi honosne obliekajú a čakajú, že ich ľudia budú úctivo zdraviť a klaňať sa im.39Radi vyhľadávajú predné miesta v modlitebniach a čestné miesta na hostinách.40Radi vyjedajú domy vdov a dlho sa modlievajú na verejnosti, aby ich všetci videli. Pretože iných učia, no sami sa takto správajú, Boh ich tým prísnejšie potrestá.“
Dar vdovy
41Raz si Ježiš sadol oproti chrámovej pokladnici a pozoroval, ako ľudia vhadzujú do nej peniaze. Mnohí bohatí vkladali do nej vysoké sumy.42No tu prišla jedna chudobná vdova a vhodila do pokladnice iba dve drobné mince.43Ježiš si zavolal učeníkov a povedal im: „Viete, že táto chudobná vdova dala vlastne viac ako boháči?44Tí dávali iba to, čo im zvyšovalo, ale táto vdova dala všetko, čo mala, celé svoje živobytie.“