1Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön, som också kallas Tiberiassjön.2En stor folkmassa följde efter honom vart han än gick, för de hade sett honom bota de sjuka.3Och Jesus gick upp på ett berg och satte sig där med sina efterföljare.4Det var dagarna före påsk[1], judarnas stora högtid.5När Jesus såg sig omkring och märkte att så mycket folk hade följt efter honom, vände han sig till Filippos och sa: ”Filippos, var kan vi köpa bröd så att alla dessa människor får något att äta?”6Detta sa han för att testa Filippos, för själv visste han exakt vad han skulle göra.7Filippos svarade: ”Det skulle kosta en förmögenhet[2] och ändå skulle de inte bli mätta.”8En annan av hans efterföljare, Andreas, bror till Simon Petrus, sa då:9”Det finns en pojke här som har fem kornbröd och två fiskar. Men det räcker ju inte åt så många människor.”10Då sa Jesus: ”Säg åt alla att sätta sig ner.” Det växte mycket gräs där, och allihop slog sig ner. Det var omkring 5 000 män där, förutom kvinnor och barn.11Sedan tog Jesus bröden och tackade Gud och delade ut dem till folket, och han gav dem av fiskarna så mycket som de ville ha.12När alla hade ätit sig mätta, sa han till sina efterföljare: ”Samla nu ihop det som har blivit över, så att inget förstörs.”13Det fanns fem kornbröd från början, men när de samlade ihop alla bitar som var över efter måltiden, blev det tolv fulla korgar!14Då det gick upp för folket vilket stort under som hade inträffat ropade de: ”Han måste vara profeten[3] som Gud skulle sända till världen med sitt budskap!”15Men när Jesus förstod att de tänkte tvinga honom att följa med, så att de kunde göra honom till kung över Israel, drog han sig undan i ensamhet högre upp bland bergen.
Jesus går på vattnet
16På kvällen gick hans efterföljare ner till sjön och väntade på honom där.17Men när det var helt mörkt och Jesus fortfarande inte hade kommit tillbaka, steg de i en båt för att åka över till Kafarnaum på andra sidan sjön.18Det dröjde inte länge förrän det började blåsa kraftigt, och vågorna blev allt högre.19När de hade rott ungefär en halvmil, fick de plötsligt se Jesus komma gående på vattnet och närma sig båten! De blev fruktansvärt rädda,20men Jesus ropade till dem och sa: ”Det är jag,[4] var inte rädda.”21Då lät de honom komma upp i båten, och i samma stund var båten framme vid den plats dit de var på väg.
Jesus är brödet som ger evigt liv
22Nästa morgon upptäckte folket, som var kvar på andra sidan sjön, att Jesus inte var där längre. De visste att det bara hade funnits en enda båt och att Jesus inte hade följt med sina efterföljare när de for därifrån.23Men snart kom flera småbåtar från staden Tiberias och la till i närheten av den plats där Herren Jesus hade tackat Gud för brödet och alla hade ätit sig mätta.24Och eftersom folket såg att varken Jesus eller hans efterföljare var där, steg de i båtarna och for över sjön till Kafarnaum för att leta efter honom.25När de hittade honom på andra sidan sjön, frågade de: ”Mästare, när kom du hit?”26Jesus svarade: ”Jag ska säga er sanningen: ni kommer inte till mig därför att ni såg mig göra ett under, utan därför att jag gav er mat så att ni kunde äta er mätta.27Men sträva inte bara efter att få mat för dagen, utan sträva efter den mat som kan ge er evigt liv, den mat som jag, Människosonen[5], ska ge er. För Gud, Fadern, har sänt mig just för det här syftet.”28Då frågade de: ”Vad vill Gud att vi ska göra?”29Jesus svarade dem: ”Gud vill att ni ska tro på den som han har sänt.”30De svarade: ”Du måste visa oss ett tecken om du vill att vi ska tro att Gud har sänt dig. Vad kan du göra för tecken?31Mose till exempel, han gav våra förfäder bröd varje dag när de vandrade genom öknen. Det står ju i Skriften[6]: ’Han gav dem bröd från himlen.’ ”32Men Jesus svarade: ”Jag försäkrar er att det inte var Mose som gav dem brödet, utan min Far i himlen. Och nu erbjuder han er det sanna brödet från himlen.33Det sanna brödet från Gud är det som har kommit ner från himlen och ger evigt liv åt människorna.”34”Herre”, sa de, ”ge oss det brödet varje dag!”35Då svarade Jesus: ”Jag är brödet som ger evigt liv. Den som kommer till mig ska aldrig mer bli hungrig. Och den som tror på mig ska aldrig mer bli törstig.36Men precis som jag redan har sagt er, så tror ni inte på mig trots att ni har sett mig.37Alla de människor som min Far i himlen ger mig, de kommer till mig, och jag ska aldrig visa bort dem.38Jag har ju inte kommit ner från himlen för att göra min egen vilja utan för att göra hans vilja som har sänt mig.39Och hans vilja är att jag inte ska förlora en enda av dem som han har gett mig, utan att jag ska uppväcka dem till evigt liv den dag Gud ska döma alla människor.40Ja, det är min Fars vilja att alla som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv. Och jag ska uppväcka dem den dag Gud ska döma alla människor.”
Folket retar sig på vad Jesus säger
41Folket retade sig på att Jesus hade sagt: ”Jag är brödet som har kommit ner från himlen.”42De sa: ”Det är ju bara Jesus, Josefs son. Vi känner hans föräldrar. Hur kan han då påstå att han har kommit ner från himlen?”43Men Jesus svarade: ”Det är ingen idé att ni retar er på detta.44Ingen kan komma till mig om inte min Far i himlen, han som har sänt mig, drar honom till mig. Men den som kommer till mig ska jag uppväcka till evigt liv den dag Gud ska döma alla människor.45Gud lät profeten Jesaja skriva: ’De ska alla bli undervisade av Gud.’[7] Och den som lyssnar till min Far och lär av honom, han kommer till mig.46Men ingen har någonsin sett Fadern. Det är bara jag som har sett honom, eftersom jag har kommit från Gud.47Jag försäkrar er, att den som tror på mig har evigt liv!48Jag är det bröd som ger liv.49Era förfäder åt bröd i öknen, och de dog som alla andra.50Men brödet som kommer ner från himlen gör så att den som äter av det inte dör.51Jag är det livgivande brödet som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet kommer att leva i evighet. Och brödet jag ska ge er är min kropp. Jag ger den för att människorna ska få evigt liv.”52Folket började då diskutera med varandra och säga: ”Hur ska han kunna ge oss sin kropp att äta?”53Men Jesus sa om igen: ”Jag försäkrar er, att om ni inte äter av min, Människosonens[8], kropp och dricker av mitt blod, så kan ni inte få evigt liv.54Den som äter av min kropp och dricker av mitt blod har evigt liv, och jag kommer att uppväcka honom den dag Gud ska döma alla människor.55För min kropp är verklig mat, och mitt blod är verklig dryck.56Den som äter av min kropp och dricker av mitt blod fortsätter att leva i gemenskap med mig och jag med honom.57Min Far i himlen har sänt mig, och jag lever på grund av hans livgivande kraft. På samma sätt ska den som äter av mig få del av min livgivande kraft.58Jag är brödet som har kommit ner från himlen. Det är inte likt det bröd som förfäderna åt, för de dog som alla andra. Men den som äter av mig, det sanna brödet, han ska leva i evighet.”59Detta sa Jesus när han undervisade i synagogan[9] i Kafarnaum.
Många av Jesus efterföljare lämnar honom
60Till och med många av hans efterföljare som hörde honom, sa: ”Nu går han för långt! Vem kan stå ut med att höra honom prata på det här viset?”61Men Jesus var väl medveten om att hans efterföljare retade sig på det han hade sagt, och därför sa han till dem: ”Får det här er att tappa tron på mig?62Vad ska ni då tänka när ni får se mig, Människosonen[10], återvända till himlen?63Det är bara Guds Ande som kan ge evigt liv. Ingen människa kan åstadkomma något sådant. Och det jag nyss sa kommer från Guds Ande, därför ger det er liv.64Men det är några av er som inte tror på mig.” Jesus visste ju från början vilka som inte trodde och vem den person var som skulle förråda honom.65Han fortsatte: ”Det var därför jag sa att ingen kan komma till mig om inte min Far i himlen ger honom det som gåva.”66När han hade sagt detta, drog sig många efterföljare bort från honom och ville inte längre ha med honom att göra.67Då vände sig Jesus till sina tolv närmaste efterföljare och frågade: ”Tänker ni också ge er iväg?”68Men Simon Petrus svarade: ”Herre, till vem skulle vi gå? Bara du har det budskap som ger evigt liv,69och vi tror och vet att du är Guds helige tjänare.”70Då sa Jesus: ”Jag har själv valt ut er tolv, och ändå är en av er en djävul.”71Och den han syftade på var Judas, Simon Iskariots son, som senare skulle förråda honom, trots att han var en av Jesus tolv närmaste efterföljare.
1Potom sa Ježiš preplavil na druhý breh Galilejského mora, ktoré sa nazýva aj Tiberiadské jazero.2Hrnuli sa za ním veľké zástupy, lebo videli, ako zázračne uzdravuje chorých.3Ježiš vystúpil na návršie a usadil sa na ňom aj so svojimi učeníkmi.4Bolo krátko pred veľkonočnými sviatkami5a Ježiš zo svojho vyvýšeného miesta videl, že sa k zástupu jeho učeníkov pripojuje mnoho pútnikov. Obrátil sa k Filipovi a spýtal sa ho: „Kde nakúpime toľko chleba, aby sa všetci tí ľudia najedli?“6Ježiš chcel otázkou vyskúšať Filipovu vieru. Sám už vedel, ako to vyrieši.7Filip mu odpovedal: „Aj keby sme kúpili za plný voz chleba, sotva by sa z neho čo len kúsok ušiel každému.“8Tu jeden z učeníkov, Šimonov brat Andrej, upozornil:9„Je tu jeden chlapec, ktorý má päť jačmenných chlebov a dve ryby. Ale čo je to pre toľkých ľudí!“10„Povedzte, aby si všetci posadali!“ rozkázal Ježiš učeníkom. A tak sa všetci usadili na trávnatom úbočí svahu; len mužov tam bolo asi päťtisíc.11Ježiš vzal tých päť chlebov, poďakoval sa za ne Bohu, rozlámal ich a učeníci ich roznášali sediacim. Podobne urobil aj s rybami a každý dostal, koľko chcel.12Keď sa všetci najedli, rozkázal učeníkom: „Pozbierajte všetky zvyšky, aby nič nevyšlo nazmar!“13Nazbierali dvanásť košov zvyškov.14Ľudia si uvedomili, aký veľký zázrak Ježiš urobil, a vraveli: „To je akiste ten prorok, na ktorého už tak dlho čakáme!“15A chceli ho vyhlásiť za kráľa. Ale Ježiš to postrehol a vytratil sa spomedzi nich. Vystúpil ešte vyššie na vrch do samoty.
Ježiš kráča po mori
16Keď sa zvečerilo, zišli učeníci k jazeru.17Tma zhustla, no Ježiš sa ešte vždy nevracal, a tak nastúpili do člna a plavili sa na druhý breh do Kafarnauma.18Onedlho sa strhol prudký vietor a more sa rozbúrilo.19Keď sa vzdialili asi päť–šesť kilometrov od brehu, zrazu zbadali Ježiša, ako kráča po mori a blíži sa k člnu. No keďže ho hneď nespoznali, veľmi sa preľakli.20Ježiš ich však upokojil: „Nebojte sa, to som ja!“21Chceli, aby teda nastúpil do člna, a čln čoskoro pristál pri brehu, ku ktorému sa plavili.
Ježiš je chlieb života
22Zástup ľudí na protiľahlom brehu čakal na Ježiša až do rána. Vedel, že sa učeníci odplavili do Kafarnauma bez neho na jedinom člne, ktorý mali.23Na miesto, kde Ježiš nasýtil zástup, sa priplavilo na druhý deň niekoľko člnov z Tiberiady.24Keď ľudia zistili, že sa nedočkajú ani Ježiša, ani učeníkov, nasadli niektorí naspäť do člnov, preplavili sa do Kafarnauma, a tam Ježiša naozaj našli.25Spytovali sa ho: „Majstre, ako si sa sem dostal?“26Ježiš namiesto odpovede povedal: „Ešte vždy nechápete pravý zmysel mojich činov. Hľadáte ma teraz preto, lebo som vás včera nasýtil, a nie preto, že veríte vo mňa.27Prečo sa ustavične staráte iba o pominuteľné veci, o jedlo a pitie? Usilujte sa o duchovný pokrm, ktorým by ste sa živili pre večný život. Ponúkam vám ho, lebo ma tým poveril Boh, môj Otec.“28„A čo máme robiť, aby sme sa zapáčili Bohu?“ spytovali sa ho.29„Boh od vás žiada iba jedno,“ odpovedal im. „Verte v jeho Syna, ktorého poslal.“30„Ak máme uveriť, že si Bohom poslaný Mesiáš, musíš to dokázať zázrakmi,“ namietli niektorí.31„Keď naši otcovia putovali púšťou, dostávali mannu. Lebo je napísané, že ich Mojžiš sýtil mannou – chlebom z neba.“32„Ten chlieb im nedával Mojžiš, ale môj Otec,“ odpovedal im Ježiš. „On vám teraz ponúka pravý chlieb z neba.33A pravým chlebom je ten, ktorého poslal Boh z neba a dáva život svetu.“34„Pane,“ prosili ho ľudia, „dávaj nám tento chlieb stále!“35„Ja som chlieb života. Kto príde ku mne, nebude už nikdy trpieť hladom, a kto uverí vo mňa, nebude nikdy smädný,“36odpovedal im Ježiš a pokračoval: „Počuli ste moje slová, videli ste moje činy, a predsa mi neveríte.37Každý, koho mi Boh dáva, prichádza ku mne a ja ho neodmietam.38Lebo ja som prišiel z neba, aby som robil nie to, čo sám chcem, ale aby som plnil vôľu nebeského Otca.39A ten si želá, aby som nestratil nikoho z tých, ktorých mi zveril, ale aby som ich v deň svojho druhého príchodu vzkriesil k večnému životu.40Božia vôľa je, aby každý, kto sa rozhodne pre Syna a uverí v neho, získal večný život. Ja ho vzkriesim v posledný deň.“41Židov pobúrilo, že sa prirovnal k chlebu prichádzajúcemu z neba.42„Ako to? Je to predsa Ježiš, Jozefov syn! Jeho rodičov veľmi dobre poznáme! A on sa opovažuje tvrdiť nám, že prichádza z neba?“ volali rozhorčene.43Ježiš im pokojne odpovedal: „Prečo sa pohoršujete?44Nik nemôže ku mne prísť, ak ho Otec, ktorý ma poslal, nepritiahne. A všetkých, ktorých mi dal, vzkriesim v posledný deň k večnému životu.45Proroci predsa predpovedali, že Boh bude hovoriť ku každému človeku. Kto teda počúva Otca a dá sa ním poučiť, prichádza ku mne.46To však neznamená, že by niekto Otca videl. Len ten, kto prišiel od Otca, ho naozaj videl.47Preto vám znova opakujem: Každý, kto mi uverí, získa večný život.48Ja som chlieb života.49Vaši predkovia jedli na púšti mannu, a predsa zomreli.50Kto však okúsi skutočný nebeský chlieb – a tým som ja – nezomrie.51Kto sa mnou sýti, bude žiť večne. Tým chlebom je moje telo a ja ho obetujem, aby svet mohol žiť.“52To vyvolalo medzi Židmi nový rozruch: „Ako si to predstavuje, môžeme azda jesť jeho telo?“53Ježiš im na to odpovedal: „Znova dôrazne opakujem: Ak nebudete jesť telo Syna človeka a piť jeho krv, nezískate večný život.54Iba ten, kto bude jesť moje telo a piť moju krv, bude žiť naveky a ja ho vzkriesim v posledný deň.55Lebo moje telo je váš pravý duchovný pokrm a moja krv pravý duchovný nápoj.56Kto je moje telo a pije moju krv, zostáva vo mne a ja v ňom.57Ja mu budem zdrojom života, ktorý pramení zo živého Otca.58Ja som ten pravý chlieb z neba a každý, kto tento chlieb je, bude žiť naveky a neumrie, ako pomreli vaši otcovia, hoci jedli chlieb z neba.“59Toto povedal Ježiš, keď učil v kafarnaumskej synagóge.
Petrovo vyznanie
60Na týchto slovách sa mnohí z jeho doterajších prívržencov pohoršili a vraveli: „Čo sú to za nezmysly. To sa nedá počúvať!“61Ježiš postrehol, že sa jeho poslucháči rozhorčujú, a spýtal sa ich: „To vás pohoršuje?62A čo poviete, keď uvidíte, že ja, Syn človeka, sa vraciam hore, odkiaľ som prišiel?63Iba Svätý Duch dáva život, telo samo nič neznamená. Slová, ktoré som vám hovoril, sú duch a sú život.64Ale niektorí z vás neveria.“Ježiš vedel totiž od začiatku, kto v neho verí, a vedel aj to, kto ho neskôr zradí.65A potom doložil: „Preto som vám povedal, že nikto nemôže ku mne prísť, ak ho Otec ku mne nepritiahne.“66Po týchto slovách sa mnohí od Ježiša odvrátili a už ho nenasledovali.67Tu sa Ježiš obrátil k dvanástim najbližším učeníkom a spýtal sa ich: „Aj vy ma chcete opustiť?“68Šimon Peter odpovedal za všetkých: „Pane, ku komu by sme šli? Iba tvoje slová prinášajú večný život.69My sme uverili, aj poznali, že si Kristus, Boží Syn.“70Ježiš mu na to povedal: „Vás dvanástich som si sám vyvolil, a predsa aj v jednom z vás je diabol.“71Myslel tým Judáša, syna Šimona Iškariotského, jedného z jeho dvanástich učeníkov, ktorý ho neskôr naozaj zradil.