1-2En kväll efter mörkrets inbrott kom en man som hette Nikodemos för att prata med Jesus. Han var farisé[1] och medlem i det judiska rådet. ”Mästare”, sa han, ”vi vet att Gud har sänt dig för att undervisa oss. Ingen kan göra sådana under som du gör om inte Gud är med honom.”3Men Jesus svarade: ”Jag försäkrar dig, att den som inte föds en gång till får aldrig uppleva vad det innebär att tillhöra Guds eget folk.”4”Födas en gång till!” utropade Nikodemos. ”Vad menar du? En vuxen människa kan väl inte komma in i sin mamma och födas igen?”5Jesus svarade: ”Jag försäkrar dig, att den som inte blir född av vatten och av Guds Ande får överhuvudtaget inte tillhöra Guds eget folk.6Människor kan föda fram mänskligt liv, men Guds Ande föder fram andligt liv[2].7Förvåna dig därför inte över att jag säger att människor måste födas en gång till.8Guds Ande är som vinden[3]. Man kan inte säga varifrån den kommer eller vart den tar vägen, men man kan höra den och se dess verkningar. Så går det också till när en människa föds av Guds Ande.”9”Men hur är detta möjligt?” frågade Nikodemos.10Jesus svarade: ”Du är en berömd judisk lärare, och ändå förstår du inte det här.11Jag försäkrar dig, att det vi talar om är sådant vi vet och har sett, och ändå tror ni oss inte.12Men om ni inte tror när jag berättar om sådant som händer på jorden, hur ska ni då kunna tro när jag talar om det som händer i himlen?13Ingen människa har ju varit i himlen, utom jag, Människosonen[4], som har kommit ner därifrån.14På samma sätt som Mose hängde upp kopparormen i öknen, så måste jag, Människosonen, lyftas upp[5],15för att alla som tror på mig ska få evigt liv.16Gud älskade ju människorna så mycket att han gav dem sin enda Son, för att de som tror på honom inte ska gå förlorade utan ha evigt liv.17Det var inte för att döma människorna som Gud sände sin Son till världen, utan Sonen kom för att rädda dem.18De människor som tror på Sonen blir inte dömda. Men de som inte tror på honom är redan dömda, eftersom de inte tror på Guds enda Son.19Och skälet till att de blir dömda är att när ljuset från himlen kom ner till jorden, så älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras handlingar var onda.20Den som gör det som är ont, hatar ljuset. Han håller sig borta från ljuset, så att hans synder inte ska avslöjas.21Men den som gör det som är rätt, dras till ljuset för att alla ska se att han gör det som Gud vill.”
Johannes döparen berättar vem Jesus är
22Sedan lämnade Jesus Jerusalem tillsammans med sina efterföljare, men de stannade i Judeen en tid och döpte människor.23Samtidigt höll Johannes på att döpa. Han höll till vid Ainon, nära Salim, där det fanns gott om vatten, och många människor kom till honom för att döpas.24Det var innan Johannes hade satts i fängelse.25En dag kom en judisk man till Johannes efterföljare och började bråka med dem om olika reningsceremonier[6].26Johannes efterföljare gick då till Johannes och sa: ”Mästare, mannen som var tillsammans med dig på andra sidan Jordanfloden, han som du talade om till folket, han döper också. Och nu går alla till honom istället för att komma till oss.”27Men Johannes svarade: ”Om alla går till honom, så är det för att Gud låter det ske.”28Ni vet själva att jag klart och tydligt har sagt till er att jag inte är Messias, den utlovade kungen. Jag är utsänd för att bereda vägen för honom, det är allt.29Människorna dras till honom, såsom bruden dras till sin brudgum. Och brudgummens vän blir glad av att få stå och lyssna till brudgummen. Jag är brudgummens vän och nu är min glädje fullständig.30Det är som det ska att människorna lyssnar mer och mer till honom och allt mindre till mig.31Han har kommit från himlen och är därför större än alla andra. Jag kommer från jorden, och mitt förstånd är begränsat till det jordiska.32Han har kommit från himlen och berättar om det han har sett och hört, och ändå tror ingen på det han säger.33Men den som tror på det han säger, erkänner att Gud talar sanning,34för denna man, som är sänd av Gud, framför Guds budskap. Gud har fyllt honom helt med sin Ande.35Fadern älskar Sonen och har gett honom makt över allting.36Den som tror på Guds Son har evigt liv. Men den som vägrar att lyda Sonen går miste om det eviga livet, och blir kvar under Guds dom.”
Johannes 3
Nádej pre kazdého
från Biblica1Jedným z popredných Židov bol Nikodém, člen židovskej rady. Patril do skupiny farizejov, ktorí prísne dodržiavali všetky náboženské predpisy.2Raz v noci vyhľadal Ježiša a povedal mu: „Majstre, vieme, že ťa poslal Boh, aby si nás vyučoval. Zázraky, ktoré konáš, sú presvedčivým dôkazom, že je s tebou Boh.“3Ježiš mu odpovedal: „Vieš, čo je najdôležitejšie? Najdôležitejšie je, aby sa človek znova narodil, lebo inak sa nestane občanom Božieho kráľovstva.“4„Znova sa narodiť v mojom veku?“ zvolal prekvapene Nikodém. „Môže sa azda niekto vrátiť do matkinho tela a narodiť sa po druhý raz?“5Ježiš mu vysvetľoval: „Ak sa s človekom nestane zásadná zmena a ak nie je na ňom zjavný nový život z Ducha a ak sa na znamenie toho nedá pokrstiť, nemôže vstúpiť do Božieho kráľovstva.6Život narodený z človeka je telesný. Iba Boží Duch prebúdza duchovný život.7Nečuduj sa mojim slovám, že sa treba znovu narodiť.8Vietor vanie, kam chce. Počuješ, ako šumí, ale nevieš, odkiaľ a kam veje. Tak je to s každým, kto sa narodí z Ducha.“9„Ako sa to môže stať?“ spýtal sa Nikodém.10„Ty si učiteľ židovského národa, a predsa to nechápeš?“ začudoval sa Ježiš.11„Ver mi, že hovorím o tom, čo viem, a svedčím o tom, čo som videl, a predsa mi neveríš.12Ak neveríte, keď hovorím o pozemských veciach, ako uveríte, keď budem hovoriť o nebeských?13Nik z ľudí vám nemôže dať také isté svedectvo ako ja, veď som prišiel od Boha.14Spomínaš si, čo Izraelitom zachránilo život na púšti, keď ich ohrozovali jedovaté hady? Ako Mojžiš vyzdvihol na stĺp bronzového hada a kto sa naň pozrel s vierou, zachránil si život? Tak aj ja musím byť vyzdvihnutý na kríž.15Každý, kto uverí, unikne smrti a bude žiť večne.16Lebo tak Boh miloval svet, že dal svojho jediného Syna, aby nik, kto v neho verí, nezahynul, ale mal večný život.17Boh svojho Syna neposlal nato, aby svet súdil, ale aby ho zachránil.18Kto v neho neverí, odsudzuje sám seba, lebo odmieta milosť ponúkanú samým Bohom.19Osudné pre takých ľudí je, že na svet prišlo svetlo, ale oni sa nechcú vzdať tmy, lebo dúfajú, že zakryje ich viny.20Zlé činy koná človek potme, aby to nik nevidel. Bojí sa svetla, aby nebol odhalený.21Ale ten, kto sa spravuje Božou pravdou, túži po svetle, aby vedel, či sú jeho činy v súlade s Božou vôľou.“
Ježiš a Ján Krstiteľ
22Potom Ježiš odišiel aj so svojimi učeníkmi z Jeruzalema a nejaký čas pobudol v Judsku, kde krstil.23V tom čase bol Ján Krstiteľ ešte na slobode24a takisto krstil v Ainone neďaleko Salimu, kde bolo hodne vody.25Jedného dňa sa akýsi Žid pustil do debaty s Jánovými učeníkmi o tom, kto má právo krstiť.26Učeníci sa obrátili na svojho učiteľa: „Majstre, ten, ktorého si stretol na druhom brehu Jordánu a o ktorom si povedal, že je Mesiáš, sám krstí a všetci teraz chodia k nemu!“27Ján im odpovedal: „Boh, ktorý je v nebi, každého poveruje nejakou úlohou. Mojím poslaním je pripravovať mu cestu, aby všetci prišli k nemu.28Vy sami ste svedkami, že som vyhlásil:‚On je Bohom poslaný Mesiáš a ja mu iba pripravujem cestu.‘29Ľudia idú za tým, kto ich väčšmi priťahuje, ako nevestu priťahuje jej ženích. Ženíchovi priatelia sa radujú spolu s ním. Ja som ženíchov priateľ a jeho šťastie ma napĺňa radosťou.30On sa musí dostávať do popredia, ja musím ustupovať.31Ježiš prišiel z neba a prevyšuje nás všetkých. My ľudia pochádzame zo zeme a hovoríme len o tom, čo sme prežili na zemi.32On svedčí o tom, čo videl a počul v nebi. A predsa tak málo ľudí verí jeho slovám.33Ale kto mu uveril, potvrdil tým, že Boh je pravdivý.34Lebo ten, ktorého poslal Boh, vraví Božie slová. Boh mu totiž dáva Ducha v neobmedzenej miere.35Veď Otec miluje Syna a zveruje mu všetko.36Preto ten, kto verí v Syna, má večný život. Kto Syna odmieta, nedosiahne život, ale stíha ho Boží hnev.“