1Samma dag bröt en svår förföljelse ut mot de troende. Den drabbade hela församlingen i Jerusalem, och alla utom Jesus sändebud skingrades över hela Judeen och Samarien.2Men några troende män kom och begravde Stefanos under djup sorg.3Saul var mycket grym i sin förföljelse av de troende. Han trängde sig in i hus efter hus och släpade ut män och kvinnor och satte dem i fängelse.4Men de troende som hade skingrats vandrade omkring och berättade de glada nyheterna om Jesus överallt dit de kom.5Filippos[1], till exempel, gick till huvudstaden i Samarien och talade till människorna där om att Jesus är Kristus, den utlovade kungen.6Folket lyssnade uppmärksamt till vad han hade att säga när de såg de märkliga under han gjorde.7Många onda andar drevs ut och lämnade sina offer under högljudda rop, och många som hade varit förlamade, eller handikappade på annat sätt, blev botade.8Därför blev människorna i staden mycket glada.
Filippos och trollkarlen Simon
9Men i staden fanns också en man som hette Simon. Han hade sysslat med trolldom i många år och hade stort inflytande över folket i Samarien. Han påstod sig själv vara något stort10och alla, både rika och fattiga, sa om honom: ’Han är en gud, det är Den stora kraften som visar sig.’11På grund av hans trollkonster var de alla anhängare till honom.12Men nu började folket istället tro på Filippos budskap om Jesus Kristus och om att Gud ville göra människor till sitt eget folk, och många män och kvinnor lät döpa sig.13Simon själv kom också till tro och blev döpt. Sedan följde han Filippos vart han gick, och han häpnade över de tecken och under som Filippos gjorde.14Ryktet om att folket i Samarien hade börjat tro på budskapet om Jesus nådde också Jerusalem. Jesus sändebud skickade därför dit Petrus och Johannes,15som genast började be för alla de nya troende att de skulle få Guds heliga Ande.16För Guds Ande hade ännu inte kommit och fyllt någon av dem, utan de var bara döpta in i gemenskapen med Herren Jesus.17Men Petrus och Johannes la sina händer på dem, och då fick de Guds heliga Ande.18När Simon såg att människorna fick Guds Ande genom att sändebuden la sina händer på deras huvuden, erbjöd han sändebuden pengar och sa:19”Låt mig också få den här makten, så att människor får Guds heliga Ande när jag lägger händerna på dem.”20Men Petrus svarade: ”Både du och dina pengar ska gå förlorade för alltid, om du tror att man kan köpa Guds gåva!21Du har inget med det här att göra, för din inställning till Gud är helt fel.22Vänd om från din ondska och be till Herren Jesus, så kanske han förlåter dig dina lömska planer.23Jag ser att du fortfarande sitter fast i avgudadyrkan och inte har lämnat ditt onda tänkande.”24Då ropade Simon: ”Be för mig till Herren, så att jag inte drabbas av detta fruktansvärda!”25Och sedan Petrus och Johannes hade spridit budskapet om Herren Jesus i Samariens huvudstad och intygat för folket att de själva hade sett och hört allt de berättade, återvände de till Jerusalem. På vägen hem stannade de också i flera samariska byar för att berätta de glada nyheterna om Jesus där.
Filippos och den etiopiska tjänstemannen
26En ängel från Herren visade sig nu för Filippos och sa till honom: ”Gå söderut[2], på ökenvägen som går mellan Jerusalem och Gaza”,27och Filippos lydde genast. Där på vägen kom då en hög tjänsteman, som arbetade vid hovet hos Kandake, den etiopiska drottningen. Han hade ansvar för hela Etiopiens finanser. Men nu hade han rest till Jerusalem för att tillbe i templet28och var på väg tillbaka i sin vagn, där han satt och läste högt ur profeten Jesajas bok.29Då sa Guds Ande till Filippos: ”Gå fram till vagnen och håll dig tätt intill den!”30Filippos skyndade fram och när han hörde mannen läsa vad Gud förutsagt genom profeten Jesaja, frågade han: ”Förstår du vad du läser?”31”Nej”, svarade mannen. ”Hur skulle jag kunna det, om ingen förklarar för mig?” Sedan bad han Filippos stiga upp i vagnen och sätta sig bredvid honom.32Det ställe i Skriften[3] han just hade läst var detta:”Precis som ett får som förs bort för att slaktas, eller som ett lamm som står tyst när man klipper det, öppnade han inte sin mun.33Han blev förnedrad och dömdes orättvist. Vem kan räkna hans efterkommande, nu när hans liv ryckts bort från jorden?”[4]34Mannen frågade Filippos: ”Framförde profeten Jesaja ett budskap om sig själv, eller om någon annan?”35Då började Filippos att med hjälp av detta ställe i Skriften förklara de glada nyheterna om Jesus.36-37Och när de åkte där längs vägen kom de fram till ett ställe med vatten. Då sa den etiopiska mannen: ”Titta, där finns vatten! Kan jag inte få bli döpt här?”[5]38Sedan gav han order om att stanna vagnen, och de steg ner i vattnet tillsammans, och Filippos döpte honom.39Men när de kom upp ur vattnet ryckte Guds Ande plötsligt bort Filippos, och mannen såg honom inte mer, men han fortsatte sin resa glad och lycklig.40Filippos hade under tiden förflyttats till staden Ashdod, och han gick sedan från stad till stad och berättade de glada nyheterna om Jesus tills han kom till Caesarea.
1Saul schvaľoval, že Štefana zabili. Hneď v ten deň vypuklo veľké prenasledovanie cirkvi. Všetci kresťania sa rozpŕchli po Judsku a Samárii.2V Jeruzaleme zostali iba apoštoli. Niektorí zbožní muži pochovali Štefana a hlboko za ním žialili.3A Saul sa s veľkým zápalom usiloval cirkev zničiť: vtrhával do súkromných domov a zatýkal veriacich mužov aj ženy, ktorí sa tam schádzali.
Filip v Samárii
4Ale veriaci, ktorí utiekli z Jeruzalema, všade, kde len prišli, šírili dobré zvesti o Ježišovi.5Filip, ďalší zo siedmich zvolených pracovníkov, sa dostal do mesta Samária a tam kázal o Kristovi.6Celé zástupy ho pozorne počúvali, najmä keď sa stali svedkami Filipových zázračných činov.7Uzdravil mnohých posadnutých démonmi, ochrnutých aj chromých.8V celom meste zavládla veľká radosť.9V Samárii žil istý Šimon a už dlhé roky svojimi čarodejnými trikmi a mágiou uchvacoval ľudí.10Tešil sa veľkej autorite u jednoduchých aj významných ľudí a 11všeobecne sa súdilo, že jeho moc pochádza od Boha.12Ale keď uverili Filipovej zvesti o Božom kráľovstve a o Ježišovi Kristovi, dávali sa krstiť muži aj ženy.13Tu uveril aj Šimon, dal sa tiež pokrstiť a takmer sa nepohol od Filipa, uchvátený mimoriadnymi zázrakmi, ktoré Filip robil.14Keď sa apoštoli v Jeruzaleme dozvedeli, že aj Samária prijala Božiu zvesť, vyslali ta Petra a Jána.15Hneď ako ta prišli, prosili Boha, aby daroval týmto novým kresťanom Svätého Ducha,16lebo doposiaľ ho ešte nik z nich neprijal, hoci boli pokrstení v mene Pána Ježiša Krista.17Peter a Ján vložili teda ruky na týchto veriacich a dostali Ducha Svätého.18Keď Šimon videl, že veriaci dostávajú Svätého Ducha, keď apoštoli vkladajú na nich ruky, ponúkol im peniaze19s prosbou: „Dajte aj mne túto moc, aby každý, na koho položím ruky, dostal Svätého Ducha!“20Peter mu odpovedal: „Tie tvoje peniaze ťa privedú do skazy. Myslíš si azda, že sa Boží dar dá kúpiť?21Nedostaneš z tohto daru, lebo tvoje srdce nie je úprimné pred Bohom.22Zanechaj preto túto ohavnosť a pros Boha. Možno ti odpustí tvoje zvrátené zmýšľanie,23lebo vidím, že si plný trpkej závisti a že si v zajatí zloby.“24Šimon zahanbene prosil: „Modlite sa za mňa, aby ma nepostihlo to, čím sa mi vyhrážate.“25Peter a Ján dôrazne vydávali svedectvo a kázali slovo Pánovo. Potom sa vrátili do Jeruzalema, no cestou sa zastavili vo viacerých samaritánskych mestečkách a šírili aj tam radostnú zvesť o záchrane v Kristu.
Filip a etiópsky dvoran
26Filip dostal pokyn od Božieho anjela: „Pober sa smerom na juh, na osamelú cestu, ktorá vedie z Jeruzalema do Gazy.“27Filip sa hneď vydal na cestu. Onedlho zazrel sprievod etiópskeho hodnostára, správcu pokladu etiópskej kráľovnej Kandaky. Bol v Jeruzaleme vzývať Boha28a teraz sa vracal a v koči si čítal zvitok proroka Izaiáša.29Boží Duch vnukol Filipovi: „Dobehni ten koč!“30Filip k nemu pribehol, a tu počuje, že si černoch nahlas číta Izaiášovo proroctvo. Spýtal sa ho: „Rozumieš tomu, čo čítaš?“31Etiópčan odpovedal: „Nerozumiem. Potreboval by som, aby mi to niekto vysvetlil. Prisadni si ku mne a vylož mi to.“32Práve dočítal slová: „Ako ovca, keď ju vedú zarezať, ako baranček, keď ho strihajú, ani on neotvoril ústa.33Ponížil sa, preto bol súd nad ním zrušený. A jeho potomkov kto zráta? Lebo na zemi sa jeho život skončí.“34Dvoran sa spýtal Filipa: „Prosím ťa, to hovoril prorok o sebe, alebo o niekom inom?“35A tak Filip nadviazal na tieto prorocké slová a ukázal, ako sa splnili na Ježišovi.36Cestou došli k akejsi vode. Dvoran zvolal: „Pozri, voda! Mohol by som byť aj ja pokrstený?“37Filip mu odpovedal: „Ak si uveril celým srdcom, prečo nie?“ Dvoran vyznal: „Verím, že Ježiš Kristus je Boží Syn.“38Dal zastaviť koč, vstúpil s Filipom do vody a Filip ho pokrstil.39Keď sa vrátili na breh, Pánov Duch spôsobil, že sa Filip stratil dvoranovi spred očí. Musel teda pokračovať v ceste sám, ale v srdci prežíval veľkú radosť.40Filip sa potom zjavil v Azote, prešiel celým krajom až k Cézarey a v každom meste šíril radostnú zvesť o Ježišovi.