från Biblica1Sedan sa kung Agrippa till Paulus: ”Vad har du att säga till ditt försvar? Varsågod, ordet är ditt.”Då lyfte Paulus handen till en hälsning och började sitt försvarstal. Han sa:2”Kung Agrippa, jag är mycket glad att jag får svara på judarnas anklagelser inför dig,3för jag vet att du är en expert på judarnas alla seder och stridsfrågor. Jag ber dig därför att lyssna på mig med tålamod!4Som alla judar mycket väl vet fick jag en grundlig judisk uppfostran ända från min tidigaste barndom, först i Tarsos, och sedan i Jerusalem.5De känner mig sedan lång tid tillbaka och vet mycket väl, om de nu vill erkänna det, att jag har levt som en äkta farisé[1] och följt den strängaste riktningen inom vår religion.6Jag står nu anklagad för att jag tror att Gud ska infria det löfte som han gav till våra förfäder,7samma löfte som Israels tolv stammar hoppas få se infriat genom att dag och natt tjäna honom! Det är alltså, kung Agrippa, helt inkonsekvent av judarna att påstå att det är ett brott att tro på det här löftet.8Varför ska det vara så svårt att tro att Gud kan uppväcka döda?9Tidigare trodde jag själv att det var min plikt att gå så hårt fram som möjligt mot dem som tror på Jesus från Nasaret.10Jag fängslade många av de troende i Jerusalem med hjälp av den fullmakt jag fått av översteprästerna. Och jag röstade för att de skulle dömas till döden.11Många gånger använde jag tortyr i synagogorna[2] för att försöka få dem att förbanna Jesus. Jag var en så bitter motståndare till dem att jag till och med förföljde dem i avlägsna städer i främmande länder.12Men en dag när jag var på väg till Damaskus i ett sådant ärende, utrustad med översteprästernas fullmakt och på deras uppdrag,13fick jag vid middagstiden se ett ljus från himlen. Det var starkare än solen, och omgav både mig och mina följeslagare.14Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som talade till mig på arameiska[3] och sa: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig? Du skadar bara dig själv genom att stå emot min vilja.’15’Vem är du, herre?’ frågade jag då. Och Herren svarade: ’Jag är Jesus, den som du förföljer.16Res dig upp! Jag har visat mig för dig, för att du ska bli min tjänare och berätta för alla om vad du har sett idag och om andra tillfällen då jag ska visa mig för dig i framtiden.17Jag ska rädda dig undan både judarna och andra folk. Ja, jag ska sända dig till icke-judiska folk,18för att du ska öppna deras ögon, så att de vänder om från mörkret till ljuset, från Satans makt till Gud. Genom att tro på mig ska de få förlåtelse för sina synder och räknas med bland dem som tillhör Gud.’19Därför, kung Agrippa, var jag bara tvungen att lyda denna syn från himlen.20Jag talade först till dem som bodde i Damaskus och Jerusalem, sedan fortsatte jag i hela Judeen och gick vidare till andra folk. Överallt uppmanade jag människorna att lämna synden, vända om till Gud och visa sin förvandling genom goda gärningar.21Det var därför judarna arresterade mig i templet och försökte döda mig.22Men Gud skyddade mig, så att jag fortfarande lever och kan berätta om Jesus för både högt uppsatta personer och vanligt folk. Ändå är det inget nytt jag kommer med. Det jag talar om var förutsagt av Gud genom profeterna och Mose[4] redan långt tidigare.23Gud förutsa att Messias, den utlovade kungen, måste lida och bli den förste som uppstod från de döda, och att han skulle föra ljuset till både judar och andra folk.”24När Paulus hade kommit så långt i sitt försvarstal blev han plötsligt avbruten av landshövdingen Festus som ropade: ”Paulus, du är helt förvirrad! Allt ditt studerande har gjort dig galen!”25Men Paulus svarade: ”Nej, högt ärade Festus, jag är inte galen. Jag berättar sanningen, lugnt och sansat,26och kung Agrippa känner väl till alla dessa frågor. Jag talar öppet, för jag är säker på att de här händelserna är bekanta för honom. De utspelade sig ju inte i någon avkrok!27Kung Agrippa, tror du på det som Gud har förutsagt genom profeterna? Ja, jag vet att du gör det.”28Då sa Agrippa till honom. ”Håller du på en stund till så kommer du att göra mig kristen[5] också.”29Paulus svarade: ”Vare sig det går fort eller sakta, så önskar jag inför Gud att inte bara du utan alla som lyssnar till mig här idag skulle bli som jag, fast utan de här bojorna.”30Sedan reste sig kungen, landshövdingen, Berenike och alla de andra,31och när de gick ut därifrån sa de till varandra: ”Den här mannen har inte gjort något som förtjänar dödsstraff eller fängelse.”32Och kung Agrippa sa till Festus: ”Han hade kunnat friges, om han inte hade bett att få dömas vid den kejserliga domstolen.”
1Agrippa vyzval Pavla: „Povedz, čo môžeš uviesť na svoju obhajobu.“2Pavol zdvihol ruku na spôsob rečníkov a začal: „Som šťastný, kráľ Agrippa, že sa môžem práve pred tebou obhajovať proti žalobám Židov.3Viem, že si výborný znalec židovských zákonov a vyznáš sa aj vo všetkých sporných otázkach. Preto prosím, aby si ma trpezlivo vypočul:4Môj život poznajú od mladosti všetci Židia. Vedia, ako som žil medzi svojím národom v Jeruzaleme,5a keby chceli, mohli by dosvedčiť, že som patril k najhorlivejšiemu náboženskému smeru, k farizejom.6A dnes stojím pred súdom práve preto, lebo pevne verím, že Boh splní zasľúbenie, ktoré dal našim predkom.7Dvanásť kmeňov nášho národa dúfa, že toto zasľúbenie dosiahne, a vo dne aj v noci horlivo slúži Bohu. Pre túto nádej ma Židia obžalovali zo zločinu.8No je to zločin veriť vo vzkriesenie z mŕtvych? Zdá sa vám to neuveriteľné, že Boh vzkriesi mŕtvych?9Pravda, vtedy som sa aj ja nazdával, že musím všemožne bojovať proti učeniu Ježiša Nazaretského10a bol som najhorlivejším prenasledovateľom jeho stúpencov v Jeruzaleme. Vyžiadal som si splnomocnenie od veľkňazov a dal som mnohých kresťanov uväzniť. A ak mali byť usmrtení, súhlasil som s tým.11V synagógach som dával ľudí bičovať a nútil som ich, aby sa rúhali Kristovi. Vo svojej zaslepenej horlivosti som ich chcel prenasledovať aj v iných mestách.12Preto som sa vybral so splnomocnením a poverením veľkňazov do Damasku.13A tu zrazu za bieleho dňa, práve napoludnie, svetlo z neba, jasnejšie ako slnko, oslepilo mňa aj mojich sprievodcov.14Všetci sme preľaknutí padli na zem a ja som počul hlas v hebrejčine:‚Saul, Saul, prečo ma prenasleduješ? Márne sa proti mne vzpieraš!‘15Spýtal som sa:‚Kto si, Pane?‘ A on mi odpovedal: ‚Ja som Ježiš, ktorého prenasleduješ.16Ale teraz vstaň! Zjavil som sa ti preto, aby si bol mojím služobníkom a aby si svedčil o tom, čo si zažil a čo ti dám ešte poznať.17Budem ťa chrániť pred izraelským národom aj pred pohanmi, ku ktorým ťa posielam.18Budeš im otvárať oči, aby sa obrátili od tmy k svetlu, od moci satanovej k Bohu. A tým, čo uveria vo mňa, odpustím hriechy a dám im miesto medzi tými, ktorí získali posvätenie vierou vo mňa.‘19Iste uznáš, kráľ Agrippa, že toto nebeské zjavenie som nemohol neposlúchnuť.20Preto som musel hneď v Damasku, potom v Jeruzaleme a celom Judsku a napokon aj medzi pohanmi nabádať ľudí, aby sa kajali a obrátili k Bohu a dosvedčili to novým životom.21To je môj‚zločin‘, pre ktorý sa ma Židia zmocnili v chráme a chceli ma zabiť.22Ale Boh ma zakaždým vytrhol z ich rúk, a tak tu dnes môžem stáť a vydávať svedectvo ľuďom prostým i vznešeným. Nehlásam nič iné, len čo predpovedali proroci a Mojžiš:23že Mesiáš bude trpieť, ako prvý vstane z mŕtvych, a tak prinesie svetlo Židom aj pohanom.“24Tu mu Festus skočil do reči: „Pavol, ty si sa zbláznil. Tá tvoja veľká učenosť ťa pripravila o rozum.“25Pavol sa bránil: „Nezbláznil som sa, vznešený Festus. Moje slová sú pravdivé a viem, čo hovorím.26Kráľ Agrippa to môže potvrdiť, lebo sa v týchto otázkach výborne vyzná. Aj preto hovorím tak smelo, lebo som presvedčený, že o tom všetkom vie, veď sa to nedialo niekde v ústraní.27Kráľ Agrippa, veríš tomu, čo predpovedali proroci? Ja viem, že tomu veríš.“28Agrippa mu odpovedal: „Takmer si ma presvedčil, aby som sa stal kresťanom.“29A Pavol odpovedal: „Kiežby dal Boh, aby si sa nielen ty, ale aj všetci, čo ma počúvajú, stali skôr či neskôr tým, čím som ja – pravda, bez týchto reťazí.“30Kráľ, miestodržiteľ, Berenika aj ostatní vstali31a odišli. Zhodne navzájom usúdili: „Tento človek neurobil nič, za čo by si zasluhoval smrť alebo väzenie.“32A Agrippa povedal Festovi: „Keby sa nebol odvolal k cisárovi, mohol byť už teraz na slobode.“