1I Caesarea bodde en romersk officer som hette Cornelius och var kapten för Italiska bataljonen.2Han, liksom alla i hans hus, tillbad Israels Gud och var noga med att lyda honom. Cornelius gav stora gåvor till de fattiga bland judarna och bad regelbundet till Gud.3En eftermiddag när han bad, och klockan var ungefär tre, fick han i en syn se en Guds ängel komma emot honom och säga: ”Cornelius”.4Skräckslagen stirrade Cornelius på ängeln och frågade: ”Vad vill du, herre?”Ängeln svarade: ”Gud har hört dina böner och sett dina gåvor till de fattiga.5Skicka nu iväg några män till Joppe och låt dem hämta hit en man som heter Simon Petrus.6Han bor i ett hus nere vid havet, hos en man som heter Simon och som arbetar med skinnberedning.”7Så snart ängeln hade försvunnit, kallade därför Cornelius på två tjänare och en av sina soldater, som också trodde på Gud.8Han berättade sedan allt som hade hänt och skickade iväg dem till Joppe.9Nästa dag vid middagstiden närmade sig männen Joppe, och samtidigt gick Petrus upp på husets takterrass för att be.10Efter ett tag blev han hungrig och bad att få något att äta, men medan maten gjordes i ordning fick han se en syn.11Han såg himlen öppen, och något som liknade en stor duk sänktes ner på jorden. Duken var upphängd i sina fyra hörn12och den innehöll alla slags djur, både sådana som flyger och sådana som lever på land.13Sedan sa en röst till honom: ”Res dig upp, slakta och ät!”14”Nej, aldrig, Herre”, svarade Petrus. ”Jag har aldrig ätit något som Gud har förbjudit i Moses lag.”[1]15Men rösten hördes igen och sa: ”Om Gud har gjort något tillåtet, ska du inte behandla det som förbjudet.”16Samma syn upprepades tre gånger, och sedan drogs duken upp till himlen.17Petrus blev mycket förvirrad. Vad kunde synen betyda? Men i samma stund kom de män som Cornelius hade sänt ut. De hade frågat sig fram till huset och stod nu utanför porten18och ropade: ”Är det här som Simon Petrus bor?”19Petrus var fortfarande upptagen med att grubbla över synen, när Guds Ande sa till honom: ”Tre män har kommit hit för att träffa dig.20Gå ner och ta emot dem och följ med dem. Var inte orolig, för jag har sänt dem.”21Då gick Petrus ner och mötte dem och sa: ”Det är jag som är Simon Petrus. Är det något särskilt ni vill?”22Då berättade de för honom: ”Vi är hitskickade av den romerska officeren Cornelius. Han tillber Israels Gud och är noga med att lyda honom, och han är omtyckt av alla judarna. Nu har en ängel från Gud sagt till honom att skicka efter dig, så att han kan få reda på vad du har att säga.”23Petrus bjöd då in dem och lät dem stanna där över natten. Nästa dag tog han sedan med sig några troende från Joppe och följde med männen.24Dagen därpå kom de fram till Caesarea, där Cornelius väntade på honom. Han hade samlat alla sina släktingar och närmaste vänner för att de skulle få träffa Petrus.25Och när Petrus steg in i huset föll Cornelius på knä framför honom och tillbad honom.26Men Petrus drog upp honom och sa: ”Res dig upp! Jag är en vanlig människa precis som du!”27Sedan pratade de med varandra och gick tillsammans in i det rum där de andra var samlade.28Petrus sa till dem: ”Som ni vet är det förbjudet för mig som jude att umgås med någon från ett annat folk och besöka hans hem på det här viset. Men Gud har visat mig att jag aldrig ska nedvärdera en människa och anse henne som ovärdig i Guds ögon.[2]29Därför följde jag med utan att protestera när ni skickade efter mig. Säg mig nu vad det är ni vill.”30Cornelius svarade: ”För tre dagar sedan, när jag som vanligt bad här hemma vid tretiden på eftermiddagen, stod plötsligt en man klädd i skinande kläder framför mig.31Han sa till mig: ’Cornelius, Gud har hört dina böner och sett dina gåvor till de fattiga.32Skicka nu iväg några män till Joppe och låt dem hämta hit en man som heter Simon Petrus. Han bor i ett hus nere vid havet, hos en man som heter Simon och som arbetar med skinnberedning.’33Därför skickade jag genast bud efter dig, och jag är mycket tacksam för att du ville komma. Nu är vi alla samlade här inför Herren Gud och väntar ivrigt på att höra vad han har gett dig i uppdrag att säga!”
Petrus talar i Cornelius hus
34Då svarade Petrus: ”Jag ser nu mycket tydligt att Gud behandlar alla folk lika.35Han är villig att ta emot varje människa som tillber honom och lever enligt hans vilja, vilket folk hon än tillhör.36Ni har säkert hört om de glada nyheterna som har meddelats Israels folk – att man kan få frid med Gud genom Jesus Kristus som är allas Herre.37Ni känner till vad som hände efter att Johannes döparen hade trätt fram och börjat tala till folket, hur det började uppe i Galileen och sedan spreds över hela Judeen.38Ni känner till att Gud fyllde Jesus från Nasaret med sin heliga Ande och gav honom kraft för den uppgift han fått, och att Jesus gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, eftersom Gud var med honom.39Vi som utsågs till Jesus speciella sändebud har själva sett allt han gjorde både ute i landet och i Jerusalem, och kan intyga att detta har hänt. Denna man hängde de upp på ett kors och avrättade,40men på den tredje[3] dagen uppväckte Gud honom från de döda. Gud lät honom sedan visa sig,41men inte för hela folket, utan bara för oss, som Gud redan tidigare hade utsett att sprida budskapet om Jesus. Det var med oss som Jesus åt och drack efter att han hade uppstått från de döda.42Och han skickade iväg oss för att tala till folket överallt och berätta om att han är den som har fått i uppdrag av Gud att vara domare över alla – både levande och döda.43Alla profeterna har framfört Guds budskap[4] om honom och sagt, att var och en som tror på honom ska få sina synder förlåtna genom det som han har gjort för oss.”44Men medan Petrus fortfarande talade kom plötsligt Guds heliga Ande och fyllde alla som lyssnade till hans budskap.45De troende judar som hade kommit dit tillsammans med Petrus blev mycket förvånade över att Guds heliga Ande hade kommit över dessa människor, för de trodde att Guds Ande var en gåva bara till judarna.46Men det rådde inget tvivel om saken, för de hörde dem tala okända språk och hylla Gud.47Då frågade Petrus: ”Finns det någon som kan tycka att det är fel att vi döper dem, nu när de har fått Guds heliga Ande precis som vi?”48Och så lät han sina medhjälpare döpa alla, eftersom de hade fått gemenskap med Jesus Kristus. Cornelius bad honom sedan att stanna hos dem några dagar.
1V Cézarey žil rímsky stotník Kornélius, ktorý slúžil v takzvanom Italskom pluku.2Tento dôstojník uveril s celou svojou rodinou v jediného Boha. Štedro podporoval chudobných3a pravidelne sa modlieval. Raz popoludní okolo tretej, keď sa modlil, zjavil sa mu Boží posol a oslovil ho: „Kornélius!“4Vystrašene sa naň pozrel a spýtal sa: „Čo si želáš, Pane?“ Anjel mu odpovedal: „Boh vypočul tvoje modlitby a vie o tvojej dobročinnosti.5Pošli teraz do Joppy svojich sluhov a pozvi k sebe Šimona zvaného Peter.6Býva v dome garbiara Šimona pri mori. Peter ti povie, čo máš robiť.“7Potom anjel odišiel. Kornélius si hneď zavolal dvoch sluhov a zbožného vojaka zo svojej osobnej stráže.8Vyrozprával im, čo sa mu prihodilo, a poslal ich do Joppy.9Na druhý deň okolo poludnia, keď sa Kornéliovi poslovia približovali k mestu, vyšiel Peter na plochú strechu domu a modlil sa tam.10Bolo práve poludnie a cítil, že je veľmi hladný. Kým mu pripravovali jedlo, upadol do vytrženia.11Videl otvorené nebo a z neho akoby niekto spúšťal plachtu uviazanú za štyri rohy.12V tej plachte boli všelijaké zvieratá, štvornohé, plazy i vtáci.13Vtom začul hlas: „Vstaň, Peter, zabíjaj a jedz!“ –14„Za nič na svete, Pane, jakživ som nevzal do úst nič, čo poškvrňuje a znečisťuje.“15Ale hlas sa ozval znovu: „Nepohŕdaj tým, čo Boh pokladá za čisté!“16To sa opakovalo tri razy a napokon to všetko bolo znova vynesené hore do neba.17Peter bol zarazený, a kým rozmýšľal, čo má to videnie znamenať, Kornéliovi poslovia našli dom garbiara Šimona a práve stáli pred bránou.18Spytovali sa, či tu býva Šimon, ktorého inak volajú Peter.19Peter si ešte vždy lámal hlavu, čo asi znamená to videnie. Tu mu vnukol Svätý Duch: „Tí muži, čo ťa hľadajú, sú síce pohania,20ale zíď dolu a bez váhania sa pober s nimi. Ja som ich k tebe poslal.“21A tak Peter zišiel dolu a povedal im: „Ja som ten, koho hľadáte. Prečo ste za mnou prišli?“22Odpovedali: „Posiela nás rímsky stotník Kornélius, spravodlivý človek, ktorý verí v jediného Boha a má dobrú povesť medzi všetkými Izraelitmi. Zjavil sa mu totiž anjel a dal mu pokyn, aby ťa pozval do svojho domu a vypočul, čo mu máš povedať.23Peter pozval hostí dnu a ponúkol im, aby prenocovali uňho.24Na druhý deň sa Peter aj s niekoľkými veriacimi z Joppy pobral s nimi. Ďalší deň došli do Cézarey, kde ich už Kornélius čakal. Na stretnutie s Petrom pozval svojich príbuzných a dobrých priateľov.25Keď Peter vchádzal do jeho domu, kľakol si pred ním a hlboko sa mu poklonil.26Ale Peter mu kázal vstať a povedal: „Vstaň, veď i ja som iba človek.“27V družnom rozhovore vošli do domu, kde na Petra už čakalo veľa ľudí.28Peter ich oslovil: „Vy iste viete, že ako Žid by som sem nemal chodiť a že máme zakázané priateliť sa s ľuďmi iného pôvodu. Ale Boh mi ukázal, že nemám nijakého človeka pokladať za menejcenného.29Preto som bez váhania prijal vaše pozvanie, a tak som tu. Ale rád by som vedel, prečo ste ma vlastne zavolali.“30Kornélius mu vysvetlil: „Pred štyrmi dňami som sa postil a modlil vo svojom dome. Boli asi tri hodiny popoludní tak ako teraz. A tu sa zrazu zjavil predo mnou muž v bieloskvúcom rúchu31a oslovil ma:‚Kornélius, Boh počuje tvoje modlitby a vie o tvojej dobročinnosti.32Pošli poslov do Joppy a pozvi k sebe Šimona prezývaného Peter. Býva pri mori v dome garbiara Šimona. Vypočuj ho, čo ti oznámi.‘33Nuž som hneď po teba poslal a som rád, že si ochotne prišiel. A tak sme sa všetci tu zišli a stojíme pred Bohom a tvoje slová prijmeme ako jeho odkaz.“
Boh miluje každého človeka
34Tu sa Peter ujal slova: „Až teraz som správne pochopil, že Boh nerobí rozdiel medzi ľuďmi,35ale že mu je milý každý človek z ktoréhokoľvek národa, ak v neho verí a žije podľa jeho prikázaní.36Izraelitom zveril svoje posolstvo, radostnú správu, že nastáva obdobie zmierenia v mene Ježiša Krista, ktorý je Pánom všetkých.37Azda už viete, aké udalosti sa stali v Galilei a potom sa rozšírili aj do Judska. Najprv Ján hlásal pokánie a krstil.38Potom Boh obdaril Ježiša z Nazareta zvláštnou mocou a Svätým Duchom. Všade, kam len prišiel, pomáhal ľuďom a uzdravoval všetkých, ktorí boli ovládaní diablom, lebo Boh bol s ním.39A my sme očitými svedkami všetkého, čo robil v Judskej krajine i v Jeruzaleme. Napriek tomu ho tam popravili na kríži.40Ale Boh ho na tretí deň vzkriesil a my sme sa s ním opäť stretli.41Neukázal sa všetkým, len svojim vyvoleným učeníkom. A my sme s ním po jeho zmŕtvychvstaní dokonca jedli a pili.42Nás poveril, aby sme hlásali a svedčili, že je to on, ktorého Boh ustanovil za sudcu živých aj mŕtvych.43Už proroci predpovedali o ňom, že každému, kto uverí v neho, Boh odpustí hriechy.“
Svätý Duch prvý raz zostúpi na veriacich spomedzi pohanov
44Peter ešte ani nedohovoril a Duch Svätý už zostúpil na všetkých poslucháčov.45Obrátení Židia zo zboru v Joppe žasli, že dar Svätého Ducha dostávajú aj ľudia pohanského pôvodu. Ale nepochybovali o tom,46lebo počuli, ako hovoria inými jazykmi a chvália Boha. Peter im povedal:47„Môžeme azda zabrániť, aby boli pokrstení vodou tí, ktorým Boh dal Svätého Ducha tak ako aj nám?“48A dal pokyn, aby všetci noví veriaci boli pokrstení v mene Ježiša Krista. Na ich prosbu zostal u nich ešte niekoľko dní.