1Nu fick jag se ett annat symboliskt och fantastiskt skådespel i himlen. Jag såg sju änglar, som var utsedda att sända de sju sista plågorna till jorden. Dessa plågor är de sista, för när de är över kommer Guds vrede att vara slut.2Sedan såg jag något som liknade ett hav av glas blandat med eld, och på det stod alla de som hade lyckats bli fria från odjuret[1] och dess bild och talet som representerar dess namn. Alla höll de Guds harpor i sina händer,3och de sjöng Guds tjänare Moses sång och Lammets sång:[2]”Stora och underbara är dina gärningar, Herre Gud, du som har all makt. Du är rättvis och sann i allt vad du gör, du härskare över alla länder.4Vem skulle inte bäva för dig, Herre, och hylla dig? Du ensam är helig. Alla folk ska komma och tillbe dig, för dina rättvisa domar har blivit synliga.”
Sju änglar med sju plågor
5-6Sedan såg jag i min syn hur templet i himlen, det verkliga förbundstecknets tält[3], öppnades. Och därifrån, inifrån det allra heligaste, kom de sju änglar som var utsedda att sända de sju plågorna. De var klädda i skinande vitt linne och hade guldbälten över bröstet.7En av de fyra levande varelserna räckte de sju änglarna varsin skål av guld. Och varje skål var fylld av Guds vrede, vreden från honom som lever i all evighet.8Det allra heligaste fylldes då av rök från hans härlighet och makt, och ingen kunde gå in där förrän de sju plågorna från de sju änglarna var över.
1Und ich sah ein andres Zeichen im Himmel, das war groß und wunderbar: sieben Engel, die hatten die letzten sieben Plagen; denn mit ihnen ist vollendet der Zorn Gottes.2Und ich sah, wie sich ein gläsernes Meer mit Feuer vermengte, und die den Sieg behalten hatten über das Tier und sein Bild und über die Zahl seines Namens, die standen an dem gläsernen Meer und hatten Gottes Harfen (Upp 4:6; Upp 13:18)3und sangen das Lied des Mose, des Knechtes Gottes, und das Lied des Lammes: Groß und wunderbar sind deine Werke, Herr, allmächtiger Gott! Gerecht und wahrhaftig sind deine Wege, du König der Völker. (2 Mos 15:1; 5 Mos 32:44; Jer 10:6)4Wer sollte dich, Herr, nicht fürchten und deinen Namen nicht preisen? Denn du allein bist heilig! Ja, alle Völker werden kommen und anbeten vor dir, denn deine Urteile sind offenbar geworden. (Ps 86:9)
Die Schalen des Zorns
5Danach sah ich: Es wurde aufgetan der Tempel, die Stiftshütte im Himmel, (Upp 11:19)6und aus dem Tempel kamen die sieben Engel, die die sieben Plagen hatten, angetan mit reinem, hellem Leinen und gegürtet um die Brust mit goldenen Gürteln.7Und eines der vier Wesen gab den sieben Engeln sieben goldene Schalen voll vom Zorn Gottes, der da lebt von Ewigkeit zu Ewigkeit. (Upp 4:6; Upp 14:10)8Und der Tempel wurde voll Rauch von der Herrlichkeit Gottes und von seiner Kraft; und niemand konnte in den Tempel gehen, bis die sieben Plagen der sieben Engel vollendet waren. (2 Mos 40:34; Jes 6:4)