1De människor som lever i gemenskap med Jesus Kristus blir alltså inte dömda av Gud till att dö.2Kraften hos Guds Ande, som ger oss liv i gemenskap med Jesus Kristus, har ju gjort oss[1] fria ifrån syndens lag som leder till döden.3Den lag Gud gav oss genom Mose[2] kunde inte rädda oss från synden på grund av vår mänskliga natur, och därför fick Gud själv gripa in. Han sände sin egen Son och lät honom bli lik en syndig människa, för att han skulle offra sitt liv och ta straffet för våra synder. Och genom detta miste synden sin makt över vår mänskliga natur.4Därför kan vi nu, precis som Guds lag kräver, vara skuldfria inför Gud, om vi istället för att styras av vår mänskliga natur låter Guds Ande styra oss.5De som styrs av sin mänskliga natur tänker på sådant som tillfredsställer den mänskliga naturen, men de som styrs av Guds Ande tänker på sådant som tillfredsställer Gud.6Om den mänskliga naturen får styra våra tankar, leder det till döden. Men om Guds Ande får styra våra tankar leder det till liv och frid.7Vår mänskliga natur får oss att bli fiender till Gud, för det är omöjligt för den mänskliga naturen att underordna sig Guds lag.8Därför kan de som fortfarande styrs av sin mänskliga natur aldrig tillfredsställa Gud.9Men om Guds Ande bor i er, styrs ni inte av er mänskliga natur, utan av Anden. Och den som inte har Anden, som Kristus har gett oss, han tillhör överhuvudtaget inte Kristus.10Om Kristus bor i er genom sin Ande, kommer Anden att ge er evigt liv, eftersom ni har blivit skuldfria inför Gud, men kroppen måste fortfarande dö på grund av synden.[3]11Ja, om Guds Ande, som uppväckte Jesus Kristus från de döda, bor i er, ska Gud en dag också göra era dödliga kroppar levande igen, eftersom hans Ande bor i er.12Vi har alltså, kära syskon, inga som helst skyldigheter mot vår mänskliga natur, så att vi måste leva som den vill.13Nej, den som lever på det viset kommer att dö. Men om ni med Guds Andes kraft kväver kroppens syndiga impulser får ni leva,14för alla som leds av Guds Ande är Guds barn.15Guds Ande låter er ju inte leva i slaveri under Gud, så att ni än en gång måste vara rädda för honom. Nej, Anden gör er till Guds egna barn, som kan ropa till Gud: ”Pappa, min Far.”[4]16Guds Ande viskar till oss i djupet av vårt hjärta att vi verkligen är hans barn.17Men om vi är Guds barn, ska vi också få ärva allt det goda som finns hos honom. Allt han har gett sin Son, Jesus Kristus, är nu också vårt. Men om vi en dag vill dela härligheten med Kristus, måste vi också dela hans lidanden.
Den härlighet som väntar Guds barn
18Jag anser att de lidanden vi får gå igenom här på jorden inte betyder någonting jämfört med den härlighet som Gud en dag ska ge oss.19Ja, hela skapelsen väntar med spänning på att få se vilken härlighet Guds barn ska få.20-21Allt skapat har ju kommit vid sidan av Guds plan, inte för att de själva ville det, utan därför att Gud dömde skapelsen till att dö. Men han gav oss ett hopp om att skapelsen en dag ska befrias från sitt kretslopp av ständigt nedbrytande. Ja, en dag ska allt skapat få del av den härliga frihet som Guds barn får njuta av.22Vi vet att hela skapelsen ropar som en kvinna när hon ska föda barn.23Och till och med vi, som har fått Guds Ande som en försmak av härligheten, ropar i vårt inre. Vi väntar på att Gud för alltid ska göra oss till sina barn och befria våra kroppar helt och hållet.24Vi är räddade redan nu, men har samtidigt ett hopp om fullständig frihet. Om vi redan var fullständigt fria behövde vi ju inte se fram emot det, för vem hoppas på något som redan har hänt?25Men genom att vänta på att detta hopp en dag ska uppfyllas, lär vi oss att vara uthålliga.26Dessutom hjälper Guds Ande oss i vår svaghet. Vi vet ju inte ens vad vi ska be om, men hans Ande ropar en ordlös bön till Gud från vårt inre.27Och Gud, som känner allas hjärtan, vet vad Anden menar, för när Guds Ande ber för dem som tillhör Gud, ber han alltid så som Gud vill.28Vi vet att Gud kan använda varje händelse till något gott för dem som älskar honom och enligt hans plan får tillhöra honom.29Och det goda Gud vill, är att vi ska bli lika Jesus, hans Son. Gud bestämde nämligen redan från början att de som tackade ja till att få tillhöra honom, skulle bli lika Jesus, så att Sonen skulle bli den förstfödde i en lång rad med syskon.30Och dem som han i förväg hade bestämt skulle bli lika Sonen, dem inbjöd också Gud att få tillhöra honom och lät dem bli skuldfria inför honom. Och de som har blivit skuldfria inför Gud, ska också få dela hans härlighet.
Gud visade sin kärlek genom Jesus Kristus
31Vad drar vi då för slutsats av detta? Jo, att om Gud är på vår sida, spelar det ingen roll vem som är emot oss!32Gud skonade ju inte ens sin egen Son, utan utlämnade honom för att hjälpa oss alla. Skulle han då inte vara beredd att skänka oss allt annat också tillsammans med honom?33Om någon anklagar oss som har tackat ja till Guds inbjudan att få tillhöra honom, vad spelar det för roll? Gud själv har ju förklarat oss skuldfria inför honom.34Och om någon dömer oss, vad spelar det för roll? Kristus själv är ju vår försvarare, han som dog och till och med uppstod och nu sitter på Guds högra sida och regerar tillsammans med honom.35Skulle något kunna hindra oss från att ta emot Kristus kärlek? Nej, inget! Det spelar ingen roll om vi upplever nöd eller ångest, om vi blir förföljda, får svälta, saknar kläder eller råkar ut för faror och dödshot.36Att detta ska hända vet vi ju redan, för det står i Skriften: ”Det är för att vi tjänar dig som man hela tiden försöker döda oss. Vi är som får som väntar på att bli slaktade.”[5]37Men mitt i allt detta vinner vi en total seger genom det som Kristus i sin kärlek gjorde för oss.38Det spelar ingen roll om vi lever eller dör. Jag är helt övertygad om att inget kan skilja oss från den kärlek Gud visade oss genom Jesus Kristus, vår Herre. Inga änglar eller demoner, inget som finns nu eller kommer att finnas i framtiden, inga krafter i himlen eller i djupet eller något annat i skapelsen kan hindra hans kärlek från att nå oss.
1So gibt es nun keine Verdammnis für die, die in Christus Jesus sind.2Denn das Gesetz des Geistes, der lebendig macht in Christus Jesus, hat dich frei gemacht von dem Gesetz der Sünde und des Todes.3Denn was dem Gesetz unmöglich war, weil es durch das Fleisch geschwächt war, das tat Gott: Er sandte seinen Sohn in der Gestalt des sündigen Fleisches und um der Sünde willen und verdammte die Sünde im Fleisch, (Apg 13:38; Heb 2:17)4damit die Gerechtigkeit, die das Gesetz fordert, in uns erfüllt werde, die wir nun nicht nach dem Fleisch wandeln, sondern nach dem Geist. (Gal 5:16; Gal 5:25)5Denn die da fleischlich sind, die sind fleischlich gesinnt; die aber geistlich sind, die sind geistlich gesinnt.6Denn fleischlich gesinnt sein ist der Tod, doch geistlich gesinnt sein ist Leben und Friede. (Rom 6:21; Gal 6:8)7Denn fleischlich gesinnt sein ist Feindschaft gegen Gott, weil das Fleisch sich dem Gesetz Gottes nicht unterwirft; denn es vermag’s auch nicht. (Jak 4:4)8Die aber fleischlich sind, können Gott nicht gefallen.9Ihr aber seid nicht fleischlich, sondern geistlich, da ja Gottes Geist in euch wohnt. Wer aber Christi Geist nicht hat, der ist nicht sein.10Wenn aber Christus in euch ist, so ist der Leib zwar tot um der Sünde willen, der Geist aber ist Leben um der Gerechtigkeit willen. (Gal 2:20)11Wenn aber der Geist dessen, der Jesus von den Toten auferweckt hat, in euch wohnt, so wird er, der Christus von den Toten auferweckt hat, auch eure sterblichen Leiber lebendig machen durch seinen Geist, der in euch wohnt. (Rom 4:24)12So sind wir nun, liebe Brüder und Schwestern, nicht dem Fleisch schuldig, dass wir nach dem Fleisch leben.13Denn wenn ihr nach dem Fleisch lebt, so werdet ihr sterben müssen; wenn ihr aber durch den Geist die Taten des Leibes tötet, so werdet ihr leben. (Gal 6:8)14Denn welche der Geist Gottes treibt, die sind Gottes Kinder. (Gal 3:26)15Denn ihr habt nicht einen Geist der Knechtschaft empfangen, dass ihr euch abermals fürchten müsstet; sondern ihr habt einen Geist der Kindschaft empfangen, durch den wir rufen: Abba, lieber Vater! (Gal 4:5; 2 Tim 1:7)16Der Geist selbst gibt Zeugnis unserm Geist, dass wir Gottes Kinder sind.17Sind wir aber Kinder, so sind wir auch Erben, nämlich Gottes Erben und Miterben Christi, da wir ja mit ihm leiden, damit wir auch mit ihm zur Herrlichkeit erhoben werden. (Gal 4:7; Upp 21:7)
Hoffnung für die Schöpfung
18Denn ich bin überzeugt, dass dieser Zeit Leiden nicht ins Gewicht fallen gegenüber der Herrlichkeit, die an uns offenbart werden soll. (2 Kor 4:17)19Denn das ängstliche[1] Harren der Kreatur wartet darauf, dass die Kinder Gottes offenbar werden. (Kol 3:4; 1 Joh 3:2)20Die Schöpfung ist ja unterworfen der Vergänglichkeit – ohne ihren Willen, sondern durch den, der sie unterworfen hat –, doch auf Hoffnung; (Pred 1:4)21denn auch die Schöpfung wird frei werden von der Knechtschaft der Vergänglichkeit zu der herrlichen Freiheit der Kinder Gottes.22Denn wir wissen, dass die ganze Schöpfung bis zu diesem Augenblick seufzt und in Wehen liegt.
Die Gewissheit des Heils
23Nicht allein aber sie, sondern auch wir selbst, die wir den Geist als Erstlingsgabe haben, seufzen in uns selbst und sehnen uns nach der Kindschaft, der Erlösung unseres Leibes. (2 Kor 5:2)24Denn wir sind gerettet auf Hoffnung hin. Die Hoffnung aber, die man sieht, ist nicht Hoffnung; denn wie kann man auf das hoffen, was man sieht? (2 Kor 5:7)25Wenn wir aber auf das hoffen, was wir nicht sehen, so warten wir darauf in Geduld. (Gal 5:5)26Desgleichen hilft auch der Geist unsrer Schwachheit auf. Denn wir wissen nicht, was wir beten sollen, wie sich’s gebührt, sondern der Geist selbst tritt für uns ein mit unaussprechlichem Seufzen.27Der aber die Herzen erforscht, der weiß, worauf der Sinn des Geistes gerichtet ist; denn er tritt für die Heiligen ein, wie Gott es will.28Wir wissen aber, dass denen, die Gott lieben, alle Dinge zum Besten dienen, denen, die nach seinem Ratschluss berufen sind. (Ef 1:11)29Denn die er ausersehen hat, die hat er auch vorherbestimmt, dass sie gleich sein sollten dem Bild seines Sohnes, damit dieser der Erstgeborene sei unter vielen Brüdern. (Kol 1:18; Heb 1:6)30Die er aber vorherbestimmt hat, die hat er auch berufen; die er aber berufen hat, die hat er auch gerecht gemacht; die er aber gerecht gemacht hat, die hat er auch verherrlicht. (Rom 3:26; 2 Thess 2:13)31Was wollen wir nun hierzu sagen? Ist Gott für uns, wer kann wider uns sein? (Ps 118:6)32Der auch seinen eigenen Sohn nicht verschont hat, sondern hat ihn für uns alle dahingegeben – wie sollte er uns mit ihm nicht alles schenken? (1 Mos 22:16; Joh 3:16)33Wer will die Auserwählten Gottes beschuldigen? Gott ist hier, der gerecht macht. (Jes 50:8)34Wer will verdammen? Christus Jesus ist hier, der gestorben ist, ja mehr noch, der auch auferweckt ist, der zur Rechten Gottes ist und für uns eintritt. (Ps 110:1; Apg 2:33; Kol 3:1; Heb 7:25; Heb 10:12; 1 Joh 2:1)35Wer will uns scheiden von der Liebe Christi? Trübsal oder Angst oder Verfolgung oder Hunger oder Blöße oder Gefahr oder Schwert? (Ps 73:23)36Wie geschrieben steht: »Um deinetwillen werden wir getötet den ganzen Tag; wir sind geachtet wie Schlachtschafe.«37Aber in dem allen überwinden wir weit durch den, der uns geliebt hat. (1 Joh 5:4)38Denn ich bin gewiss, dass weder Tod noch Leben, weder Engel noch Mächte noch Gewalten, weder Gegenwärtiges noch Zukünftiges, (Ef 6:12; Kol 2:15)39weder Hohes noch Tiefes noch irgendeine andere Kreatur uns scheiden kann von der Liebe Gottes, die in Christus Jesus ist, unserm Herrn.