1Gud är verkligen god mot Israel! Han är god mot dem som har rena hjärtan.2Men jag nästan tvivlade på honom och kom för nära klippbranten! Jag snubblade och var nära att falla ner.3Jag var avundsjuk på dem som det gick bra för, de stolta och högfärdiga som hade framgång.4Hela livet tycks le emot dem. De är friska och välmående.5De råkar inte in i svårigheter och brottas inte med problem som många andra.6Deras högfärd glänser som ett juvelhalsband, och deras kläder är vävda av grymhet!7Deras feta uppsyn talar om de onda planerna i deras hjärtan.8Föraktfullt skrattar de åt andra människor och förtalar dem. De är högfärdiga och förtrycker andra.9De skryter som om de ägde både himmel och jord.10De har lyckats göra Guds folk förskräckt och förvirrat, så att de lyssnar till dem och tror vad de säger.11"Förstår Gud vad som händer?" frågar de.12Se på dessa självsäkra människor. De behöver aldrig lyfta ett finger. Eller också lyfter de ett finger och får det de pekar på. De lever ett lättvindigt liv och blir bara rikare och rikare.13Har jag slösat bort min tid? Vad har jag för glädje av att leva ett rent liv och inte synda?14Allt jag fått ut av det är lidande och problem, ingenting annat.15Nej, om jag verkligen hade sagt så, skulle jag ha varit en förrädare mot ditt folk.16Ändå är det alltför svårt att förstå varför de som hatar Herren kan ha sådan framgång.17Jag funderade mycket över detta, men en dag då jag satt i Guds helgedom fick jag ett annat perspektiv på alltsammans.18Jag tänkte på hur framtiden ska bli för dessa ogudaktiga människor och på vilken slipprig väg de går. Plötsligt kommer Gud att störta dem i fördärvet.19I ett ögonblick tar deras lycka slut. Den tar en ände med förskräckelse.20Nu lever de som i en drömvärld, men en dag kommer de att vakna upp inför sanningen, och stå där yrvakna inför dig.21När jag ännu kände bitterhet och mina känslor var sårade,22då var jag lika dum och ovetande som ett djur, och jag förstod dig inte.23Trots detta älskar du mig! Du håller min högra hand!24Du ska fortsätta att leda mig hela livet med din vishet och dina råd, och slutligen ska du ta emot mig med ära i din himmel.25Vem känner jag i himlen utom dig? Och när jag känner dig, vad behöver jag då på jorden?26Om jag blir sjuk till kropp och själ, så är ändå Gud min styrka! Han ger mig kraft att leva.27Men ett är säkert. De som vägrar att tillbe Gud kommer att förgås. Han förgör dem som inte är trogna honom.28Men jag försöker komma honom så nära jag kan! Jag har utvalt honom, och jag kommer att berätta för alla om hur underbart han räddar mig.
1Ein Psalm Asafs. Gott ist dennoch Israels Trost für alle, die reinen Herzens sind.2Ich aber wäre fast gestrauchelt mit meinen Füßen; mein Tritt wäre beinahe geglitten.3Denn ich ereiferte mich über die Ruhmredigen, da ich sah, dass es den Frevlern so gut ging. (Job 21:7)4Denn für sie gibt es keine Qualen, gesund und feist ist ihr Leib.5Sie sind nicht in Mühsal wie sonst die Leute und werden nicht wie andere Menschen geplagt.6Darum prangen sie in Hoffart und hüllen sich in Frevel.7Sie brüsten sich wie ein fetter Wanst, sie tun, was ihnen einfällt.8Sie höhnen und reden böse, sie reden und lästern hoch her.9Was sie reden, das soll vom Himmel herab geredet sein; was sie sagen, das soll gelten auf Erden.10Darum läuft ihnen der Pöbel zu und schlürft ihr Wasser in vollen Zügen.11Sie sprechen: Wie sollte Gott es wissen? Wie sollte der Höchste etwas merken? (Ps 10:11)12Siehe, das sind die Frevler; die sind glücklich für immer und werden reich.13Soll es denn umsonst sein, dass ich mein Herz rein hielt und meine Hände in Unschuld wasche? (Mal 3:14)14Ich bin täglich geplagt, und meine Züchtigung ist alle Morgen da.15Hätte ich gedacht: Ich will reden wie sie, siehe, dann hätte ich das Geschlecht deiner Kinder verraten.16So sann ich nach, ob ich’s begreifen könnte, aber es war mir zu schwer,17bis ich ging in das Heiligtum Gottes und merkte auf ihr Ende.18Ja, du stellst sie auf schlüpfrigen Grund und stürzest sie zu Boden.19Wie werden sie so plötzlich zunichte! Sie gehen unter und nehmen ein Ende mit Schrecken.20Wie ein Traum verschmäht wird, wenn man erwacht, so verschmähst du, Herr, ihr Bild, wenn du dich erhebst.21Als es mir wehe tat im Herzen und mich stach in meinen Nieren,22da war ich ein Narr und wusste nichts, ich war wie ein Tier vor dir.23Dennoch bleibe ich stets an dir; denn du hältst mich bei meiner rechten Hand, (Rom 8:35)24du leitest mich nach deinem Rat und nimmst mich am Ende mit Ehren an. (Ps 49:16)25Wenn ich nur dich habe, so frage ich nichts nach Himmel und Erde.26Wenn mir gleich Leib und Seele verschmachtet, so bist du doch, Gott, allezeit meines Herzens Trost und mein Teil. (Ps 16:5)27Denn siehe, die von dir weichen, werden umkommen; du bringst um alle, die dir die Treue brechen.28Aber das ist meine Freude, dass ich mich zu Gott halte / und meine Zuversicht setze auf Gott den HERRN, dass ich verkündige all dein Tun.