1-2Gud, vi kommer inför dig i stilla tillbedjan på berget Sion för att uppfylla vårt löfte.3Eftersom du svarar på bön, kommer alla människor till dig.4Du förlåter oss de synder som ständigt plågar oss.5Lyckliga är de som du har utvalt till att bo nära dig i ditt heliga tempel. Där ska du välsigna oss med allt det goda från ditt hus.6Med väldiga gärningar och med stor makt kommer du att försvara oss mot våra fiender. Gud, du som frälser oss, du är en tillflykt för jordens alla folk, även för dem som bor i avlägsna länder.7Med din oerhörda styrka har du format bergen.8Du stillar det stormande havet och låter dess vågor lägga sig. Också de upproriska folken får du att tiga.9Det du gör förvånar alla jordens innevånare. Från öster till väster jublar man inför dig.10Du vattnar jorden för att göra den bördig. Guds floder torkar aldrig ut! Därför får ditt folk stora och rika skördar.11Du vattnar de upplöjda fälten och regnskurar mjukar upp den torra jorden så att säden kan gro.12-13På grund av din godhet skänker du oss rika skördar. Till och med i vildmarken finns gröna, saftiga ängar, och från höjderna hörs glädjerop.14På ängarna trängs fårhjordar, och i dalarna växer säden. Hela världen sjunger och ropar av glädje!
1Ein Psalm Davids, ein Lied, vorzusingen.2Gott, man lobt dich in der Stille zu Zion, und dir hält man Gelübde.3Du erhörst Gebet; darum kommt alles Fleisch zu dir.4Unsre Missetat drückt uns hart; du wollest unsre Sünde vergeben.5Wohl dem, den du erwählst und zu dir lässt, dass er wohne in deinen Vorhöfen; der hat reichen Trost von deinem Hause, deinem heiligen Tempel. (5 Mos 4:7; Ps 63:3; Ps 84:2)6Erhöre uns nach der wunderbaren Gerechtigkeit, Gott, unser Heil, der du bist die Zuversicht aller auf Erden und fern am Meer;7der du die Berge gründest in deiner Kraft und gerüstet bist mit Macht;8der du stillst das Brausen des Meeres, das Brausen seiner Wellen und das Toben der Völker, (Ps 89:10)9dass sich entsetzen, die an den Enden wohnen, vor deinen Zeichen. Du machst fröhlich, was da lebet im Osten wie im Westen.10Du suchst das Land heim und bewässerst es / und machst es sehr reich; Gottes Brünnlein hat Wasser die Fülle. Du lässt ihr Getreide gut geraten; denn so baust du das Land. (Ps 67:7)11Du tränkst seine Furchen und feuchtest seine Schollen; mit Regen machst du es weich und segnest sein Gewächs. (Ps 104:13)12Du krönst das Jahr mit deinem Gut, und deine Spuren triefen von Segen[1].13Es triefen auch die Auen in der Steppe, und die Hügel gürten sich mit Jubel.14Die Anger sind voller Schafe, / und die Auen stehen dick mit Korn, dass man jauchzet und singet.