Psalm 60

Nya Levande Bibeln

från Biblica

Besegrad men ändå inte modlös

1-3 Skriven av David när han låg i krig med Aram, och då Joab, överbefälhavaren för hans armé, dödade 12.000 av Edoms män i Saltdalen. Gud, du har övergett oss och besegrat oss. Du är vred på oss, men, Herre, kom tillbaka till oss igen och upprätta oss! 

4-5 Du har fått ditt folk att darra av skräck. Du har slitit sönder dem, men hela dem nu, Herre, för annars går de under. Du har varit mycket hård mot oss och fått oss att vackla under dina slag. 

6-7 Men du har gett oss ett baner att samlas kring, dit vi kan fly för att komma undan fiendens pilar. Nu kan du befria ditt älskade folk. Befria oss med din starka högra hand. 

8-9 Gud har lovat att hjälpa oss. Han har gett oss sitt heliga löfte. Inte undra på att jag är glad! "Trakten kring Sikem ska jag ge mitt folk, och Suckot-dalen ska jag se till att de får. Gileads och Manasses områden är fortfarande mina," säger han. "Efraim är min hjälm, och Juda är spiran i min hand. 

10 Moabs land ska bli en obetydlig tjänare och mot Edom ska jag kasta min sko i triumf, och bland filisteerna ska mitt segerrop höras." 

11-12 Vem kan leda mig i triumf in i Edoms starka städer? Kan Gud göra det, han som har förkastat oss? Ja, bara han som överlämnade oss i våra fienders våld kan det! 

13 Ja, Herre, hjälp oss mot våra fiender, för den hjälp som människor kan ge är ingenting värd. 

14 Med Gud på vår sida ska vi vinna, för han kommer att besegra våra fiender. 

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.^®
Used by permission. All rights reserved worldwide.

Psalm 60

Lutherbibel 2017

från Deutsche Bibelgesellschaft

Gebet des verstoßenen Volkes

1 Ein güldenes Kleinod Davids, vorzusingen, nach der Weise »Lilie des Zeugnisses«, zur Belehrung, 

2 als er mit den Aramäern von Mesopotamien und mit den Aramäern von Zoba Krieg führte; als Joab umkehrte und die Edomiter im Salztal schlug, zwölftausend Mann. (2 Sam 8:3; 2 Sam 8:13; 2 Sam 10:13; 2 Sam 10:18) 

3 Gott, der du uns verstoßen und zerstreut hast und zornig warst, tröste uns wieder; 

4 der du die Erde erschüttert und zerrissen hast, heile ihre Risse; denn sie wankt. 

5 Du ließest deinem Volk Hartes widerfahren, du gabst uns einen Wein zu trinken, dass wir taumelten. (Ps 75:9) 

6 Du hast doch ein Zeichen gegeben denen, die dich fürchten, damit sie fliehen können vor dem Bogen. Sela. (2 Mos 17:15) 

7 Dass deine Freunde errettet werden, dazu hilf mit deiner Rechten und erhöre uns! (Ps 108:7) 

8 Gott hat in seinem Heiligtum geredet: Ich will frohlocken; ich will Sichem verteilen und ausmessen das Tal Sukkot; 

9 Gilead ist mein, mein ist Manasse, / Ephraim ist der Schutz meines Hauptes, Juda ist mein Zepter. (1 Mos 49:10) 

10 Moab ist mein Waschbecken, / meinen Schuh werfe ich auf Edom, Philisterland, jauchze mir zu! 

11 Wer wird mich führen in die feste Stadt? Wer geleitet mich nach Edom? 

12 Wirst du es nicht tun, Gott, der du uns verstoßen hast, und ziehst nicht aus, Gott, mit unserm Heer? 

13 Schaff uns Beistand in der Not; denn Menschenhilfe ist nichts nütze. 

14 Mit Gott wollen wir Taten tun. Er wird unsre Feinde zertreten. 

Die Bibel nach Martin Luthers Übersetzung, revidiert 2017, © 2016 Deutsche Bibelgesellschaft, Stuttgart.
Die Verwendung des Textes erfolgt mit Genehmigung der Deutschen Bibelgesellschaft.

www.die-bibel.de