Psalm 50 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Sann tillbedjan

1 Herren, den mäktige Guden, kallar på alla människor från öster till väster! 2 Guds härlighets ljus lyser från det sköna berget Sion. 3 Ja, Herren kommer, han kan inte längre hålla tyst. En uppslukande eld går framför honom och en rasande storm omger honom. 4 Han har kommit för att döma sitt folk. Han ropar till himlen och jorden: 5 "Kalla samman mitt folk, som genom sina offer på mitt altare har ingått ett förbund med mig, och lovat mig trohet och lydnad." 6 Gud kommer att döma dem fullständigt rättvist, för hela himlen vittnar om hans rättvisa. 7 Mitt folk, lyssna, för jag är er Gud! Lyssna! Detta är mina anklagelser mot er: 8 Jag klagar inte på ert offrande och på de brännoffer ni regelbundet tar med er till mitt altare. 9 Men det är inte tjurar och bockar som jag begär av er, 10-11 för alla djur både i hagar och i skogar tillhör mig! Jag äger boskapen på de tusentals kullarna! Jag äger fåglarna under himlen och allt levande på marken. 12 Även om jag var hungrig, skulle jag inte säga det till er, för hela jorden är min, och allt som finns på den. 13 Tror ni verkligen att jag äter kött från tjurar och dricker blod från bockar? 14-15 Det jag vill ha är er uppriktiga tacksamhet. Jag vill att ni ska uppfylla allt ni lovat mig, den Högste. När ni inte ser någon utväg längre, ropa då till mig om hjälp, så att jag kan befria er och ni kan ära mig. 16 Men Gud säger till de ogudaktiga människorna: Varför rabblar ni bara upp mina lagar? Sluta med att tala om mina löften, 17 ni har ju vägrat att lyda mig och struntar helt i mina bud. 18 När ni ser en tjuv hjälper ni honom, och ni trivs tillsammans med människor som lever i omoral. 19 Så fort ni öppnar munnen ljuger ni och förbannar. 20 Ni talar illa om era medmänniskor och till och med om era egna bröder. 21 Ni trodde att jag inte brydde mig om det, för jag höll mig tyst, men nu ska ni få ert straff. Jag tänker gå till rätta med er och ta itu med er otrohet. 22 Hör vad jag säger, alla ni som glömt mig. Annars ska jag slita er i stycken, och då kan ingen rädda er längre. 23 Det offer som ärar mig är att visa tacksamhet mot mig, och de som vandrar på mina stigar ska veta att de kommer att bli frälsta.

Lutherbibel 2017

från Deutsche Bibelgesellschaft

Der rechte Gottesdienst

1 Ein Psalm Asafs. Gott, der HERR, der Mächtige, redet und ruft der Welt zu vom Aufgang der Sonne bis zu ihrem Niedergang. (1 Krön 25:1) 2 Aus Zion bricht an der schöne Glanz Gottes. (Jes 62:1) 3 Unser Gott kommt und schweiget nicht. Fressendes Feuer geht vor ihm her und um ihn her ein gewaltiges Wetter. 4 Er ruft Himmel und Erde zu, dass er sein Volk richten wolle: (5 Mos 32:1; Jes 1:2) 5 »Versammelt mir meine Heiligen, die den Bund mit mir schlossen beim Opfer.« (2 Mos 24:4) 6 Und die Himmel werden seine Gerechtigkeit verkünden; denn Gott selbst ist Richter. Sela. 7 »Höre, mein Volk, lass mich reden; / Israel, ich will wider dich zeugen: Ich, Gott, bin dein Gott. (2 Mos 20:2) 8 Nicht deiner Opfer wegen klage ich dich an – sind doch deine Brandopfer immer vor mir. (1 Sam 15:22; Ps 40:7; Jes 1:11) 9 Ich will von deinem Hause Stiere nicht nehmen noch Böcke aus deinen Ställen. 10 Denn alles Wild im Walde ist mein und die Tiere auf den Bergen zu Tausenden. 11 Ich kenne alle Vögel auf den Bergen; und was sich regt auf dem Felde, ist mein. 12 Wenn mich hungerte, wollte ich dir nicht davon sagen; denn der Erdkreis ist mein und alles, was darauf ist. 13 Meinst du, dass ich Fleisch von Stieren essen wolle oder Blut von Böcken trinken? 14 Opfere Gott Dank und erfülle dem Höchsten deine Gelübde, (Jon 2:10) 15 und rufe mich an in der Not, so will ich dich erretten, und du sollst mich preisen.« (Ps 91:15) 16 Aber zum Frevler spricht Gott: / »Was redest du von meinen Geboten und nimmst meinen Bund in deinen Mund, (Rom 2:21) 17 da du doch Zucht hassest und wirfst meine Worte hinter dich? 18 Wenn du einen Dieb siehst, so läufst du mit ihm und hast Gemeinschaft mit den Ehebrechern. 19 Deinen Mund lässest du Böses reden, und deine Zunge treibt Falschheit. 20 Du sitzest und redest wider deinen Bruder; deiner Mutter Sohn verleumdest du. (1 Mos 42:21) 21 Das tust du und ich schweige; da meinst du, ich sei so wie du. Aber ich will dich zurechtweisen und es dir vor Augen stellen. 22 Begreift es doch, die ihr Gott vergesset, dass ich nicht hinraffe, und kein Retter ist da! 23 Wer Dank opfert, der preiset mich, und da ist der Weg, dass ich ihm zeige das Heil Gottes.«