Psalm 44 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Utlämnad åt fiender

1 Gud, vi har hört om de stora under du gjorde för länge sedan. 2-3 Våra förfäder har berättat om hur du drev ut de främmande folken från detta land och gav det till oss. Du skingrade folken som bodde där, men vårt folk lät du breda ut sig och blomstra. 4 Vi vann inte seger genom vår egen styrka och med våra egna vapen, utan genom din mäktiga kraft, och du log mot oss och hjälpte oss eftersom du älskade oss. 5 Du är min kung och min Gud. Under ditt befäl segrade ditt folk, 6 för det är bara genom din kraft och genom ditt namn som vi kan trampa ner våra fiender. 7 Jag litar inte på mina vapen. De kan inte rädda mig. 8 Bara du kan ge oss seger över fienderna som hatar oss. 9 Jag är stolt över min Gud. Herre, jag kan aldrig tacka dig nog! 10 Och trots detta har du visat bort oss för en tid. När våra trupper drog ut till strid följde du inte med. 11 Attacken från våra fiender var så stark att vi måste fly. De intog vårt land och plundrade det. 12 Du tillät att vi slaktades som får, och de som kom undan med livet spreds ut bland främmande folk. 13 Du sålde oss för en struntsumma som om vi inte hade något värde alls. 14 Grannfolken skrattar och hånar oss för allt det onda du har gjort oss. 15 Du har sett till att ordet "jude" har blivit ett öknamn, föraktat och till en skam bland folken, avskytt av alla. 16-17 Jag är ständigt hånad och förolämpad och får hela tiden lyssna till hur mina fiender förbannar mig. 18 All denna olycka har kommit över oss, Herre, trots att vi aldrig har glömt dig. Och vi har inte överträtt ditt förbund. 19 Våra hjärtan har inte övergett dig! Inte med ett enda steg har vi vikit av från din väg. 20 Om vi hade gjort det, skulle vi ha förstått varför du lämnade oss bland schakaler i ödemarken och sände oss in i mörker och död. 21 Om vi hade glömt att tillbe vår Gud och i stället hade bett till andra gudar, 22 skulle då inte Gud genast ha vetat om det? Jo, för han känner varenda hemlig tanke. 23 Men nu är det för att vi tjänar dig som man förföljer och dödar oss! Vi är som får som väntar på att bli slaktade. 24 Vakna, Herre! Res dig upp! Varför sover du? Är vi förkastade för evigt? 25 Varför gömmer du dig för oss? Ser du inte vår sorg och vårt förtryck? 26 Förolämpade ligger vi med ansiktet i smutsen. 27 Grip in, Herre, och kom till vår hjälp! Rädda oss eftersom du älskar oss.

Lutherbibel 2017

från Deutsche Bibelgesellschaft

Hat Gott sein Volk verstoßen?

1 Eine Unterweisung der Korachiter, vorzusingen. 2 Gott, wir haben mit unsern Ohren gehört, / unsre Väter haben’s uns erzählt, was du getan hast zu ihren Zeiten, vor alters. (5 Mos 6:20) 3 Du hast mit deiner Hand die Völker vertrieben, sie aber hast du eingesetzt; du hast die Nationen zerschlagen, sie aber hast du ausgebreitet. 4 Denn sie haben das Land nicht eingenommen durch ihr Schwert, und ihr Arm half ihnen nicht, sondern deine Rechte, dein Arm und das Licht deines Angesichts; denn du hattest Wohlgefallen an ihnen. 5 Du bist es, mein König und mein Gott, der du Jakob Hilfe verheißest. 6 Durch dich wollen wir unsre Feinde niederstoßen, in deinem Namen zertreten, die sich gegen uns erheben. 7 Denn ich verlasse mich nicht auf meinen Bogen, und mein Schwert kann mir nicht helfen; 8 sondern du hilfst uns von unsern Feinden und machst zuschanden, die uns hassen. 9 Täglich rühmen wir uns Gottes und preisen deinen Namen ewiglich. Sela. (Jer 9:22) 10 Doch nun verstößt du uns / und lässt uns zuschanden werden und ziehst nicht aus mit unserm Heer. 11 Du lässt uns fliehen vor unserm Feind, dass uns berauben, die uns hassen. 12 Du gibst uns dahin wie Schlachtschafe und zerstreust uns unter die Heiden. 13 Du verkaufst dein Volk um ein Nichts und hast keinen Gewinn davon. 14 Du machst uns zur Schmach bei unsern Nachbarn, zu Spott und Hohn bei denen, die um uns her sind. (1 Kung 9:7; Ps 79:4) 15 Du machst uns zum Sprichwort unter den Völkern, lässt die Nationen das Haupt über uns schütteln. 16 Täglich ist meine Schmach mir vor Augen, und mein Antlitz ist voller Scham, 17 weil ich sie höhnen und lästern höre und die Feinde und Rachgierigen sehen muss. 18 Dies alles ist über uns gekommen; und wir haben doch dich nicht vergessen noch an deinem Bund untreu gehandelt. 19 Unser Herz ist nicht abgefallen noch unser Schritt gewichen von deinem Weg, 20 dass du uns so zerschlägst am Ort der Schakale und bedeckst uns mit Finsternis. 21 Wenn wir den Namen unsres Gottes vergessen hätten und unsre Hände aufgehoben zum fremden Gott: 22 würde das Gott nicht erforschen? Er kennt ja unsres Herzens Grund. 23 Um deinetwillen werden wir täglich getötet und sind geachtet wie Schlachtschafe. (Rom 8:36; 1 Kor 15:31) 24 Wach auf, Herr! Warum schläfst du? Werde wach und verstoß uns nicht für immer! 25 Warum verbirgst du dein Antlitz, vergissest unser Elend und unsre Drangsal? 26 Denn unsre Seele ist gebeugt zum Staube, unser Leib klebt am Boden. 27 Mache dich auf, hilf uns und erlöse uns um deiner Güte willen!