1-2En psalm av David, när han flydde från sin son Absalom. Herre, överallt stöter jag på fiender. Det är många som försöker skada mig och3många som säger att Gud aldrig kommer att hjälpa mig.4Men du, Herre, är min sköld, min härlighet och mitt enda hopp. Bara du kan lyfta upp mitt huvud, som nu är nerböjt av skam.5Jag ropade till Herren, och han hörde mig från sitt tempel i Jerusalem.6Därför kan jag sova lugnt hela natten, för Herren vakar över mig.7Nu är jag inte längre rädd, trots att tusentals fiender har omringat mig.8Jag ropar till honom: "Stå upp, Herre! Fräls mig, min Gud!" Då kommer han att slå dem i ansiktet och slå ut deras tänder.9Ja, Herren lämnar oss aldrig i sticket. Han låter oss uppleva glädje och fred!
1Ein Psalm Davids, als er vor seinem Sohn Absalom floh. (2 Sam 15:13)2Ach, HERR, wie sind meiner Feinde so viel und erheben sich so viele wider mich!3Viele sagen von mir: Er hat keine Hilfe bei Gott. Sela.4Aber du, HERR, bist der Schild für mich, du bist meine Ehre und hebst mein Haupt empor. (1 Mos 15:1)5Ich rufe mit meiner Stimme zum HERRN, so erhört er mich von seinem heiligen Berge. Sela.6Ich liege und schlafe und erwache; denn der HERR hält mich. (Ps 4:9)7Ich fürchte mich nicht vor vielen Tausenden, die sich ringsum wider mich legen. (Ps 27:3)8Auf, HERR, und hilf mir, mein Gott! / Denn du schlägst alle meine Feinde auf die Backe und zerschmetterst der Frevler Zähne. (4 Mos 10:35)9Bei dem HERRN findet man Hilfe. Dein Segen komme über dein Volk! Sela.