Psalm 105 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Gud och hans folk

1 Tacka Herren för allt gott han gör. Tala om det för alla folk. 2 Sjung lovsånger om honom och berätta om hans under. 3 Gläd er i Herren, ni som tillhör honom. Gläd er! 4 Vänd er till honom och räkna med hans kraft. Var uthålliga! 5-6 Tänk på vad han i sin makt har gjort för oss, som är ättlingar till hans tjänare Abraham, till Jakob, hans utvalde. Kom ihåg hur han dömde våra fiender. Han är Herren, vår Gud. 7 Överallt i hela världen är det han som har sista ordet. 8-9 Skulle tusen generationer komma och gå, så skulle han ändå aldrig glömma sitt löfte, det förbund som han slöt redan med Abraham och Isak, 10-11 och som han bekräftade med Jakob. Och detta är mitt förbund med Israels folk som kommer att vara för alltid: Jag ska ge er Kanaans land till att vara er egendom. 12 Han lovade detta medan de ännu var mycket få till antalet, och alltjämt levde som främlingar i Kanaan. 13 De var på den tiden spridda bland andra folk och vandrade från rike till rike. 14 Men Gud tillät inte någon att förtrycka dem, och han utplånade många kungar som försökte anfalla dem! 15 "Rör inte mina utvalda, skada inte mina profeter", varnade han. 16 Han sände hungersnöd över Kanaans land och förråden av säd och bröd tog snabbt slut. 17 Men Gud hade redan i förväg sänt Josef till Egypten, dit han såldes som slav. 18 I fängelset satte man bojor på hans fötter och en järnring runt hans hals. 19 Där fick han sitta tills den dag han uttydde sina medfångars drömmar, och allt det som han sagt inträffade. Guds ord gav honom rätt. 20 Då sände kungen äntligen bud efter honom och befriade honom. 21 Josef utnämndes till regeringschef och fick också förvalta kungens hela förmögenhet. 22 Alla höga tjänstemän var underställda honom och kungens rådgivare fick lära sig vishet av honom. 23 Sedan kom Jakob till Egypten och bodde där tillsammans med sina söner. 24 Under åren som följde förökade Gud sitt folk, ja, tills de slutligen blev mäktigare än sina fiender. 25 Därefter såg Gud till så att egyptierna började hata israeliterna och behandla dem illa. 26 Då sände Gud sina tjänare Mose och Aron, 27 för att de skulle utföra under och tecken i hela Egypten. 28 De gjorde som Gud befallt, och han lät ett tjockt mörker breda ut sig över hela landet. 29 Han förvandlade vattnet i deras floder till blod och förgiftade alla fiskar. 30 Därefter översvämmades landet av grodor, ja, till och med i kungens privata palats trängde grodorna in. 31 Och då Gud talade genom Mose, drog svärmar av flugor och andra insekter fram över hela landet, 32 och när egyptierna väntade på regn sände Gud hagel, och blixtar som plågade folket. 33 Deras vinträd och fikonträd förstördes, och alla träd vräktes omkull och låg kringspridda på marken. 34 På Guds befallning kom gräshoppssvärmar och 35 åt upp allt grönt och förstörde skörden. 36 Slutligen dödade Herren den äldste sonen i varje egyptiskt hem. 37 Sedan ledde han sitt folk tryggt ut ur Egypten och de förde med sig mängder av silver och guld, och det fanns inte en enda en bland dem som var sjuk, utan alla var friska. 38 Egyptierna var rädda för dem och var glada när de lämnade landet. 39 För att skydda dem från den heta solen satte Gud ett moln över sitt folk, och han gav dem en eldpelare om natten för att de skulle få ljus. 40 De bad om kött, och han sände fåglar in i deras läger. Och han lät dem äta manna, brödet från himlen, för att de skulle bli mätta. 41 Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram. Det flöt som en flod genom det torra, ödsliga landet - 42 för Gud håller sitt ord, och han kom ihåg sina heliga löften till sin tjänare Abraham. 43 På så sätt ledde han under sång och jubel sina utvalda in i det utlovade landet. 44 Han gav dem det land som tillhört andra folk. De fick skörda och äta vad andra hade planterat. 45 Alla dessa under lät han sitt folk uppleva för att de skulle lyda honom och hålla hans bud. Halleluja!

Lutherbibel 2017

från Deutsche Bibelgesellschaft

Lob Gottes für seine Heilstaten in Israels Frühzeit

1 Danket dem HERRN und rufet an seinen Namen; verkündigt sein Tun unter den Völkern! (1 Krön 16:8) 2 Singet ihm und spielet ihm, redet von allen seinen Wundern! 3 Rühmet seinen heiligen Namen; es freue sich das Herz derer, die den HERRN suchen! 4 Fraget nach dem HERRN und nach seiner Macht, suchet sein Antlitz allezeit! 5 Gedenket seiner Wunderwerke, die er getan hat, seiner Zeichen und der Urteile seines Mundes, 6 du Geschlecht Abrahams, seines Knechts, ihr Söhne Jakobs, seine Auserwählten! 7 Er ist der HERR, unser Gott, er richtet in aller Welt. 8 Er gedenkt ewiglich an seinen Bund, an das Wort, das er verheißen hat für tausend Geschlechter, (5 Mos 7:9) 9 an den Bund, den er geschlossen hat mit Abraham, und an den Eid, den er Isaak geschworen hat. 10 Er stellte ihn auf für Jakob als Satzung und für Israel als ewigen Bund 11 und sprach: »Dir will ich das Land Kanaan geben, das Los eures Erbteils«, (1 Mos 13:15) 12 als sie gering waren an Zahl, nur wenige und Fremdlinge im Lande. 13 Und sie zogen von Volk zu Volk, von einem Königreich zum andern. 14 Er ließ keinen Menschen ihnen Schaden tun und wies Könige zurecht um ihretwillen: (4 Mos 23:7) 15 »Tastet meine Gesalbten nicht an, und tut meinen Propheten kein Leid!« 16 Und er rief den Hunger ins Land und nahm weg allen Vorrat an Brot. (1 Mos 41:54) 17 Er sandte einen Mann vor ihnen hin; Josef wurde als Knecht verkauft. (1 Mos 37:28) 18 Sie zwangen seine Füße in Fesseln, sein Hals wurde in Eisen gelegt, 19 bis sein Wort eintraf und die Rede des HERRN ihm recht gab. 20 Da sandte der König hin und ließ ihn losbinden, der Herrscher über Völker, er gab ihn frei. (1 Mos 41:14) 21 Er setzte ihn zum Herrn über sein Haus, zum Herrscher über alle seine Güter, 22 dass er seine Fürsten unterwiese nach seinem Willen und seine Ältesten Weisheit lehrte. 23 Und Israel zog nach Ägypten, Jakob ward ein Fremdling im Lande Hams. (1 Mos 46:1; 1 Mos 46:7) 24 Und der Herr ließ sein Volk sehr wachsen und machte sie mächtiger als ihre Feinde. (2 Mos 1:7; 2 Mos 1:12) 25 Diesen verwandelte er das Herz, / dass sie seinem Volk gram wurden und Arglist übten an seinen Knechten. 26 Er sandte seinen Knecht Mose und Aaron, den er erwählt hatte. (2 Mos 3:10; 2 Mos 4:14) 27 Die taten seine Zeichen unter ihnen und seine Wunder im Lande Hams. (2 Mos 7:1) 28 Er sandte Finsternis und machte es finster; doch sie blieben ungehorsam seinen Worten. 29 Er verwandelte ihre Wasser in Blut und tötete ihre Fische. 30 Ihr Land wimmelte von Fröschen bis in die Kammern ihrer Könige. 31 Er gebot, da kam Ungeziefer, Stechmücken in all ihr Gebiet. 32 Er gab ihnen Hagel statt Regen, Feuerflammen in ihrem Lande 33 und schlug ihre Weinstöcke und Feigenbäume und zerbrach die Bäume in ihrem Gebiet. 34 Er gebot, da kamen Heuschrecken und Käfer ohne Zahl; 35 sie fraßen alles Gras in ihrem Lande, und fraßen auch die Frucht ihres Ackers. 36 Er schlug alle Erstgeburt in Ägypten, alle Erstlinge ihrer Kraft. 37 Er führte sie heraus mit Silber und Gold; es war kein Gebrechlicher unter ihren Stämmen. (2 Mos 12:35) 38 Ägypten wurde froh, dass sie auszogen; denn Furcht vor ihnen war auf sie gefallen. 39 Er breitete eine Wolke aus, sie zu decken, und ein Feuer, die Nacht zu erleuchten. (2 Mos 13:21; 2 Mos 14:20) 40 Sie baten, da ließ er Wachteln kommen, und er sättigte sie mit Himmelsbrot. (2 Mos 16:13) 41 Er öffnete den Felsen, da strömten Wasser heraus, sie flossen dahin als Strom in der Wüste. (2 Mos 17:6) 42 Denn er gedachte an sein heiliges Wort und an Abraham, seinen Knecht. 43 So führte er sein Volk in Freuden heraus und seine Auserwählten mit Jubel 44 und gab ihnen die Länder der Völker, dass sie die Güter der Nationen gewannen, 45 damit sie hielten seine Gebote und seine Gesetze bewahrten. Halleluja!