Ordspråksboken 14 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

1 En klok kvinna håller ordning i sitt hus och tänker på familjen, medan en oförnuftig kvinna förstör allting. 2 Den som gör det rätta ärar Herren. Den som syndar föraktar honom. 3 En dåres högfärd får honom att tala för mycket, men en förståndig människa tänker över vad hon ska säga. 4 Ett tomt stall förblir rent, men det ger heller ingen inkomst. 5 Ett sant vittne säger alltid sanningen. Ett falskt vittne har bara lögner att komma med. 6 En gycklare hittar aldrig den vishet han säger att han söker, men den förnuftige har ingen svårighet att finna den. 7 Om du vill ha råd ska du hålla dig borta från dårarna. 8 Den kloke kan urskilja den rätta vägen, men en dåre bedrar sig själv. 9 Dårarna har det gemensamt att de är likgiltiga inför synden. Över de gudfruktiga däremot vilar Guds välbehag. 10 Du kan inte dela dina innersta känslor med någon, både i den största glädje och i djupaste förtvivlan är du totalt ensam. 11 Den ogudaktiges hus kommer att rivas ner, men den gudfruktiges kommer att blomstra. 12 Fler än en tror sig ha funnit den rätta vägen, men är ändå på väg mot döden. 13 Skrattet kan inte dölja ett sorgset hjärta. När skrattet tar slut finns sorgen kvar. 14 Den som inte vill veta av Gud tycker allt är tråkigt. Den gudfruktiges liv däremot är spännande och rikt. 15 Bara den tanklöse tror allt han får höra! Den förståndige undersöker allt för att se vart det leder. 16 En vis man är försiktig och undviker faror. En dåre går rakt fram med stor självsäkerhet. 17 Den som har ett häftigt temperament gör många dumheter, och den som är listig blir hatad. 18 En oförståndig människa kan bara visa upp sin okunnighet, men en klok människa vinner anseende genom sitt kunnande. 19 Ogudaktiga människor ska få buga sig för de gudfruktiga och tjäna dem. 20 Till och med de fattigas egna grannar föraktar dem, medan de rika har många vänner. 21 Den som föraktar sina medmänniskor syndar. Lyckliga är de som känner medlidande med dem. 22 De som planerar ondska far vilse och går förlorade, men de som planerar det som är gott blir ansedda och respekterade. 23 Arbete ger välstånd, men tomt och meningslöst prat ger fattigdom! 24 Visa män lovordas för sin vishet, medan dårar blir föraktade för sin tanklöshet. 25 Ett vittne som berättar sanningen räddar oskyldiga människor från att dömas till döden, men ett falskt vittne är en förrädare. 26 Gudsfruktan gör att en människa kan känna sig trygg. Också hennes barn får växa upp i trygghet. 27 Den som fruktar Herren har funnit livets källa, och undviker många dödliga faror. 28 Ett stort och mäktigt folk är en kungs ära, men utan det är han ingenting. 29 En förståndig man kan behärska sitt temperament. Han vet att vrede bara orsakar misstag. 30 Den som är lugn och sansad, lever ett sunt liv. Avundsjuka däremot är som cancer. 31 De som förtrycker de fattiga förolämpar Gud, som skapade dem. Att hjälpa de fattiga är att ära Gud. 32 De gudfruktiga är trygga in i döden, men de ogudaktiga går under på grund av sin ondska. 33 Förnuftiga människor kännetecknas av vishet, till och med dårarna måste erkänna det. 34 Ett folk blir starkt av att följa Guds lagar, men synd är en skamfläck för vilket folk som helst. 35 En kung gläder sig över tjänare som vet vad de gör. Däremot straffar han dem som ställer till svårigheter.

Lutherbibel 2017

från Deutsche Bibelgesellschaft

1 Die Weisheit der Frauen baut ihr Haus; aber ihre Torheit reißt’s nieder mit eigenen Händen. 2 Wer den HERRN fürchtet, der wandelt auf rechter Bahn; wer ihn aber verachtet, der geht auf Abwegen. 3 In des Toren Mund ist die Rute für seinen Hochmut; aber die Weisen bewahrt ihr Mund. 4 Wo keine Rinder sind, da ist die Krippe leer; aber die Kraft des Ochsen bringt reichen Ertrag. 5 Ein treuer Zeuge lügt nicht; aber ein falscher Zeuge redet frech Lügen. (2 Mos 20:16; 2 Mos 23:1) 6 Der Spötter sucht Weisheit und findet sie nicht; aber dem Verständigen ist die Erkenntnis leicht. 7 Geh weg von dem Toren, denn du lernst nichts von ihm. 8 Das ist des Klugen Weisheit, dass er achtgibt auf seinen Weg; aber der Toren Torheit ist lauter Trug. 9 Die Narren treiben Gespött mit der Schuld; unter Aufrechten aber herrscht Wohlgefallen. 10 Das Herz allein kennt sein Leid, und auch in seine Freude kann sich kein Fremder mengen. (Rom 12:15) 11 Das Haus der Frevler wird vertilgt; aber die Hütte der Aufrechten wird grünen. (Ords 12:7) 12 Manchem scheint ein Weg recht; aber zuletzt bringt er ihn zum Tode. 13 Auch beim Lachen kann das Herz trauern, und nach der Freude kommt Leid. 14 Einem gottlosen Menschen wird’s gehen, wie er wandelt, und auch einem guten nach seinen Taten. 15 Ein Unverständiger glaubt noch alles; aber ein Kluger gibt acht auf seinen Gang. 16 Ein Weiser scheut sich und meidet das Böse; ein Tor aber fährt trotzig hindurch. 17 Ein Jähzorniger handelt töricht; aber ein Ränkeschmied wird gehasst. 18 Die Unverständigen erben Torheit; aber Erkenntnis ist der Klugen Krone. 19 Die Bösen müssen sich bücken vor den Guten und die Frevler an den Toren der Gerechten. 20 Der Arme ist verhasst auch seinem Nächsten; aber die Reichen haben viele Freunde. (Ords 19:4; Ords 19:7) 21 Wer seinen Nächsten verachtet, versündigt sich; aber wohl dem, der sich der Elenden erbarmt! (Ps 41:2) 22 Die nach Bösem trachten, werden in die Irre gehen; die aber auf Gutes bedacht sind, werden Güte und Treue erfahren. 23 Wo man arbeitet, da ist Gewinn; wo man aber nur mit Worten umgeht, da ist Mangel. 24 Den Weisen ist ihr Reichtum eine Krone; aber die Narrheit der Toren bleibt Narrheit. 25 Ein wahrhaftiger Zeuge rettet manchem das Leben; aber wer Lügen ausspricht, übt Verrat. 26 Wer den HERRN fürchtet, hat eine sichere Festung, und auch seine Kinder werden beschirmt. (Ords 18:10) 27 Die Furcht des HERRN ist eine Quelle des Lebens, dass man meide die Stricke des Todes. 28 Wenn ein König viel Volk hat, das ist seine Herrlichkeit; wenn aber wenig Volk da ist, das bringt einen Fürsten ins Verderben. 29 Wer geduldig ist, der ist weise; wer aber ungeduldig ist, offenbart seine Torheit. (Ords 16:32; Ords 19:11) 30 Ein gelassenes Herz ist des Leibes Leben; aber Eifersucht ist Eiter in den Gebeinen. 31 Wer dem Geringen Gewalt tut, lästert dessen Schöpfer; aber wer sich des Armen erbarmt, der ehrt Gott. (Job 31:13; Ords 17:5; Matt 25:40) 32 Der Gottlose besteht nicht in seinem Unglück; aber der Gerechte ist auch in seinem Tode getrost. 33 Im Herzen des Verständigen ruht Weisheit, und inmitten der Toren wird sie offenbar. 34 Gerechtigkeit erhöht ein Volk; aber die Sünde ist der Leute Verderben. 35 Ein kluger Knecht gefällt dem König, aber einen schändlichen trifft sein Zorn. (1 Mos 41:37)