Ordspråksboken 1 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Det värdefulla med ordspråk

1 Dessa ordspråk skrevs av Salomo, Davids son och kung i Israel. 2 Han skrev dem för att undervisa sitt folk om hur de skulle leva och uppträda i olika situationer. 3 Han ville att de skulle vara förståndiga, rättvisa och uppriktiga i allt de gjorde. 4 "Jag vill göra de enkla människorna visa", sa han. "Jag vill visa de unga att de kan lösa sina problem med kunskap och förstånd. 5-6 Jag vill att de som redan är visa ska bli ännu visare och bli dugliga ledare genom att utforska den djupa innebörden i dessa sanningens guldkorn." 7-9 Hur blir en människa vis? Första steget är att lita på Herren och visa respekt för honom! Bara människor utan förnuft vägrar att ta emot undervisning. Lyssna till dina föräldrar! Vad du lär dig av dem ska komma dig väl till pass i livet. Det kommer att ge dig stor ära. 10 Om de ogudaktiga säger till dig: "Kom och bli en av oss", så vänd dem ryggen! 11 "Vi ska lägga oss i bakhåll och råna och döda folk", säger de. 12 "Vi ska behandla goda och onda på samma sätt. 13 Vilket byte vi kommer att få! Vi kommer att bli rika! 14 Kom med oss, så ska vi dela allt lika." 15 Gör det inte, min son! Håll dig långt borta från sådana människor, 16 för brott är det enda de har i huvudet, och de drar sig inte för att döda. 17 När en fågel upptäcker att du tänker fånga den med ett nät, håller den sig borta, 18 men det gör inte sådana människor. Därför faller de i sin egen grop. De lägger ut snaror för sina egna liv. 19 En våldsam död är det öde som väntar alla dem som ägnar sig åt våld.

Vishetens röst

20 Visheten ropar högt på gatorna för att man ska lyssna. 21 Hon ropar till folket på gator och torg och varhelst de samlas: 22 "Era stollar", ropar hon, "hur länge ska ni fortsätta att bete er som dårar? Hur länge ska ni håna visheten och kämpa mot sanningen? 23 Kom hit och lyssna till mig! Jag ska ge er goda råd och dela med mig av min kunskap till er. 24 Jag har ropat på er ofta, men ni har inte lyssnat till mig. Jag har försökt hjälpa er, men ni har alltid avvisat mig. 25 Ni har nonchalerat mina råd och min tillrättavisning. 26 En dag kommer olycka över er, och då ska jag skratta åt er! Jag ska håna er när ni råkar illa ut! 27 När fruktan griper er och när svårigheterna är större än vad ni kan bära, 28 då kommer jag inte att svara på era rop om hjälp. Då kommer det att vara för sent, hur ivrigt ni än söker mig. 29 Ni blundade för sanningen och valde att inte tillbe och lita på Herren. 30 Ni vände mig ryggen och avvisade mina råd. 31 Därför får ni vad ni förtjänar och måste ta konsekvenserna av ert handlande. 32 Ni vände er bort från mig, och er självbelåtenhet blir er död. 33 Men alla som lyssnar till mig ska leva i frid och trygghet och behöver inte vara rädda för något."

Lutherbibel 2017

från Deutsche Bibelgesellschaft

1 Dies sind die Sprüche Salomos, des Sohnes Davids, des Königs von Israel, (1 Kung 5:9) 2 um zu lernen Weisheit und Zucht und zu verstehen verständige Rede, 3 dass man annehme Zucht, die da klug macht, Gerechtigkeit, Recht und Redlichkeit; 4 dass die Unverständigen klug werden und die Jünglinge vernünftig und besonnen. 5 Wer weise ist, der höre zu und wachse an Weisheit, und wer verständig ist, der lasse sich raten, 6 dass er verstehe Sprüche und Gleichnisse, die Worte der Weisen und ihre Rätsel. 7 Die Furcht des HERRN ist der Anfang der Erkenntnis. Die Toren verachten Weisheit und Zucht. (Job 28:28; Ps 111:10; Ords 8:13; Ords 9:10)

Job 28:28Ps 111:10Ords 8:13Ords 9:10

Warnung vor Verführern

8 Mein Sohn, gehorche der Zucht deines Vaters und verlass nicht das Gebot deiner Mutter; (5 Mos 21:18; Ords 6:20; Ords 13:1) 9 denn das ist ein schöner Schmuck für dein Haupt und eine Kette an deinem Halse. 10 Mein Sohn, wenn dich die bösen Buben^[1] locken, so folge nicht. (5 Mos 13:7; Ords 16:29) 11 Wenn sie sagen: »Geh mit uns! Wir wollen auf Blut lauern und den Unschuldigen nachstellen ohne Grund; 12 wir wollen sie verschlingen wie das Totenreich die Lebendigen, und die Frommen sollen sein wie die, welche hinunter in die Grube fahren; 13 wir wollen kostbares Gut finden, wir wollen unsre Häuser mit Raub füllen; 14 wage es mit uns! Einen Beutel nur soll es für uns alle geben« 15 mein Sohn, wandle den Weg nicht mit ihnen, halte deinen Fuß fern von ihrem Pfad; 16 denn ihre Füße laufen zum Bösen und eilen, Blut zu vergießen. 17 Denn es ist vergeblich, das Netz auszuspannen vor den Augen der Vögel. 18 Sie aber lauern ihrem eigenen Blut auf und trachten einander nach dem Leben. 19 So geht es allen, die nach unrechtem Gewinn trachten; er nimmt ihnen das Leben.

Die Bußpredigt der Weisheit

20 Die Weisheit ruft laut auf der Straße und lässt ihre Stimme hören auf den Plätzen. (Ords 8:1) 21 Sie ruft im lautesten Getümmel, am Eingang der Tore, sie redet ihre Worte in der Stadt: 22 Wie lange wollt ihr Unverständigen unverständig sein und ihr Spötter Lust zu Spötterei haben und ihr Toren die Erkenntnis hassen? 23 Kehrt euch zu meiner Zurechtweisung! Siehe, ich will über euch strömen lassen meinen Geist und euch meine Worte kundtun. 24 Wenn ich aber rufe und ihr euch weigert, wenn ich meine Hand ausstrecke und niemand darauf achtet, (Jes 65:2; Jes 65:12) 25 wenn ihr fahren lasst all meinen Rat und meine Zurechtweisung nicht wollt, 26 dann will ich auch lachen bei eurem Unglück und euer spotten, wenn Schrecken über euch kommt; (5 Mos 28:63) 27 wenn Schrecken über euch kommt wie ein Sturm und euer Unglück wie ein Wetter; wenn über euch Angst und Not kommt. 28 Dann werden sie nach mir rufen, aber ich werde nicht antworten; sie werden mich suchen und nicht finden. (Jes 59:2; Mik 3:4) 29 Weil sie die Erkenntnis hassten und die Furcht des HERRN nicht erwählten, 30 meinen Rat nicht wollten und all meine Zurechtweisung verschmähten, 31 darum sollen sie essen von den Früchten ihres Wandels und satt werden an ihren Ratschlägen. (Jes 3:10) 32 Denn den Unverständigen bringt ihre Abkehr den Tod, und die Toren bringt ihre Sorglosigkeit um; 33 wer aber mir gehorcht, wird sicher wohnen und ohne Sorge sein und kein Unglück fürchten.