1Lite senare började Johannes döparen undervisa ute i den judiska ödemarken. Och hans budskap var:2”Lämna synden och vänd om till Gud, för han har kommit för att rädda människor och göra dem till sitt eget folk![1]”3Det var honom Gud talade om genom profeten Jesaja, när han sa: ”En röst ropar i ödemarken: ’Bana väg för Herren! Gör stigarna raka för honom![2]’ ”4Johannes hade kläder som var gjorda av kamelhår, och han hade ett läderbälte runt midjan. Den mat han åt var gräshoppor och vildhonung.5Folk från Jerusalem, från alla delar av Judeen och från hela Jordandalen kom ut i ödemarken för att höra honom tala,6och när de hade bekänt sina synder döpte han dem i Jordanfloden.7Men när Johannes såg att många fariseer och saddukeer[3] kom för att bli döpta, talade han strängt till dem och sa: ”Ni huggormsyngel, tror ni att ni kan klara er undan Guds kommande dom?8Nej, först måste ni bevisa att ni vänt er bort från synden genom att göra det som är rätt.9Inbilla er inte att ni kan komma undan. Tänk inte: ’Vi är trygga, för vi är judar och Abraham är vår stamfar.’ Jag försäkrar er att det inte hjälper. Gud kan förvandla de här stenarna till judar!10Domen hänger över er, yxan har redan börjat hugga i trädstammarna. Varje träd som inte bär god frukt ska huggas ner och kastas i elden!11Den som erkänner sina synder och vänder om till Gud, honom döper jag med vatten. Men det ska komma en som är större än jag. Han är så mäktig att jag inte ens är värdig att ta av honom hans sandaler![4] Han ska döpa er med Guds heliga Ande och eld.12Det är han som ska döma världen. Han står färdig att skilja de onda människorna från dem som följer Guds vilja, på samma sätt som bonden skiljer agnarna från vetet. Och sedan han har rensat upp på tröskplatsen, ska han samla vetet i ladan, men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar.”
Jesus blir döpt
13Jesus lämnade nu Galileen och kom till Jordanfloden för att bli döpt av Johannes,14men Johannes ville inte döpa honom. Han sa: ”Det kan inte vara riktigt. Egentligen borde jag bli döpt av dig.”15Men Jesus svarade: ”Gör det i alla fall, för vi måste göra allt som Gud vill.” Och då döpte Johannes honom.16När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Då öppnade sig himlen och han[5] såg Guds Ande komma ner som en duva och stanna över honom.17Och en röst från himlen sa:”Detta är min älskade Son, han är min glädje.”
1Zu der Zeit kam Johannes der Täufer und predigte in der Wüste von Judäa (Mark 1:2; Luk 3:1; Joh 1:6; Joh 1:23)2und sprach: Tut Buße, denn das Himmelreich ist nahe herbeigekommen! (Matt 4:17; Matt 10:7; Apg 13:24; Apg 19:4; Rom 12:2)3Denn dieser ist’s, von dem der Prophet Jesaja gesprochen und gesagt hat: »Es ist eine Stimme eines Predigers[1] in der Wüste: Bereitet dem Herrn den Weg und macht eben seine Steige!« (Joh 1:23)4Er aber, Johannes, hatte ein Gewand aus Kamelhaaren an und einen ledernen Gürtel um seine Lenden; seine Speise aber waren Heuschrecken und wilder Honig. (2 Kung 1:8)5Da ging zu ihm hinaus Jerusalem und ganz Judäa und das ganze Land am Jordan6und ließen sich taufen von ihm im Jordan und bekannten ihre Sünden.7Als er nun viele Pharisäer und Sadduzäer sah zu seiner Taufe kommen, sprach er zu ihnen: Ihr Otterngezücht, wer hat euch gewiss gemacht, dass ihr dem künftigen Zorn entrinnen werdet? (Matt 23:33)8Seht zu, bringt rechtschaffene Frucht der Buße!9Denkt nur nicht, dass ihr bei euch sagen könntet: Wir haben Abraham zum Vater. Denn ich sage euch: Gott vermag dem Abraham aus diesen Steinen Kinder zu erwecken. (Joh 8:33; Joh 8:39; Rom 2:28; Rom 4:12)10Es ist schon die Axt den Bäumen an die Wurzel gelegt. Darum: Jeder Baum, der nicht gute Frucht bringt, wird abgehauen und ins Feuer geworfen. (Matt 7:19; Luk 13:6)11Ich taufe euch mit Wasser zur Buße; der aber nach mir kommt, ist stärker als ich, und ich bin nicht wert, ihm die Schuhe zu tragen; der wird euch mit dem Heiligen Geist und mit Feuer taufen. (Matt 11:3; Joh 1:26; Joh 1:33; Apg 1:5; Apg 13:25)12Er hat die Worfschaufel in seiner Hand und wird die Spreu vom Weizen trennen und seinen Weizen in die Scheune sammeln; aber die Spreu wird er verbrennen mit unauslöschlichem Feuer. (Matt 13:30)
Jesu Taufe
13Zu der Zeit kam Jesus aus Galiläa an den Jordan zu Johannes, dass er sich von ihm taufen ließe. (Mark 1:9; Luk 3:21; Joh 1:32)14Aber Johannes wehrte ihm und sprach: Ich bedarf dessen, dass ich von dir getauft werde, und du kommst zu mir? (Joh 13:6)15Jesus aber antwortete und sprach zu ihm: Lass es jetzt zu! Denn so gebührt es uns, alle Gerechtigkeit zu erfüllen. Da ließ er’s ihm zu.16Und als Jesus getauft war, stieg er alsbald herauf aus dem Wasser. Und siehe, da tat sich ihm der Himmel auf, und er sah den Geist Gottes wie eine Taube herabfahren und über sich kommen. (Jes 11:2)17Und siehe, eine Stimme aus dem Himmel sprach: Dies ist mein lieber Sohn, an dem ich Wohlgefallen habe. (Ps 2:7; Jes 42:1; Matt 16:16; Matt 17:5)