1-2Några dagar senare kom Jesus tillbaka till Kafarnaum igen, och nyheten om att han kommit dit spred sig snabbt i staden. Snart var huset där han bodde så fullt med folk att man stod långt ut på gatan och trängdes. Och han talade till dem om budskapet från Gud.[1]3Då kom fyra män bärande på en förlamad man på en sovmatta.4Men när de inte kunde tränga sig igenom folkmassan och komma fram till Jesus gjorde de hål i taket ovanför honom. Genom öppningen firade de sedan ner mattan med den förlamade.5När Jesus såg vilken stor tro de hade, sa han till den förlamade: ”Min son, jag har förlåtit dina synder!”6Men några av laglärarna[2] satt där, och de sa för sig själva:7”Hur kan han tala på det viset och häda[3] Gud? Det är ju bara Gud som kan förlåta synder.”8Men Jesus förstod i sin ande vad de tänkte, och sa till dem: ”Varför tänker ni att just detta är en hädelse?9Är det inte lika omöjligt för en människa att säga till den förlamade: ’Res dig upp, ta din sovmatta och gå’ som att säga: ’Jag förlåter dig dina synder’?”10-11Sedan vände han sig till den förlamade och sa: ”För att bevisa att jag, Människosonen[4], har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag till dig: ’Res dig upp, ta din sovmatta och gå hem!’ ”12Då steg mannen upp, rullade genast ihop sin matta och gick ut, mitt framför ögonen på de förbluffade människorna. Och man hyllade Gud och ropade: ”Aldrig förr har vi sett något sådant!”
Jesus kallar en tullindrivare att följa honom
13Sedan gick Jesus längs Galileiska sjön igen, och stora folkmassor kom till honom, och han undervisade dem.14När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta vid tullhuset. ”Kom och bli min efterföljare”, sa Jesus till honom. Och Levi reste sig och följde Jesus.15När Jesus och hans efterföljare senare åt tillsammans i Levis hus, fanns många av hans gamla kollegor vid tullen med bland gästerna och även en del annat ökänt folk, för många av dessa hade också börjat följa Jesus.16Då laglärarna[5] bland fariseerna såg Jesus i detta sällskap, sa de till hans efterföljare: ”Sänker han sig verkligen så lågt att han äter tillsammans med tullindrivare och syndare?”17Men Jesus hörde det och sa: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Min uppgift här på jorden är att föra syndare tillbaka till Gud, inte att ta hand om dem som redan följer hans vilja.”
Jesus svarar på en fråga om fasta
18Johannes döparens efterföljare och fariseerna[6] fastade regelbundet. En dag kom därför några och frågade Jesus varför inte hans efterföljare fastade när Johannes efterföljare och fariseerna gjorde det.19Jesus svarade: ”Bröllopsgästerna kan väl inte fasta och gå hungriga medan brudgummen är hos dem? Nej, så länge brudgummen är tillsammans med dem kan de inte fasta.20Men en dag ska han tas ifrån dem, och då kommer de att fasta.21Det finns en tid och en plats för allt. Ingen lagar till exempel ett gammalt klädesplagg med ett stycke nytt tyg som aldrig har tvättats, för då krymper det nya tyget och river sönder plagget, så att hålet blir ännu större.22Ingen öser heller nytt vin i gamla vinsäckar, för när vinet jäser sprängs säckarna, och allt blir förstört, både vinet och säckarna. Nej, nytt vin häller man i nya säckar.”
Jesus efterföljare plockar ax på vilodagen
23En gång när det var vilodag[7] gick Jesus och hans efterföljare genom några sädesfält, och medan de gick ryckte hans efterföljare av ax för att äta.24Några av fariseerna[8] sa då till Jesus: ”Varför gör de så där? Det är ju förbjudet i Moses lag att skörda på vilodagen.”25-26Men Jesus svarade dem: ”Har ni aldrig läst vad kung David och hans män gjorde en gång då Evjatar var överstepräst, och de blev hungriga och inte hade något att äta?[9] David gick in i Guds hus och åt av det speciella bröd som bara prästerna får äta, och han lät även sina män äta av det. Det var också ett brott mot lagen.”27Sedan sa Jesus till fariseerna: ”Kom ihåg att vilodagen skapades för människornas skull, och inte människorna för vilodagens skull.28Därför har jag, Människosonen[10], rätt att avgöra också vad som är tillåtet på vilodagen.”
Die Heilung eines Gelähmten und die Vollmacht zur Sündenvergebung
1Und nach etlichen Tagen ging er wieder nach Kapernaum; und es wurde bekannt, dass er im Hause war. (Matt 9:1; Luk 5:17)2Und es versammelten sich viele, sodass sie nicht Raum hatten, auch nicht draußen vor der Tür; und er sagte ihnen das Wort. (Mark 3:20)3Und es kamen einige, die brachten zu ihm einen Gelähmten, von vieren getragen.4Und da sie ihn nicht zu ihm bringen konnten wegen der Menge, deckten sie das Dach auf, wo er war, gruben es auf und ließen das Bett herunter, auf dem der Gelähmte lag.5Da nun Jesus ihren Glauben sah, sprach er zu dem Gelähmten: Mein Sohn, deine Sünden sind dir vergeben.6Es saßen da aber einige Schriftgelehrte und dachten in ihren Herzen:7Wie redet der so? Er lästert Gott! Wer kann Sünden vergeben als Gott allein? (Ps 130:4; Jes 43:25)8Und Jesus erkannte alsbald in seinem Geist, dass sie so bei sich selbst dachten, und sprach zu ihnen: Was denkt ihr solches in euren Herzen?9Was ist leichter, zu dem Gelähmten zu sagen: Dir sind deine Sünden vergeben, oder zu sagen: Steh auf, nimm dein Bett und geh hin?10Damit ihr aber wisst, dass der Menschensohn Vollmacht hat, Sünden zu vergeben auf Erden – sprach er zu dem Gelähmten:11Ich sage dir, steh auf, nimm dein Bett und geh heim! (Joh 5:8)12Und er stand auf und nahm sogleich sein Bett und ging hinaus vor aller Augen, sodass sie sich alle entsetzten und Gott priesen und sprachen: Wir haben solches noch nie gesehen.
Die Berufung des Levi und das Mahl mit den Zöllnern
13Und er ging wieder hinaus an das Meer[1]; und alles Volk kam zu ihm, und er lehrte sie. (Matt 9:9; Luk 5:27)14Und als er vorüberging, sah er Levi, den Sohn des Alphäus, am Zoll sitzen und sprach zu ihm: Folge mir nach! Und er stand auf und folgte ihm nach. (Mark 1:18)15Und es begab sich, dass er zu Tisch saß in seinem Hause, da setzten sich viele Zöllner und Sünder zu Tisch mit Jesus und seinen Jüngern; denn es waren viele, und sie folgten ihm nach. (Luk 7:34)16Und als die Schriftgelehrten unter den Pharisäern sahen, dass er mit den Sündern und Zöllnern aß, sprachen sie zu seinen Jüngern: Mit den Zöllnern und Sündern isst er?17Da das Jesus hörte, sprach er zu ihnen: Nicht die Starken bedürfen des Arztes, sondern die Kranken. Ich bin nicht gekommen, Gerechte zu rufen, sondern Sünder.
Die Frage nach dem Fasten
18Und die Jünger des Johannes und die Pharisäer fasteten viel. Und es kamen etliche, die sprachen zu ihm: Warum fasten die Jünger des Johannes und die Jünger der Pharisäer, aber deine Jünger fasten nicht? (Matt 9:14; Luk 5:33)19Und Jesus sprach zu ihnen: Wie können die Hochzeitsgäste fasten, während der Bräutigam bei ihnen ist? Solange der Bräutigam bei ihnen ist, können sie nicht fasten.20Es werden aber Tage kommen, da der Bräutigam von ihnen genommen ist; dann werden sie fasten, an jenem Tage.21Niemand flickt einen Lappen von neuem Tuch auf ein altes Kleid; sonst reißt der neue Lappen vom alten ab und der Riss wird ärger.22Und niemand füllt neuen Wein in alte Schläuche; sonst zerreißt der Wein die Schläuche, und der Wein ist verloren und die Schläuche auch; sondern man füllt neuen Wein in neue Schläuche.
Das Ährenraufen am Sabbat
23Und es begab sich, dass er am Sabbat durch die Kornfelder ging, und seine Jünger fingen an, während sie gingen, Ähren auszuraufen. (5 Mos 23:26; Matt 12:1; Luk 6:1)24Und die Pharisäer sprachen zu ihm: Sieh doch! Warum tun deine Jünger am Sabbat, was nicht erlaubt ist? (2 Mos 20:10)25Und er sprach zu ihnen: Habt ihr nie gelesen, was David tat, da er Mangel hatte und ihn hungerte, ihn und die bei ihm waren: (1 Sam 21:2)26wie er ging in das Haus Gottes zur Zeit des Hohenpriesters Abjatar und aß die Schaubrote, die niemand essen darf als die Priester, und gab sie auch denen, die bei ihm waren? (3 Mos 24:9)27Und er sprach zu ihnen: Der Sabbat ist um des Menschen willen gemacht und nicht der Mensch um des Sabbats willen.28So ist der Menschensohn Herr auch über den Sabbat.