1Det var nu två dagar kvar till påskhögtiden[1] skulle börja. Översteprästerna och laglärarna sökte fortfarande efter ett bra sätt att i hemlighet kunna arrestera Jesus och döda honom.2”Men”, sa de till varandra, ”inte under själva påskhögtiden, för det kan leda till upplopp.”
En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja
3När Jesus var i Betania hälsade han på hos Simon, som tidigare hade varit spetälsk. Och medan de åt där tillsammans, kom en kvinna fram med en flaska välluktande, dyrbar olja. Kvinnan bröt sönder flaskan och hällde hela innehållet över Jesus huvud,4vilket retade några av gästerna. ”Ett sådant slöseri med olja”, sa de till varandra.5”Den där oljan var ju värd nästan en årslön. Tänk om hon hade sålt oljan istället och gett pengarna åt de fattiga!” Och så började de skälla på henne.6Men Jesus sa: ”Lämna henne ifred! Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig.7De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, och ni kan hjälpa dem hur mycket ni vill, men mig kommer ni inte att ha hos er så länge till.8Den här kvinnan har gjort vad hon kunde. Hon har i förväg smort min kropp med olja inför begravningen.9Faktum är, att överallt i världen där man sprider budskapet om mig, ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.”
Judas beslutar att förråda Jesus
10Efter denna händelse gick Judas Iskariot, en av Jesus tolv närmaste efterföljare, till översteprästerna för att förråda Jesus.11Översteprästerna blev mycket glada och lovade honom pengar. Och Judas började genast söka efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.
Jesus efterföljare förbereder påskmåltiden
12På första dagen i påskhögtiden[2], den dag då påsklammen slaktades, frågade Jesus efterföljare honom: ”Vart vill du att vi ska gå för att ordna med påskmåltiden åt dig?”13Jesus skickade då iväg två av dem och förklarade:”Gå in i Jerusalem. Där kommer ni att möta en man som bär en vattenkruka. Följ efter honom.14Säg sedan till den man som äger huset där han går in: ’Vår Mästare undrar var salen är där han kan äta påskmåltiden tillsammans med sina efterföljare.’15Han kommer då att ta med er en trappa upp till ett stort rum där det redan är dukat. Gör i ordning vår måltid där.”16Då gick de två efterföljarna iväg till staden och fann att allt var precis som Jesus hade sagt, och de ordnade med påskmåltiden.
Jesus och hans efterföljare äter den sista måltiden
17På kvällen kom sedan Jesus dit med sina tolv närmaste efterföljare.18Och medan de åt sa Jesus till dem: ”Jag ska säga er som det är: en av er kommer att förråda mig, en av er som äter här vid bordet.[3]”19Då blev de bedrövade, och en efter en frågade de Jesus: ”Det är väl inte jag?”20Han svarade: ”Det är en av er tolv, han som doppar sitt bröd i fatet tillsammans med mig.[4]21För jag, Människosonen[5], måste dö, precis som Gud förutsagt i Skriften, men olycka ska drabba den människa som förråder mig! Det hade varit bättre för den människan om hon aldrig hade blivit född!”22Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det i bitar och gav det till dem och sa: ”Ta detta, för det är min kropp.”23Sedan tog han en bägare vin och tackade Gud och gav den till dem, och alla drack ur den.24Han sa till dem: ”Detta är mitt blod, som bekräftar det nya förbundet mellan Gud och människor, och som offras för alla[6].25Jag försäkrar er, att från och med nu ska jag inte dricka vin igen, förrän den dag då Gud regerar och jag dricker det nya vinet i hans nya värld.[7]”
Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom
26När de till sist hade sjungit lovsången[8] tillsammans, gick de ut till Olivberget.27Där sa Jesus till dem: ”Ni kommer alla att överge mig, för Gud säger i Skriften[9]: ’Jag ska döda herden, och fåren ska skingras.’28Men när jag uppstått från de döda, ska jag gå före er till Galileen och träffa er där.”29Då sa Petrus: ”Även om alla andra överger dig, så ska inte jag göra det!”30Jesus sa till honom: ”Jag försäkrar dig, att redan innan tuppen hinner gala två gånger i morgon bitti, ska du tre gånger ha förnekat att du känner mig.”31Men Petrus gav sig inte, utan sa: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!” Och alla de andra sa samma sak.
Jesus ber i Getsemane
32De kom så till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa Jesus till sina efterföljare: ”Sätt er här medan jag går bort och ber”,33men han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Han greps nu av bävan och ångest,34och han sa till dem: ”Jag är nära att bryta samman av förtvivlan. Stanna kvar här och vaka tillsammans med mig.”35Sedan gick han lite längre bort och föll ner på marken, och han bad till sin Far att få slippa den fruktansvärda stund som väntade honom, om det var möjligt.36”Pappa, Far i himlen”[10], sa han, ”allt är möjligt för dig. Låt mig slippa det lidande som väntar. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.”37Efter ett tag kom han tillbaka till sina tre efterföljare och hittade dem sovande. ”Simon”, sa han till Petrus[11], ”sover du? Klarade du inte att hålla dig vaken en enda timma?38Vaka och be så att frestelserna inte segrar över er. Ni vill så gärna, men kroppen gör det svårt för er.”39Så gick han bort och bad med samma ord.40Men när han kom tillbaka till de tre efterföljarna, såg han att de hade somnat igen. Det var omöjligt för dem att hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle säga.41När han kom tillbaka till dem för tredje gången sa han: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu räcker det! Nu har den tidpunkt kommit då Gud bestämt att jag, Människosonen[12], ska överlämnas till onda människor.42Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig.”
Jesus blir förrådd och arresterad
43Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av hans tolv närmaste efterföljare, tillsammans med en folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och laglärarna[13] och folkets ledare.44Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den man som jag hälsar med en kyss är det. Honom ska ni gripa och föra bort under bevakning.”45Så snart Judas kommit dit, gick han därför fram till Jesus. ”Mästare”, sa han och gav honom en hälsningskyss.46Och då grep folkhopen Jesus och höll fast honom.47Men en av hans efterföljare drog sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare.48Jesus frågade dem: ”Är jag en så farlig brottsling att ni var tvungna att beväpna er med svärd och klubbor för att gripa mig?49Varför arresterade ni mig inte på tempelplatsen? Varje dag har jag varit tillsammans med er där och undervisat utan att ni har gripit mig. Men allt detta har hänt för att det som Gud förutsagt om mig i Skriften[14] ska bli verklighet.”50I samma stund övergav alla hans efterföljare honom och flydde.51Men en ung man, som bara hade ett linneskynke på sig, följde efter Jesus. Och när man försökte gripa honom,52lämnade han skynket och sprang därifrån helt naken.
Jesus förhörs av det judiska rådet
53De förde nu Jesus till översteprästens hus, där alla översteprästerna och folkets ledare och laglärarna[15] snart samlades.54Petrus följde efter på avstånd och lyckades ta sig ända in på översteprästens gård. Där slog han sig sedan ner bland tjänarna och värmde sig vid elden.55Inne i huset försökte översteprästerna och hela det judiska rådet[16] att hitta vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden. Men de hittade inga.56Många vittnade falskt, men vittnena sa hela tiden emot varandra.57Till sist kom i alla fall några med det falska påståendet:58”Vi har hört honom säga: ’Jag ska riva ner det här templet, som är byggt av människor, och på tre dagar bygga upp ett annat utan människors hjälp!’ ”59Men inte heller på den punkten stämde deras berättelser överens.60Då reste sig översteprästen upp inför rådet och sa till Jesus: ”Varför svarar du inte? Har du sagt detta eller inte?”61Men Jesus teg och svarade ingenting. Då ställde översteprästen ännu en fråga: ”Är du Messias, den utlovade kungen, Guds Son?”62”Ja, det är jag”, svarade Jesus, ”och ni ska få se mig, Människosonen[17], sitta på Guds högra sida och regera, och ni ska få se mig komma på himlens moln.”63-64Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Det behövs inga fler vittnen. Ni har själva hört honom häda Gud. Vad ska han få för dom?” Då röstade alla för att han skulle dömas till döden.65Sedan började några att spotta på honom, och de band för hans ögon och slog honom i ansiktet med knytnävarna. ”Visa att du är en profet som kan avslöja saker med Guds hjälp[18]”, sa de. Och vakterna gav honom örfilar.
Petrus förnekar att han känner Jesus
66-67Under tiden väntade Petrus nere på gårdsplanen. En av översteprästens tjänsteflickor kom då dit och fick syn på Petrus som satt och värmde sig vid elden. Hon stirrade ett tag på honom och sa sedan: ”Du var väl också tillsammans med den där Jesus från Nasaret?”68Men Petrus protesterade och sa: ”Jag vet inte ens vad du pratar om!” Sedan gick han ut till den yttre gården. Och just då gol tuppen.[19]69Efter en stund fick tjänsteflickan syn på honom där och sa än en gång högt till dem som stod runt omkring: ”Han är också en av dem!”70Men Petrus nekade igen. Lite senare sa de som stod där till Petrus: ”Visst är du en av dem. Du kommer ju också från Galileen.”71Men Petrus svor, och lovade dyrt och heligt: ”Jag känner inte den där mannen som ni talar om!”72Och i samma stund gol tuppen för andra gången. Då plötsligt kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal två gånger ska du förneka mig tre gånger.” Och han började gråta.
Der Plan der Hohenpriester und der Schriftgelehrten
1Es waren noch zwei Tage bis zum Passafest und den Tagen der Ungesäuerten Brote. Und die Hohenpriester und Schriftgelehrten suchten, wie sie ihn mit List ergreifen und töten könnten. (5 Mos 16:1; Matt 26:1; Mark 11:18; Luk 22:1; Joh 11:47; Joh 13:1; Joh 18:1)2Denn sie sprachen: Ja nicht bei dem Fest, damit es nicht einen Aufruhr im Volk gebe.
Die Salbung in Betanien
3Und als er in Betanien war im Hause Simons des Aussätzigen und saß zu Tisch, da kam eine Frau, die hatte ein Alabastergefäß mit unverfälschtem, kostbarem Nardenöl, und sie zerbrach das Gefäß und goss das Öl auf sein Haupt. (Luk 7:36; Joh 12:1)4Da wurden einige unwillig und sprachen untereinander: Was soll diese Vergeudung des Salböls?5Man hätte dieses Öl für mehr als dreihundert Silbergroschen verkaufen können und das Geld den Armen geben. Und sie fuhren sie an. (Mark 10:21)6Jesus aber sprach: Lasst sie! Was bekümmert ihr sie? Sie hat ein gutes Werk an mir getan.7Denn ihr habt allezeit Arme bei euch, und wenn ihr wollt, könnt ihr ihnen Gutes tun; mich aber habt ihr nicht allezeit. (5 Mos 15:11)8Sie hat getan, was sie konnte; sie hat meinen Leib im Voraus gesalbt zu meinem Begräbnis. (Mark 16:1)9Wahrlich, ich sage euch: Wo das Evangelium gepredigt wird in der ganzen Welt, da wird man auch das sagen zu ihrem Gedächtnis, was sie getan hat. (Mark 13:10)
Der Verrat des Judas
10Und Judas Iskariot, einer von den Zwölfen, ging hin zu den Hohenpriestern, dass er ihn an sie verriete.11Da sie das hörten, wurden sie froh und versprachen, ihm Geld zu geben. Und er suchte, wie er ihn bei guter Gelegenheit verraten könnte.
Das Abendmahl
12Und am ersten Tage der Ungesäuerten Brote, da man das Passalamm opferte, sprachen seine Jünger zu ihm: Wo willst du, dass wir hingehen und das Passalamm bereiten, damit du es essen kannst?13Und er sandte zwei seiner Jünger und sprach zu ihnen: Geht hin in die Stadt, und es wird euch ein Mensch begegnen, der trägt einen Krug mit Wasser; folgt ihm, (Mark 11:1)14und wo er hineingeht, da sprecht zu dem Hausherrn: Der Meister lässt dir sagen: Wo ist die Herberge für mich, in der ich das Passalamm essen kann mit meinen Jüngern?15Und er wird euch einen großen Saal zeigen, der schön ausgelegt und vorbereitet ist; und dort richtet für uns zu.16Und die Jünger gingen hin und kamen in die Stadt und fanden’s, wie er ihnen gesagt hatte, und bereiteten das Passalamm.17Und am Abend kam er mit den Zwölfen.18Und als sie bei Tisch waren und aßen, sprach Jesus: Wahrlich, ich sage euch: Einer unter euch, der mit mir isst, wird mich verraten.19Da wurden sie traurig und sagten zu ihm, einer nach dem andern: Bin ich’s?20Er aber sprach zu ihnen: Einer von den Zwölfen, der mit mir seinen Bissen in die Schüssel taucht.21Der Menschensohn geht zwar hin, wie von ihm geschrieben steht; weh aber dem Menschen, durch den der Menschensohn verraten wird! Es wäre für diesen Menschen besser, wenn er nie geboren wäre. (Mark 9:12)22Und als sie aßen, nahm er das Brot, dankte und brach’s und gab’s ihnen und sprach: Nehmet; das ist mein Leib. (Mark 6:41; 1 Kor 10:16; 1 Kor 11:23)23Und er nahm den Kelch, dankte und gab ihnen den; und sie tranken alle daraus.24Und er sprach zu ihnen: Das ist mein Blut des Bundes[1], das für viele vergossen wird. (2 Mos 24:8; Mark 10:45; Heb 9:15)25Wahrlich, ich sage euch, dass ich nicht mehr trinken werde vom Gewächs des Weinstocks bis an den Tag, an dem ich aufs Neue davon trinke im Reich Gottes.26Und als sie den Lobgesang gesungen hatten, gingen sie hinaus an den Ölberg.
Die Ankündigung der Verleugnung des Petrus
27Und Jesus sprach zu ihnen: Ihr werdet alle Ärgernis nehmen; denn es steht geschrieben: »Ich werde den Hirten schlagen, und die Schafe werden sich zerstreuen.« (Joh 16:32)28Wenn ich aber auferstanden bin, will ich vor euch hingehen nach Galiläa. (Mark 16:7)29Petrus aber sagte zu ihm: Wenn auch alle Ärgernis nehmen, so doch ich nicht!30Und Jesus sprach zu ihm: Wahrlich, ich sage dir: Heute, in dieser Nacht, ehe denn der Hahn zweimal kräht, wirst du mich dreimal verleugnen.31Er aber redete noch weiter: Auch wenn ich mit dir sterben müsste, werde ich dich nicht verleugnen! Das Gleiche sagten sie alle. (Joh 11:16)
Jesus in Gethsemane
32Und sie kamen zu einem Garten mit Namen Gethsemane. Und er sprach zu seinen Jüngern: Setzt euch hierher, bis ich gebetet habe.33Und er nahm mit sich Petrus und Jakobus und Johannes und fing an zu zittern und zu zagen (Matt 17:1)34und sprach zu ihnen: Meine Seele ist betrübt bis an den Tod; bleibt hier und wachet! (Ps 42:6; Joh 12:27)35Und er ging ein wenig weiter, fiel nieder auf die Erde und betete, dass, wenn es möglich wäre, die Stunde an ihm vorüberginge,36und sprach: Abba, Vater, alles ist dir möglich; nimm diesen Kelch von mir; doch nicht, was ich will, sondern was du willst! (Mark 10:38; Joh 6:38; Gal 4:6)37Und er kam und fand sie schlafend und sprach zu Petrus: Simon, schläfst du? Vermochtest du nicht eine Stunde zu wachen?38Wachet und betet, dass ihr nicht in Versuchung fallt! Der Geist ist willig; aber das Fleisch ist schwach. (Luk 21:36)39Und er ging wieder hin und betete und sprach dieselben Worte40und kam wieder und fand sie schlafend; denn ihre Augen waren voller Schlaf, und sie wussten nicht, was sie ihm antworten sollten.41Und er kam zum dritten Mal und sprach zu ihnen: Ach, wollt ihr weiter schlafen und ruhen? Es ist genug; die Stunde ist gekommen. Siehe, der Menschensohn wird überantwortet in die Hände der Sünder. (Mark 9:31; Mark 10:33)42Steht auf, lasst uns gehen! Siehe, der mich verrät, ist nahe. (Joh 14:31)
Jesu Gefangennahme
43Und alsbald, während er noch redete, kam herzu Judas, einer von den Zwölfen, und mit ihm eine Schar mit Schwertern und mit Stangen, von den Hohenpriestern und Schriftgelehrten und Ältesten.44Und der Verräter hatte ihnen ein Zeichen genannt und gesagt: Welchen ich küssen werde, der ist’s; den ergreift und führt ihn sicher ab.45Und als er kam, trat er alsbald zu ihm und sprach: Rabbi!, und küsste ihn.46Die aber legten Hand an ihn und ergriffen ihn.47Einer aber von denen, die dabeistanden, zog sein Schwert und schlug nach dem Knecht des Hohenpriesters und hieb ihm ein Ohr ab.48Und Jesus antwortete und sprach zu ihnen: Seid ihr ausgezogen wie gegen einen Räuber mit Schwertern und mit Stangen, mich gefangen zu nehmen? (Mark 15:27)49Ich bin täglich bei euch im Tempel gewesen und habe gelehrt, und ihr habt mich nicht ergriffen. Aber so muss die Schrift erfüllt werden. (Mark 9:12)50Da verließen ihn alle und flohen.51Und ein junger Mann folgte ihm nach, der war mit einem Leinengewand bekleidet auf der bloßen Haut; und sie griffen nach ihm.52Er aber ließ das Gewand fahren und floh nackt. (Am 2:16)
Jesus vor dem Hohen Rat
53Und sie führten Jesus zu dem Hohenpriester; und es versammelten sich alle Hohenpriester und Ältesten und Schriftgelehrten.54Petrus aber folgte ihm nach von ferne, bis hinein in den Palast des Hohenpriesters, und saß da bei den Knechten und wärmte sich am Feuer.55Aber die Hohenpriester und der ganze Hohe Rat suchten Zeugnis gegen Jesus, auf dass sie ihn zu Tode brächten, und fanden nichts.56Denn viele gaben falsches Zeugnis gegen ihn; aber ihr Zeugnis stimmte nicht überein. (Ps 27:12)57Und einige standen auf und gaben falsches Zeugnis gegen ihn und sprachen:58Wir haben gehört, dass er gesagt hat: Ich will diesen Tempel, der mit Händen gemacht ist, abbrechen und in drei Tagen einen andern bauen, der nicht mit Händen gemacht ist. (Mark 8:31; Mark 12:10; Mark 13:2)59Aber ihr Zeugnis stimmte auch darin nicht überein.60Und der Hohepriester stand auf, trat in die Mitte und fragte Jesus und sprach: Antwortest du nichts auf das, was diese gegen dich bezeugen?61Er aber schwieg still und antwortete nichts. Da fragte ihn der Hohepriester abermals und sprach zu ihm: Bist du der Christus, der Sohn des Hochgelobten? (Jes 53:7; Mark 8:29; Mark 15:5)62Jesus aber sprach: Ich bin’s; und ihr werdet sehen den Menschensohn sitzen zur Rechten der Kraft und kommen mit den Wolken des Himmels. (Ps 110:1; Dan 7:13; Mark 12:36; Mark 13:26)63Da zerriss der Hohepriester seine Kleider und sprach: Was bedürfen wir weiterer Zeugen?64Ihr habt die Gotteslästerung gehört. Was meint ihr? Sie aber verurteilten ihn alle, dass er des Todes schuldig sei.65Da fingen einige an, ihn anzuspeien und sein Angesicht zu verdecken und ihn mit Fäusten zu schlagen und zu ihm zu sagen: Weissage uns! Und die Knechte schlugen ihn ins Angesicht. (Mark 15:19)
Die Verleugnung des Petrus
66Und Petrus war unten im Hof. Da kam eine von den Mägden des Hohenpriesters;67und als sie Petrus sah, wie er sich wärmte, schaute sie ihn an und sprach: Und du warst auch mit dem Jesus von Nazareth.68Er leugnete aber und sprach: Ich weiß nicht und verstehe nicht, was du sagst. Und er ging hinaus in den Vorhof, und der Hahn krähte.69Und die Magd sah ihn und fing abermals an, denen zu sagen, die dabeistanden: Dieser ist einer von denen.70Und er leugnete abermals. Und nach einer kleinen Weile sprachen die, die dabeistanden, abermals zu Petrus: Wahrhaftig, du bist einer von denen; denn du bist auch ein Galiläer.71Er aber fing an, sich zu verfluchen und zu schwören: Ich kenne den Menschen nicht, von dem ihr redet.72Und alsbald krähte der Hahn zum zweiten Mal. Da gedachte Petrus an das Wort, das Jesus zu ihm gesagt hatte: Ehe der Hahn zweimal kräht, wirst du mich dreimal verleugnen. Und er fing an zu weinen.