1När Jesus hade slutat tala till folket gick han in i staden Kafarnaum.2Där fanns en romersk officer som hade en tjänare som han tyckte mycket om, och nu var tjänaren sjuk och låg för döden.3När officeren därför fick höra talas om Jesus, sände han några av judarnas ledare till honom för att be honom komma och bota tjänaren.4Dessa kom nu till Jesus och bad ivrigt att han skulle följa med och hjälpa mannen. ”Om någon förtjänar din hjälp så är det han”, sa de.5”Han älskar vårt folk och har till och med byggt synagogan[1] åt oss!”6Då följde Jesus med dem. Men innan han kom fram till huset, skickade officeren några vänner för att säga till honom: ”Herre, stanna där du är, jag är inte värd att du går in i mitt hus.[2]7Därför vågade jag inte heller komma till dig. Men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk.8Jag vet det, för jag har själv överordnade officerare som ger mig order, och jag har andra soldater som är under mig. Om jag säger till en av dem: ’Gå’, så går han, och till en annan: ’Kom’, så kommer han, och om jag säger till min tjänare: ’Gör det här, eller det där’, så gör han det.”9Jesus blev mycket förvånad och vände sig till folket som följde honom och sa: ”Jag försäkrar er att inte ens bland Israels folk har jag sett en så stark tro.”10Och när officerens vänner kom tillbaka till huset, såg de att tjänaren var fullt frisk.
Jesus uppväcker en änkas son från döden
11Sedan gick Jesus med sina efterföljare till staden Nain, följd av en stor mängd människor.12Och just som de närmade sig stadsporten, mötte de ett begravningsfölje. Den döde var enda sonen, och hans mamma var änka. Många sörjande från staden gjorde henne sällskap.13När Herren Jesus såg änkan fylldes han av medlidande och sa: ”Gråt inte!”14Sedan gick han fram till båren och rörde vid den, och bärarna stannade. ”Unge man”, sa han, ”res dig upp!”15Då satte sig den döde upp och började tala till dem som stod runt omkring. Och Jesus gav honom tillbaka till hans mamma.16Människorna runt omkring blev helt förskräckta över det de hade sett och hyllade Gud och sa: ”En stor profet har visat sig bland oss och framför Guds budskap”, och: ”Gud har kommit för att hjälpa sitt folk”.17Berättelsen om vad Jesus hade gjort spred sig sedan över hela Judeen och till och med utanför landets gränser.
Jesus svarar på Johannes döparens fråga
18Johannes döparens efterföljare fick snart höra talas om allt som Jesus gjorde, och när de berättade det för Johannes19skickade han två av dem till Herren Jesus för att fråga: ”Är du verkligen den som Gud har lovat sända oss, eller ska vi vänta på någon annan?”20-22När Johannes båda efterföljare hittade Jesus höll han just på att bota människor från sjukdomar och lidanden och från onda andar. Han gjorde också så att flera blinda kunde se igen. När Johannes efterföljare då ställde de frågor som Johannes ville ha svar på, sa Jesus: ”Gå tillbaka till Johannes och berätta för honom vad ni har sett och hört: att blinda börjar se, förlamade går, spetälska blir friska, döva hör, döda får liv igen, och de fattiga får höra ett glatt budskap.[3]23Säg sedan till honom: ’Lycklig är den som inte tvivlar på mig.’ ”24När de som var utsända av Johannes hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes. Han sa: ”När ni gick ut till honom i ödemarken, vad ville ni då se? Ville ni se en svag man, lik ett grässtrå som vajar hit och dit för vinden?25Självklart inte! Ville ni se en man klädd i vackra kläder? Nej, män som går omkring i dyrbara kläder och lever i lyx hittar man i palatsen.26Ville ni kanske se en profet som framförde Guds budskap? Ja, jag säger er att Johannes är mer än en profet.27Han är den som Gud talar om i Skriften[4] när han säger: ’Lyssna! Jag sänder min budbärare före dig, och han ska bereda vägen för dig’28Jag försäkrar er, att Johannes döparen har betytt mer än någon annan människa. Ändå kommer den minst betydelsefulla bland dem som får vara Guds eget folk[5] att betyda mer än vad Johannes gjorde här på jorden.29Alla som hörde Johannes tala höll med om att det som Gud krävde av dem var riktigt, och de lät Johannes döpa dem. Ja, till och med tullindrivarna[6] döptes.30Men fariseerna[7] och de laglärda förkastade Guds plan och vägrade att låta Johannes döpa dem.31Ja, vad ska jag säga om detta släkte som inte vill tro?” fortsatte Jesus. ”Vad ska jag likna dem vid?32De är som barn som leker på torget och ropar till varandra: ’Vi spelade bröllopsmusik för er, men ni ville inte dansa. Vi spelade begravningsmusik för er, men ni ville inte gråta.’33Exakt så reagerar ni när det gäller Johannes döparen och mig. Johannes dricker inte vin och äter inte bröd, och då säger ni: ’Han är besatt av en ond ande.’34Men jag, Människosonen[8], äter och dricker, och då beskyller ni mig för att frossa i mat och dryck och leva tillsammans med de värsta syndare!35Men den som är vis inser att Gud i sin vishet alltid har rätt.[9]”
En prostituerad smörjer Jesus fötter
36En av fariseerna[10], som hette Simon, bjöd hem Jesus till sig, och Jesus tackade ja till inbjudan. Men när de hade slagit sig ner för att äta,37fick en prostituerad höra att han var där. Hon gick då dit med en flaska väldoftande olja.38Och när hon kom in i huset ställde hon sig vid Jesus fötter[11] och grät tills hans fötter var våta av hennes tårar. Sedan torkade hon hans fötter med sitt hår och kysste dem och smorde dem med olja.39När värden, som var farisé, såg vad som hände, tänkte han för sig själv: ”Om Jesus verkligen hade varit en profet, hade han med Guds hjälp förstått vad det här är för en slags kvinna, och avslöjat henne som prostituerad.”40Men Jesus visste vad han tänkte och sa: ”Simon, jag har något att säga dig.” Och Simon svarade: ”Säg det, Mästare.”41Jesus berättade då en bild: ”En man lånade ut pengar till två personer, mer än en årslön till den ene och bara en månadslön till den andre.[12]42Men ingen av dem kunde betala tillbaka, så han avskrev skulden.”Sedan frågade Jesus Simon: ”Vem av dem tror du älskade honom mest efter detta?”43”Jag antar att det var den som var skyldig honom mest”, svarade Simon. ”Ja, det är riktigt”, sa Jesus.44Sedan vände sig Jesus mot kvinnan och sa till Simon: ”Ser du kvinnan som står här? När jag kom in i ditt hus brydde du dig inte om att ge mig vatten så att jag kunde tvätta dammet av mina fötter, men hon har tvättat mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.45Du gav mig ingen hälsningskyss när jag kom, men hon har kysst mina fötter utan uppehåll, ända sedan jag kom hit.46Du smorde inte mitt huvud med olja som man brukar göra, men hon har smort mina fötter med sin väldoftande olja.47Simon, min vän, alla hennes synder är förlåtna. Det är därför hon visar så mycket kärlek. Men den som har fått lite förlåtet, visar lite kärlek.”48Sedan sa Jesus till kvinnan: ”Jag förlåter dig dina synder.”49Då sa männen vid bordet till varandra: ”Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?”50Men Jesus sa till kvinnan: ”Din tro har hjälpt dig. Gå i frid.”
1Nachdem Jesus seine Rede vor dem Volk vollendet hatte, ging er nach Kapernaum. (Matt 8:5; Joh 4:46)2Ein Hauptmann aber hatte einen Knecht, der ihm lieb und wert war; der lag todkrank. (Apg 10:1)3Da er aber von Jesus hörte, sandte er Älteste der Juden zu ihm und bat ihn, zu kommen und seinen Knecht gesund zu machen.4Als sie aber zu Jesus kamen, baten sie ihn inständig und sprachen: Er ist es wert, dass du ihm dies erfüllst;5denn er hat unser Volk lieb, und die Synagoge hat er uns erbaut.6Da ging Jesus mit ihnen. Als er aber nicht mehr fern von dem Haus war, sandte der Hauptmann Freunde zu ihm und ließ ihm sagen: Ach, Herr, bemühe dich nicht; ich bin nicht wert, dass du unter mein Dach gehst;7darum habe ich auch mich selbst nicht für würdig geachtet, zu dir zu kommen; sondern sprich ein Wort, so wird mein Knecht gesund.8Denn auch ich bin ein Mensch, der einer Obrigkeit untersteht, und habe Soldaten unter mir; und wenn ich zu einem sage: Geh hin!, so geht er hin; und zu einem andern: Komm her!, so kommt er; und zu meinem Knecht: Tu das!, so tut er’s.9Da Jesus das hörte, wunderte er sich über ihn und wandte sich um und sprach zu dem Volk, das ihm nachfolgte: Ich sage euch: Solchen Glauben habe ich auch in Israel nicht gefunden.10Und als die Boten wieder nach Hause kamen, fanden sie den Knecht gesund.
Der Sohn der Witwe zu Nain
11Und es begab sich danach, dass er in eine Stadt mit Namen Nain ging; und seine Jünger gingen mit ihm und eine große Menge.12Als er aber nahe an das Stadttor kam, siehe, da trug man einen Toten heraus, der der einzige Sohn seiner Mutter war, und sie war eine Witwe; und eine große Menge aus der Stadt ging mit ihr. (1 Kung 17:17; 2 Kung 4:32)13Und da sie der Herr sah, jammerte sie ihn, und er sprach zu ihr: Weine nicht!14Und trat hinzu und berührte den Sarg, und die Träger blieben stehen. Und er sprach: Jüngling, ich sage dir, steh auf! (Mark 5:41; Luk 8:54; Apg 9:40)15Und der Tote richtete sich auf und fing an zu reden, und Jesus gab ihn seiner Mutter. (Luk 9:42)16Und Furcht ergriff sie alle, und sie priesen Gott und sprachen: Es ist ein großer Prophet unter uns aufgestanden, und: Gott hat sein Volk besucht. (Matt 16:14; Luk 1:68; Luk 24:19)17Und diese Kunde von ihm erscholl im ganzen jüdischen Land und in allen umliegenden Ländern. (Luk 4:14)
Die Frage des Täufers
18Und die Jünger des Johannes verkündeten ihm das alles. Und Johannes rief zwei seiner Jünger zu sich (Matt 11:2)19und sandte sie zum Herrn und ließ ihm sagen: Bist du, der da kommen soll, oder sollen wir auf einen andern warten? (Mal 3:1; Luk 3:16)20Als aber die Männer zu ihm kamen, sprachen sie: Johannes der Täufer hat uns zu dir gesandt und lässt dir sagen: Bist du, der da kommen soll, oder sollen wir auf einen andern warten?21Zu der Stunde machte Jesus viele gesund von Krankheiten und Plagen und bösen Geistern, und vielen Blinden schenkte er das Augenlicht.22Und er antwortete und sprach zu ihnen: Geht und verkündet Johannes, was ihr gesehen und gehört habt: Blinde sehen, Lahme gehen, Aussätzige werden rein und Taube hören, Tote stehen auf, Armen wird das Evangelium gepredigt; (Jes 26:19; Jes 29:18; Jes 35:5; Jes 61:1; Luk 4:18)23und selig ist, wer sich nicht ärgert an mir.
Jesu Zeugnis über den Täufer
24Als aber die Boten des Johannes fortgingen, fing Jesus an, zu dem Volk über Johannes zu reden: Was wolltet ihr sehen, als ihr in die Wüste hinausgegangen seid? Ein Schilfrohr, das vom Wind bewegt wird? (Matt 11:7)25Oder was wolltet ihr sehen, als ihr hinausgegangen seid? Einen Menschen in weichen Kleidern? Seht, die herrliche Kleider tragen und üppig leben, die sind an den königlichen Höfen. (Matt 3:4; Mark 1:6)26Oder was wolltet ihr sehen, als ihr hinausgegangen seid? Einen Propheten? Ja, ich sage euch: Er ist mehr als ein Prophet. (Luk 1:76)27Er ist’s, von dem geschrieben steht: »Siehe, ich sende meinen Boten vor dir her, der deinen Weg vor dir bereiten soll.« (Mark 1:2)28Ich sage euch, dass unter denen, die von einer Frau geboren sind, keiner größer ist als Johannes; der aber der Kleinste ist im Reich Gottes, ist größer als er. (Luk 1:15)29Und alles Volk, das ihn hörte, und die Zöllner gaben Gott recht und ließen sich taufen mit der Taufe des Johannes. (Matt 21:32; Luk 3:12)30Aber die Pharisäer und die Lehrer des Gesetzes verwarfen für sich Gottes Ratschluss und ließen sich nicht von ihm taufen.31Mit wem soll ich die Menschen dieses Geschlechts vergleichen, und wem sind sie gleich?32Sie sind den Kindern gleich, die auf dem Markt sitzen und rufen einander zu: Wir haben euch aufgespielt, und ihr habt nicht getanzt; wir haben Klagelieder gesungen, und ihr habt nicht geweint.33Denn Johannes der Täufer ist gekommen und aß kein Brot und trank keinen Wein; und ihr sagt: Er ist von einem Dämon besessen. (Matt 3:4; Luk 1:15)34Der Menschensohn ist gekommen, isst und trinkt; und ihr sagt: Siehe, dieser Mensch ist ein Fresser und Weinsäufer, ein Freund der Zöllner und Sünder! (Luk 5:30; Luk 15:2; Luk 19:7)35Und doch ist die Weisheit gerechtfertigt worden von allen ihren Kindern. (Ords 8:32; 1 Kor 1:24; Syr 4:11)
Jesu Salbung durch eine Sünderin
36Es bat ihn aber einer der Pharisäer, mit ihm zu essen. Und er ging hinein in das Haus des Pharisäers und setzte sich zu Tisch. (Luk 11:37)37Und siehe, eine Frau war in der Stadt, die war eine Sünderin. Als die vernahm, dass er zu Tisch saß im Haus des Pharisäers, brachte sie ein Alabastergefäß mit Salböl (Mark 14:3)38und trat von hinten zu seinen Füßen, weinte und fing an, seine Füße mit Tränen zu netzen und mit den Haaren ihres Hauptes zu trocknen, und küsste seine Füße und salbte sie mit dem Salböl.39Da aber das der Pharisäer sah, der ihn eingeladen hatte, sprach er bei sich selbst und sagte: Wenn dieser ein Prophet wäre, so wüsste er, wer und was für eine Frau das ist, die ihn anrührt; denn sie ist eine Sünderin.40Jesus antwortete und sprach zu ihm: Simon, ich habe dir etwas zu sagen. Er aber sprach: Meister, sag es!41Ein Gläubiger hatte zwei Schuldner. Einer war fünfhundert Silbergroschen schuldig, der andere fünfzig.42Da sie aber nicht bezahlen konnten, schenkte er’s beiden. Wer von ihnen wird ihn mehr lieben? (Matt 18:27)43Simon antwortete und sprach: Ich denke, der, dem er mehr geschenkt hat. Er aber sprach zu ihm: Du hast recht geurteilt.44Und er wandte sich zu der Frau und sprach zu Simon: Siehst du diese Frau? Ich bin in dein Haus gekommen; du hast mir kein Wasser für meine Füße gegeben; diese aber hat meine Füße mit Tränen genetzt und mit ihren Haaren getrocknet. (1 Mos 18:4)45Du hast mir keinen Kuss gegeben; diese aber hat, seit ich hereingekommen bin, nicht abgelassen, meine Füße zu küssen.46Du hast mein Haupt nicht mit Öl gesalbt; sie aber hat meine Füße mit Salböl gesalbt.47Deshalb sage ich dir: Ihre vielen Sünden sind vergeben, denn sie hat viel geliebt; wem aber wenig vergeben wird, der liebt wenig.48Und er sprach zu ihr: Dir sind deine Sünden vergeben. (Luk 5:20)49Da fingen die an, die mit zu Tisch saßen, und sprachen bei sich selbst: Wer ist dieser, der auch Sünden vergibt?50Er aber sprach zu der Frau: Dein Glaube hat dir geholfen; geh hin in Frieden! (Luk 8:48; Luk 17:19; Luk 18:42)