1Det var nu den romerska kejsaren Tiberius 15:e regeringsår. Pontius Pilatus var landshövding i Judeen, Herodes härskare över Galileen, hans bror Filippos härskare över Itureen och Trachonitis och Lysanias härskare över Abilene.2Hannas och Kajafas var överstepräster. Vid den här tiden kom ett budskap från Gud till Johannes, Sakarias son, som levde ute i ödemarken.3Och Johannes gav sig iväg till trakterna kring Jordanfloden och undervisade överallt människorna om att de kunde få sina synder förlåtna om de lämnade synden, vände om till Gud och lät döpa sig.4Gud hade förutsagt, genom det som profeten Jesaja skrev i sin bok:”En röst ropar i ödemarken:’Bana väg för Herren! Gör stigarna raka för honom!5Fyll dalarna, sänk alla berg och höjder! Räta ut kurvornaoch jämna till de steniga vägarna!6Då ska alla människor få seGuds räddning.’ ”[1]7Och när stora mängder människor nu kom till Johannes för att bli döpta, talade han strängt till dem och sa: ”Ni huggormsyngel, tror ni att ni kan klara er undan Guds kommande dom?8Nej, först måste ni bevisa att ni vänt er bort från synden genom att göra det som är rätt. Inbilla er inte att ni kan komma undan. Tänk inte: ’Vi är trygga, för vi är judar och Abraham är vår stamfar.’ Jag försäkrar er att det inte hjälper. Gud kan förvandla de här stenarna till judar!9Domen hänger över er, yxan har redan börjat hugga i trädstammarna. Varje träd som inte bär god frukt ska huggas ner och kastas i elden!”10Då frågade folket: ”Vad vill du att vi ska göra?”11Han svarade: ”Om ni har två skjortor, så ge bort en av dem till någon som ingen har. Och om ni har mat att dela med er av, så ge till dem som är hungriga.”12Till och med tullindrivare[2] kom för att döpas, och de frågade: ”Hur kan vi visa att vi har slutat att synda?”13”Genom att vara ärliga”, svarade han. ”Kräv inte mer i skatt än vad de romerska myndigheterna ger order om.”14”Och vi då, vad ska vi göra?” frågade några soldater. Johannes svarade: ”Tvinga inte till er pengar genom hot och våld, utan nöj er med er lön.”15Hela folket väntade att Messias, den utlovade kungen, snart skulle komma, och nu frågade man sig om det inte kunde vara Johannes.16Men Johannes svarade dem alla: ”Jag döper er med vatten, men snart kommer en som är större än jag. Han är så mäktig att jag inte ens är värdig att knyta upp hans sandalremmar.[3] Han ska döpa er med Guds heliga Ande och eld.17Det är han som ska döma världen. Han står färdig att skilja de onda människorna från dem som följer Guds vilja, på samma sätt som bonden skiljer agnarna från vetet. Och sedan han har rensat upp på tröskplatsen, ska han samla vetet i ladan, men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar.”18På många olika sådana sätt förmanade Johannes folket när han framförde sitt budskap till dem.
Herodes sätter Johannes i fängelse
19Johannes riktade också direkt kritik mot Herodes, härskaren i Galileen, för hans förhållande med sin brors fru Herodias och för allt annat ont han gjort.20Därför lät Herodes senare sätta Johannes i fängelse, och gjorde på det viset ännu en ond gärning.
Jesus blir döpt
21Men när mycket folk nu kom till Johannes för att bli döpta, kom också Jesus dit och lät döpa sig. Och när Jesus efter dopet stod där och bad öppnades himlen.22Guds heliga Ande sänkte sig synligt ner över honom i form av en duva, och en röst från himlen sa: ”Du är min älskade Son, du är min glädje.”
Jesus släkttavla
23Jesus var runt 30 år när han började undervisa folket och göra under bland dem. Han ansågs vara son till Josef. Och Josefs far och förfäder var: Eli, Mattat, Levi, Melki, Jannaj, Josef, Mattatias, Amos, Nahum, Hesli, Naggaj, Machat, Mattatias, Shimi, Josek, Joda, Jochanan, Resa, Serubbabel, Shealtiel, Ner, Melki, Addi, Kosam, Elmadam, Er, Josua, Elieser, Jorim, Mattat, Levi, Symeon, Juda, Josef, Jonam, Eljakim, Melea, Menna, Mattatta, Natan, David, Jishaj, Oved, Boas, Salma, Nachshon, Amminadav, Admin, Arni, Hesron, Peres, Juda, Jakob, Isak, Abraham, Terach, Nachor, Serug, Regu, Peleg, Ever, Shelach, Kenan, Arpakshad, Sem, Noa, Lemek, Metushelach, Henok, Jered, Mahalalel, Kenan, Enosh, Set. Set var son till Adam, som skapades av Gud.
1Im fünfzehnten Jahr der Herrschaft des Kaisers Tiberius, als Pontius Pilatus Statthalter in Judäa war und Herodes Landesfürst von Galiläa und sein Bruder Philippus Landesfürst von Ituräa und der Landschaft Trachonitis und Lysanias Landesfürst von Abilene, (Matt 3:1; Mark 1:1)2als Hannas und Kaiphas Hohepriester waren, da geschah das Wort Gottes zu Johannes, dem Sohn des Zacharias, in der Wüste. (Hes 1:3; Hos 1:1)3Und er kam in die ganze Gegend um den Jordan und predigte die Taufe der Buße zur Vergebung der Sünden,4wie geschrieben steht im Buch der Worte des Propheten Jesaja: »Es ist eine Stimme eines Predigers[1] in der Wüste: Bereitet den Weg des Herrn, macht seine Steige eben!5Alle Täler sollen erhöht werden, und alle Berge und Hügel sollen erniedrigt werden; und was krumm ist, soll gerade werden, und was uneben ist, soll ebener Weg werden,6und alles Fleisch wird das Heil Gottes sehen.«7Da sprach Johannes zu der Menge, die hinausging, um sich von ihm taufen zu lassen: Ihr Otterngezücht, wer hat euch gewiss gemacht, dass ihr dem künftigen Zorn entrinnen werdet?8Seht zu, bringt rechtschaffene Früchte der Buße; und nehmt euch nicht vor zu sagen: Wir haben Abraham zum Vater. Denn ich sage euch: Gott kann dem Abraham aus diesen Steinen Kinder erwecken.9Es ist schon die Axt den Bäumen an die Wurzel gelegt; jeder Baum, der nicht gute Frucht bringt, wird abgehauen und ins Feuer geworfen.10Und die Menge fragte ihn und sprach: Was sollen wir nun tun?11Er antwortete aber und sprach zu ihnen: Wer zwei Hemden hat, der gebe dem, der keines hat; und wer Speise hat, tue ebenso.12Es kamen aber auch Zöllner, um sich taufen zu lassen, und sprachen zu ihm: Meister, was sollen denn wir tun?13Er sprach zu ihnen: Fordert nicht mehr, als euch vorgeschrieben ist!14Da fragten ihn auch Soldaten und sprachen: Was sollen denn wir tun? Und er sprach zu ihnen: Tut niemandem Gewalt noch Unrecht und lasst euch genügen an eurem Sold!15Als aber das Volk voll Erwartung war und alle dachten in ihren Herzen, ob Johannes vielleicht der Christus wäre, (Joh 1:19)16antwortete Johannes und sprach zu allen: Ich taufe euch mit Wasser; es kommt aber der, der stärker ist als ich; ich bin nicht wert, dass ich ihm die Riemen seiner Schuhe löse; der wird euch mit dem Heiligen Geist und mit Feuer taufen.17In seiner Hand ist die Worfschaufel, und er wird die Spreu vom Weizen trennen und den Weizen in seine Scheune sammeln, die Spreu aber wird er mit unauslöschlichem Feuer verbrennen.18Und mit vielem andern mehr ermahnte er das Volk und predigte ihm.19Herodes aber, der Landesfürst, der von Johannes zurechtgewiesen wurde wegen Herodias, der Frau seines Bruders, und wegen all des Bösen, das er getan hatte, (Matt 14:3; Mark 6:17)20fügte zu dem allen noch dies hinzu: Er warf Johannes ins Gefängnis.
Jesu Taufe
21Und es begab sich, als alles Volk sich taufen ließ und Jesus auch getauft worden war und betete, da tat sich der Himmel auf, (Matt 3:13; Mark 1:9)22und der Heilige Geist fuhr hernieder auf ihn in leiblicher Gestalt wie eine Taube, und eine Stimme kam aus dem Himmel: Du bist mein lieber Sohn, an dir habe ich Wohlgefallen. (Luk 9:35; Joh 1:32)
Jesu Stammbaum
23Und Jesus war, als er auftrat, etwa dreißig Jahre alt und wurde gehalten für einen Sohn Josefs, der war ein Sohn Elis, (Matt 1:1; Luk 4:22)24der war ein Sohn Mattats, der war ein Sohn Levis, der war ein Sohn Melchis, der war ein Sohn Jannais, der war ein Sohn Josefs,25der war ein Sohn Mattitjas, der war ein Sohn des Amos, der war ein Sohn Nahums, der war ein Sohn Heslis, der war ein Sohn Naggais,26der war ein Sohn Mahats, der war ein Sohn Mattitjas, der war ein Sohn Schimis, der war ein Sohn Josechs, der war ein Sohn Jodas,27der war ein Sohn Johanans, der war ein Sohn Resas, der war ein Sohn Serubbabels, der war ein Sohn Schealtiëls, der war ein Sohn Neris,28der war ein Sohn Melchis, der war ein Sohn Addis, der war ein Sohn Kosams, der war ein Sohn Elmadams, der war ein Sohn Gers,29der war ein Sohn Joschuas, der war ein Sohn Eliësers, der war ein Sohn Jorims, der war ein Sohn Mattats, der war ein Sohn Levis,30der war ein Sohn Simeons, der war ein Sohn Judas, der war ein Sohn Josefs, der war ein Sohn Jonams, der war ein Sohn Eljakims,31der war ein Sohn Meleas, der war ein Sohn Mennas, der war ein Sohn Mattatas, der war ein Sohn Natams, der war ein Sohn Davids,32der war ein Sohn Isais, der war ein Sohn Obeds, der war ein Sohn des Boas, der war ein Sohn Salas, der war ein Sohn Nachschons, (Rut 4:17)33der war ein Sohn Amminadabs, der war ein Sohn Admins, der war ein Sohn Arnis, der war ein Sohn Hezrons, der war ein Sohn des Perez, der war ein Sohn Judas, (1 Mos 5:1; 1 Mos 11:10; 1 Mos 21:2; 1 Mos 29:35)34der war ein Sohn Jakobs, der war ein Sohn Isaaks, der war ein Sohn Abrahams, der war ein Sohn Terachs, der war ein Sohn Nahors,35der war ein Sohn Serugs, der war ein Sohn Regus, der war ein Sohn Pelegs, der war ein Sohn Ebers, der war ein Sohn Schelachs,36der war ein Sohn Kenans, der war ein Sohn Arpachschads, der war ein Sohn Sems, der war ein Sohn Noahs, der war ein Sohn Lamechs,37der war ein Sohn Metuschelachs, der war ein Sohn Henochs, der war ein Sohn Jereds, der war ein Sohn Mahalalels, der war ein Sohn Kenans,38der war ein Sohn des Enosch, der war ein Sohn Sets, der war ein Sohn Adams. Der war Gottes.