Josua 15

Nya Levande Bibeln

från Biblica
1 Juda stam fick sin del söderut intill Edoms gräns och öknen Sin.2-4 Närmare bestämt började denna gräns vid södra viken av Döda havet och gick utmed södra sidan av Skorpionhöjden och vidare in i öknen Sin till Hesron (söder om Kades-Barnea), sedan upp till Addar och därefter mot Karka och Asmon, tills den slutligen nådde Egyptens bäck och följde den till Medelhavet.5 Den östra gränsen sträckte sig utmed Döda havet till floden Jordans utlopp. Den norra gränsen började vid viken där Jordan rinner ut i Döda havet,6 sträckte sig därifrån upp mot Bet-Hogla och fram norr om Bet-Haaraba till Bohans, Rubens sons, sten.7 Därifrån gick gränsen upp till Debir från Akors dal i nordlig riktning mot det Gilgal som ligger mitt emot Adummimshöjden, söder om bäcken. Gränsen gick sedan fram till Semeskällan, ut till Rogelskällan8 och fortsatte upp mot Hinnoms sons dal, söder om Jebus höjd, där staden Jerusalem ligger. Därefter gick gränsen upp till toppen av det berg som ligger ovanför Hinnomsdalen, i norra delen av Refaimsdalen.9 Därifrån drogs gränsen från toppen av berget fram till Neftoavattnets källa och vidare till städerna i Efrons bergsbygd, innan den vände norrut till Baala (vilket är ett annat namn för Kirjat-Jearim).10-11 Från Baala gick gränsen västerut mot Seirs bergsbygd och fram till Jearims bergshöjd, d. v. s. Kesalon, och vidare ner till Bet-Semes. Den drog sedan åter mot nordväst, gick förbi Timna till Ekrons höjd, där den böjde sig mot väster och gick till Sickeron och berget Baala. Gränsen fortsatte vidare norrut, passerade Jabneel och slutade vid Medelhavet,12 som alltså blev gräns i väster.13 Herren befallde Josua att ge en del av Judas område åt Kaleb, Jefunnes son, och han fick därför staden Arba, som fått sitt namn efter Anaks far och som också kallades Hebron.14 Kaleb fördrev Anaks tre söner Sesai, Ahiman och Talmai,15 och därefter stred han mot folket som bodde i staden Debir (tidigare kallad Kirjat-Sefer).16 Kaleb lovade att han skulle ge sin dotter Aksa till hustru åt den som intog Kirjat-Sefer.17 Otniel, som var son till Kalebs bror Kenas, var den som intog staden, och därför blev Aksa Otniels hustru.18-19 När hon skulle lämna sitt föräldrahem tillsammans med sin man övertalade hon honom att be hennes far om en åker i bröllopsgåva, och hon steg ner från åsnan för att tala med sin far om detta."Vad vill du? Är det något mer jag kan hjälpa dig med?" frågade han."Ge mig ännu en present!" svarade hon. "Landet som du gav mig är ju rena öknen. Kan du inte ge oss några källor också?"Han gav henne då den övre såväl som den nedre vattenkällan.20 Judas stam fick följande område:21-32 De städer och byar, som låg utmed gränsen mot Edom i sydlandet, nämligen Kabseel, Eder, Jagur, Kina, Dimona, Adada, Kedes, Hasor och Jitnan, Sif, Telem, Bealot, Hasor-Hadatta, Keriot, Hesron (även kallad Hasor), Amam, Sema, Molada, Hasar-Gadda. Hesmon, Bet-Pelet, Hasar-Sual, Beer-Seba och Bisjotja, Baala, Ijim, Esem, Eltolad, Kesil, Horma, Siklag, Madmanna, Sansanna, Lebaot, Silhim, Ain och Rimmon. Tillsammans var detta tjugonio städer med kringliggande byar.33-36 Följande städer och byar, som låg på låglandet, tilldelades också Juda: Estaol, Sorga, Asna, Sanoa och En-Gannim, Tappua och Enam, Jarmut och Adullam, Soko och Aseka, Saaraim, Aditaim, Gedera och Gederotaim. Tillsammans var detta fjorton städer med kringliggande byar.37-44 Judas stam fick dessutom tjugofem andra städer med kringliggande byar: Senan, Hadasa, Migdal-Gad, Dilean, Mispe, Jokteel, Lakis, Boskat, Eglon, Kabbon, Lamas, Kitlis, Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda, Libna, Eter, Asan, Jifta, Asna, Nesib, Kegila, Aksiv och Maresa.45 Judas stams område omfattade också Ekrons alla städer och byar.46 Från Ekron sträckte sig gränsen till Medelhavet och städerna utmed gränsen47 mot Asdod med deras kringliggande byar, och till Gasa med dess byar ända fram till Egyptens bäck. Det omfattade hela kusten utmed Medelhavet till Egyptens bäck i söder.48-61 Juda fick också dessa fyrtiofyra städer i bergsbygden med deras kringliggande byar: Samir, Jattir, Soko, Danna, Kirjat-Sanna (även kallad Debir), Anab, Estemo, Anim, Gosen, Holon och Gilo, Arab, Ruma, Esean, Janum, Bet-Tappua, Afeka, Humta, Kirjat-Arba (även kallad Hebron), Sior, Maon, Karmel, Sif, Juta, Jisreel, Jokdeam, Sanoa, Kain, Gibea, Timna, Halhul, Bet-Sur, Gedor, Maarat, Bet-Anot, Eltekon, Kirjat-Baal (även kallad Kirjat-Jearim), Rabba,62 Bet-Haaraba, Middin, Sekaka, Nibsan, Irhammela och En-Gedi.63 Men Juda stam kunde inte driva ut jebuseerna som bodde i staden Jerusalem, och därför bor jebuseerna bland Judas folk än i dag.

Josua 15

Lutherbibel 2017

från Deutsche Bibelgesellschaft
1 Das Los des Stammes Juda nach seinen Geschlechtern lag gegen die Grenze Edoms hin, nach der Wüste Zin zu im äußersten Süden. (4 Mos 34:3)2 Seine Südgrenze begann am Ende des Salzmeers, an seiner südlichen Spitze,3 und geht dann südwärts vom Skorpionensteig und geht weiter nach Zin und führt hinauf südlich von Kadesch-Barnea bis hinüber nach Hezron und führt hinauf nach Addar und biegt um nach Karka4 und führt hinüber nach Azmon und läuft aus am Bach Ägyptens, sodass das Ende der Grenze das Meer wird. Das sei eure Grenze nach Süden.5 Die Ostgrenze ist das Salzmeer bis dort, wo der Jordan mündet. Die Nordgrenze beginnt am Meer dort, wo der Jordan mündet,6 und die Grenze führt hinauf nach Bet-Hogla und zieht sich hin nördlich von Bet-Araba und kommt herauf zum Stein Bohans, des Sohnes Rubens, (Jos 18:17)7 und die Grenze führt hinauf nach Debir vom Tal Achor und wendet sich nordwärts nach Gelilot, gegenüber der Steige von Adummim, die südlich vom Bachtal liegt. Danach geht die Grenze zu dem Wasser von En-Schemesch und läuft aus zur Quelle Rogel.8 Danach führt die Grenze hinauf zum Tal Ben-Hinnom südlich des Berghangs der Jebusiter – das ist Jerusalem –, und die Grenze kommt hinauf auf den Gipfel des Berges, der westlich vor dem Tal Hinnom liegt und an der Nordecke der Ebene Refaïm.9 Danach kommt die Grenze von dem Berggipfel zur Quelle Neftoach und läuft aus zu den Städten des Berges Efron und neigt sich nach Baala – das ist Kirjat-Jearim –, (Jos 18:15)10 und die Grenze biegt um von Baala nach Westen zum Gebirge Seïr und geht an der Nordseite des Gebirges Jearim – das ist Kesalon – und kommt herab nach Bet-Schemesch und geht durch Timna,11 und die Grenze kommt heraus am Nordhang des Berges Ekron und zieht sich nach Schikkaron und geht hinüber zum Berge von Baala und kommt heraus bei Jabneel, sodass die Grenze am Meer endet.12 Die Westgrenze aber ist das große Meer und sein Gestade. Das ist die Grenze der Judäer ringsumher nach ihren Geschlechtern.13 Kaleb aber, dem Sohn Jefunnes, wurde sein Teil gegeben mitten unter den Judäern, wie der HERR dem Josua befahl, nämlich die Stadt des Arba, des Vaters Anaks, das ist Hebron. (Jos 14:6; Dom 1:10)14 Und Kaleb vertrieb von dort die drei Söhne Anaks: Scheschai, Ahiman und Talmai, die Nachkommen Anaks,15 und zog von dort hinauf gegen die Einwohner von Debir. Debir aber hieß vorzeiten Kirjat-Sefer.16 Und Kaleb sprach: Wer Kirjat-Sefer schlägt und erobert, dem will ich meine Tochter Achsa zur Frau geben. (Dom 1:12)17 Da eroberte es Otniël, der Sohn des Kenas, des Bruders Kalebs. Und Kaleb gab ihm seine Tochter Achsa zur Frau. (Dom 3:9)18 Und es begab sich, als sie zu ihm kam, beredete sie ihn, einen Acker zu fordern von ihrem Vater. Und sie stieg vom Esel. Da sprach Kaleb zu ihr: Was willst du?19 Sie sprach: Gib mir eine Segensgabe! Denn du hast mich nach dem dürren Südland gegeben; gib mir auch Wasserquellen! Da gab er ihr die oberen und die unteren Quellen.20 Dies ist das Erbteil des Stammes Juda nach seinen Geschlechtern.21 Und die Städte am Rand des Stammes Juda an der Grenze zu Edom im Südland waren diese: Kabzeel, Eder, Jagur,22 Kina, Dimona, Adada,23 Kedesch, Hazor, Jitnan,24 Sif, Telem, Bealot,25 Hazor-Hadatta, Kerijot-Hezron – das ist Hazor –,26 Amam, Schema, Molada,27 Hazar-Gadda, Heschmon, Bet-Pelet,28 Hazar-Schual, Beerscheba und seine Ortschaften,29 Baala, Ijim, Ezem,30 Eltolad, Kesil, Horma,31 Ziklag, Madmanna, Sansanna,32 Lebaot, Schilhim, En-Rimmon. Das sind neunundzwanzig Städte mit ihren Gehöften.33 Im Hügelland aber waren Eschtaol, Zora, Aschna, (Dom 13:25; Dom 16:31)34 Sanoach, En-Gannim, Tappuach, Enam,35 Jarmut, Adullam, Socho, Aseka,36 Schaarajim, Aditajim, Gedera und Gederotajim. Das sind vierzehn Städte mit ihren Gehöften.37 Zenan, Hadascha, Migdal-Gad,38 Dilan, Mizpe, Jokteel,39 Lachisch, Bozkat, Eglon,40 Kabbon, Lachmas, Kitlisch,41 Gederot, Bet-Dagon, Naama, Makkeda. Das sind sechzehn Städte mit ihren Gehöften.42 Libna, Eter, Aschan,43 Jiftach, Aschna, Nezib,44 Keïla, Achsib, Marescha. Das sind neun Städte mit ihren Gehöften. (Jos 19:29)45 Ekron mit seinen Ortschaften und Gehöften. (Jos 19:41; 1 Sam 5:10)46 Von Ekron nach dem Meere zu alles, was nach der Seite von Aschdod und seinen Gehöften liegt:47 Aschdod mit seinen Ortschaften und Gehöften, Gaza mit seinen Ortschaften und Gehöften bis an den Bach Ägyptens, und die Grenze ist das große Meer und sein Gestade. (Dom 1:18; 1 Sam 5:1)48 Auf dem Gebirge aber waren Schamir, Jattir, Socho,49 Danna, Kirjat-Sanna – das ist Debir –,50 Anab, Eschtemoa, Anim,51 Goschen, Holon, Gilo. Das sind elf Städte mit ihren Gehöften.52 Arab, Duma, Eschan,53 Janum, Bet-Tappuach, Afeka,54 Humta, Kirjat-Arba – das ist Hebron –, Zior. Das sind neun Städte mit ihren Gehöften.55 Maon, Karmel, Sif, Jutta,56 Jesreel, Jokdeam, Sanoach,57 Kajin, Gibea, Timna. Das sind zehn Städte mit ihren Gehöften.58 Halhul, Bet-Zur, Gedor,59 Maarat, Bet-Anot, Eltekon. Das sind sechs Städte mit ihren Gehöften. Tekoa, Efrata – das ist Bethlehem –, Peor, Etam, Kulon, Tatam, Schoresch, Kerem, Gallim, Bet-Ter, Manocho. Das sind elf Städte mit ihren Gehöften.[1]60 Kirjat-Baal – das ist Kirjat-Jearim –, Rabba; zwei Städte mit ihren Gehöften. (Jos 18:14)61 In der Wüste aber waren Bet-Araba, Middin, Sechacha,62 Nibschan und die Salzstadt und En-Gedi. Das sind sechs Städte mit ihren Gehöften.63 Die Jebusiter aber wohnten in Jerusalem, und die Judäer konnten sie nicht vertreiben. So blieben die Jebusiter bei den Judäern in Jerusalem wohnen bis auf diesen Tag. (Jos 18:28; 2 Sam 5:6)