1Efter detta vandrade Jesus från by till by i Galileen. Han ville hålla sig borta från Judeen, eftersom de judiska ledarna var ute efter att döda honom.2Men snart var det dags för lövhyddefesten[1],3och Jesus bröder uppmanade honom att gå till Judeen och delta i högtiden. De sa: ”Du borde lämna Galileen och gå till Judeen, så att dina efterföljare får se alla under du gör.4Du kan aldrig bli berömd om du gömmer dig på det här viset. Om du kan göra sådana märkliga under, så borde du visa upp dem för alla.”5Nej, inte ens hans bröder trodde på honom.6Men Jesus svarade: ”Den rätta tidpunkten har inte kommit för mig att gå än, men ni kan gå när som helst,7för människorna har ingen orsak att hata er. Men mig hatar de, eftersom jag ständigt påminner dem om deras synd och ondska.8Gå ni iväg till Jerusalem. Det är inte rätt tid för mig än att gå till den här högtiden.”9Och så stannade han kvar i Galileen.
Jesus undervisar i templet
10När bröderna hade gett sig iväg till högtiden i Jerusalem gick Jesus sedan dit i hemlighet, men han aktade sig för att bli sedd av folket.11De judiska ledarna försökte få tag i honom under högtiden och frågade om någon hade sett honom.12Folket pratade därför om honom i smyg. Några sa: ”Han är en god människa”, medan andra sa: ”Nej, han bedrar folket.”13Ingen hade mod nog att prata öppet om honom, för alla var rädda för de judiska ledarna.14Men när halva högtiden redan var över, gick Jesus upp till templet och började undervisa,15och de judiska ledarna blev förvånade när de hörde honom. De sa: ”Hur kan han veta så mycket trots att han aldrig har varit elev till någon av våra religiösa lärare?”16Då svarade Jesus dem: ”Det jag lär ut är inte mina egna tankar, utan Guds, eftersom det är han som har sänt mig.17Om någon verkligen vill göra Guds vilja, så kommer han att förstå om min undervisning är från Gud eller om det bara är mina egna tankar.18Den som framför sina egna tankar vill bli hyllad själv, men den som ger äran åt den som har sänt honom är en trovärdig person som talar sanning.19Ni har fått Moses lag[2]. Varför följer ni då inte lagen? Ni vill ju döda mig!”20Folket svarade: ”Du är besatt av en ond ande! Det är väl ingen som vill döda dig.”21-23Jesus svarade: ”Jag gjorde något som förvånade er mycket, och det var att jag botade en man på vilodagen[3]. Men arbetar ni inte själva varje gång ni lyder Moses lag om omskärelsen och omskär era söner på en vilodag. Mose, eller rättare sagt era förfäder, bestämde att omskärelsen ska göras på den åttonde dagen efter födseln, även om den åttonde dagen råkar vara en vilodag. Så om det nu är tillåtet att omskära någon på vilodagen, varför ska jag då dömas för att jag botade någon på vilodagen?24Döm inte efter hur saker och ting ser ut, utan fäll en rättvis dom.”
Olika åsikter om vem Jesus är
25En del av dem som bodde i Jerusalem sa till varandra: ”Är det inte den här mannen som våra ledare vill döda?26Här står han ju helt öppet och undervisar, och ingen säger något till honom. Har medlemmarna i det judiska rådet[4] kanske blivit övertygade om att han verkligen är Messias, den utlovade kungen?27Men hur skulle han kunna vara det? Vi vet ju var den här mannen föddes. När Messias kommer ska ingen veta varifrån han är.”28Då ropade Jesus med hög röst där han stod och undervisade i templet: ”Ja, ni känner mig och vet varifrån jag kommer. Ändå var det inte min egen idé att komma, utan jag kommer på uppdrag av en som är trovärdig, en som ni inte känner.29Men jag känner honom, för jag kommer från honom, och han har sänt mig.”30De judiska ledarna var färdiga att gripa Jesus genast, men ingen rörde honom, eftersom den tidpunkt inte kommit än då Gud bestämt att han skulle gripas.31Men många bland folket började tro på honom, och de sa: ”Han måste vara Messias, den utlovade kungen, för vem skulle kunna göra fler under än han!”32När fariseerna[5] fick veta att folket pratade om Jesus i smyg, skickade de och översteprästerna ut några män ur tempelvakten för att gripa Jesus.33Och Jesus talade till folket och sa: ”Jag kommer bara att stanna hos er en kort tid till. Sedan ska jag återvända till honom som har sänt mig.34Ni ska söka efter mig men inte hitta mig, för där jag är, dit kan ni inte komma.”35De judiska ledarna blev förvånade över detta påstående och sa till varandra: ”Vart tänker han ta vägen, eftersom vi inte ska kunna hitta honom? Tänker han lämna landet och börja undervisa bland de judar som bor i andra länder, eller ska han undervisa andra folk?36Vad menar han när han säger: ’Ni ska söka efter mig, men inte hitta mig, för där jag är, dit kan ni inte komma’?”37På sista dagen, som var lövhyddefestens höjdpunkt, ropade Jesus till människorna: ”Om någon är törstig så kom till mig och drick!38Gud har förutsagt i Skriften[6], att strömmar av levande vatten ska flyta fram från det innersta hos de människor som tror på mig.”39Med levande vatten menade han Guds Ande, som alla de som trodde på honom skulle få. Men Anden hade inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade återvänt till sin härlighet i himlen.40När folket hörde honom säga detta, sa några av dem: ”Han måste vara profeten som skulle framföra Guds budskap.[7]”41Andra sa: ”Han är Messias, den utlovade kungen.” En tredje grupp sa: ”Nej, det kan inte vara han. Messias ska väl inte komma från Galileen!42Har inte Gud sagt i Skriften att Messias ska tillhöra kung Davids släkt och komma från Betlehem, staden där David bodde?”[8]43Människorna hade alltså delade meningar om honom.44Några ville också arrestera honom, men ingen rörde honom.45Tempelvakterna, som hade skickats ut för att gripa honom, återvände nu till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: ”Varför tog ni inte med honom hit?”46Men vakterna svarade: ”Vi har aldrig hört någon människa tala som han!”47”Har ni också blivit vilseledda?” hånade fariseerna dem.48”Finns det någon i det judiska rådet eller någon farisé som tror att Gud har sänt honom?49Att folkhopen gör det, det är klart. Men de vet inget om lagen[9], så de är förbannade i vilket fall som helst.”50Då protesterade Nikodemos, den medlem i det judiska rådet som tidigare hade sökt upp Jesus. Han sa:51”Är det lagligt att förklara en människa skyldig innan man har hållit rättegång?”52De svarade: ”Är du också från Galileen, eftersom du försvarar honom? Läs i Skriften så får du se att ingen profet kommer från Galileen.”<sup>7:53</sup>Sedan gick alla hem var och en till sitt,
1Danach zog Jesus umher in Galiläa; denn er wollte nicht in Judäa umherziehen, weil ihm die Juden nach dem Leben trachteten. (Joh 4:43)2Es war aber nahe das Laubhüttenfest der Juden. (3 Mos 23:34)3Da sprachen seine Brüder zu ihm: Mach dich auf von hier und geh nach Judäa, auf dass auch deine Jünger die Werke sehen, die du tust. (Matt 12:46; Joh 2:12; Apg 1:14)4Denn niemand tut etwas im Verborgenen und will doch öffentlich bekannt sein. Willst du das, so offenbare dich vor der Welt.5Denn auch seine Brüder glaubten nicht an ihn.6Da spricht Jesus zu ihnen: Meine Zeit ist noch nicht da, eure Zeit aber ist immer da. (Joh 2:4)7Die Welt kann euch nicht hassen. Mich aber hasst sie, denn ich bezeuge von ihr, dass ihre Werke böse sind. (Joh 15:18)8Geht ihr hinauf zum Fest! Ich will nicht hinaufgehen zu diesem Fest, denn meine Zeit ist noch nicht erfüllt.9Das sagte er und blieb in Galiläa.10Als aber seine Brüder hinaufgegangen waren zum Fest, da ging auch er hinauf, nicht offen, sondern heimlich. (Joh 2:13)11Da suchten ihn die Juden auf dem Fest und fragten: Wo ist er?12Und es war ein großes Gemurmel über ihn im Volk. Einige sprachen: Er ist gut; andere aber sprachen: Nein, sondern er verführt das Volk.13Niemand aber redete offen über ihn aus Furcht vor den Juden. (Joh 9:22; Joh 12:42; Joh 20:19)
Jesus auf dem Fest
14Aber mitten im Fest ging Jesus hinauf in den Tempel und lehrte.15Und die Juden verwunderten sich und sprachen: Wie kennt dieser die Schrift, wenn er es doch nicht gelernt hat? (Matt 13:56)16Jesus antwortete ihnen und sprach: Meine Lehre ist nicht von mir, sondern von dem, der mich gesandt hat. (Joh 3:34)17Wenn jemand dessen Willen tun will, wird er innewerden, ob diese Lehre von Gott ist oder ob ich aus mir selbst rede.18Wer aus sich selbst redet, der sucht seine eigene Ehre; wer aber die Ehre dessen sucht, der ihn gesandt hat, der ist wahrhaftig, und keine Ungerechtigkeit ist in ihm. (Joh 5:41; Joh 5:44)19Hat euch nicht Mose das Gesetz gegeben? Und niemand unter euch tut das Gesetz. Warum sucht ihr mich zu töten? (Joh 1:17; Joh 5:16; Joh 5:18; Rom 2:17)20Das Volk antwortete: Du bist von einem Dämon besessen; wer sucht dich zu töten? (Joh 10:20)21Jesus antwortete und sprach zu ihnen: Ein einziges Werk habe ich getan und es wundert euch alle. (Joh 5:16)22Darum hat Mose euch die Beschneidung gegeben – nicht dass sie von Mose kommt, sondern von den Vätern –, und ihr beschneidet einen Menschen auch am Sabbat. (1 Mos 17:10; 3 Mos 12:3)23Wenn ein Mensch am Sabbat die Beschneidung empfängt, damit nicht das Gesetz des Mose gebrochen werde, was zürnt ihr dann mir, weil ich am Sabbat den ganzen Menschen gesund gemacht habe?24Richtet nicht nach dem, was vor Augen ist, sondern richtet gerecht.25Da sprachen einige aus Jerusalem: Ist das nicht der, den sie zu töten suchen?26Und siehe, er redet frei und offen, und sie sagen ihm nichts. Sollten unsere Oberen wahrhaftig erkannt haben, dass er der Christus ist? (Joh 1:41)27Doch wir wissen, woher dieser ist; wenn aber der Christus kommt, so weiß niemand, woher er ist. (Heb 7:3)28Da rief Jesus im Tempel und lehrte: Ja, ihr kennt mich und wisst, woher ich bin. Aber nicht von mir selbst aus bin ich gekommen, sondern von dem, der wahrhaftig ist, der mich gesandt hat, den ihr nicht kennt.29Ich aber kenne ihn; denn ich bin von ihm, und er hat mich gesandt. (Matt 11:27)30Da suchten sie ihn zu ergreifen; aber niemand legte Hand an ihn, denn seine Stunde war noch nicht gekommen. (Luk 22:53; Joh 8:20)31Aber viele aus dem Volk glaubten an ihn und sprachen: Wenn der Christus kommen wird, wird er etwa mehr Zeichen tun, als dieser getan hat?32Die Pharisäer hörten, dass es im Volk solches Gemurmel über ihn gab. Da sandten die Hohenpriester und die Pharisäer Knechte aus, dass sie ihn ergriffen.33Da sprach Jesus: Ich bin noch eine kleine Zeit bei euch, und dann gehe ich hin zu dem, der mich gesandt hat. (Joh 13:33; Joh 14:19)34Ihr werdet mich suchen und nicht finden; und wo ich bin, könnt ihr nicht hinkommen. (Joh 8:21)35Da sprachen die Juden untereinander: Wo will dieser hingehen, dass wir ihn nicht finden könnten? Will er etwa zu denen gehen, die in der Zerstreuung unter den Griechen wohnen, und die Griechen lehren?36Was ist das für ein Wort, das er sagte: Ihr werdet mich suchen und nicht finden; und wo ich bin, da könnt ihr nicht hinkommen?37Aber am letzten, dem höchsten Tag des Festes trat Jesus auf und rief: Wen da dürstet, der komme zu mir und trinke! (3 Mos 23:36; Jes 55:1; Joh 4:10; Upp 22:17)38Wer an mich glaubt, von dessen Leib werden, wie die Schrift sagt, Ströme lebendigen Wassers fließen. (Jes 58:11)39Das sagte er aber von dem Geist, den die empfangen sollten, die an ihn glaubten; denn der Geist war noch nicht da; denn Jesus war noch nicht verherrlicht. (Joh 16:7)
Zwietracht im Volk
40Etliche nun aus dem Volk, die diese Worte hörten, sprachen: Dieser ist wahrhaftig der Prophet. (Mal 3:23; Joh 6:14)41Andere sprachen: Er ist der Christus. Wieder andere sprachen: Soll der Christus etwa aus Galiläa kommen? (Joh 1:46)42Sagt nicht die Schrift: Aus dem Geschlecht Davids und aus dem Ort Bethlehem, wo David war, kommt der Christus? (Mik 5:1; Matt 2:5; Matt 22:42)43So entstand seinetwegen Zwietracht im Volk. (Joh 9:16)44Einige von ihnen wollten ihn ergreifen; aber niemand legte Hand an ihn.45Da kamen die Knechte zu den Hohenpriestern und Pharisäern; und die fragten sie: Warum habt ihr ihn nicht gebracht?46Die Knechte antworteten: Noch nie hat ein Mensch so gesprochen. (Matt 7:28)47Da antworteten ihnen die Pharisäer: Seid ihr auch verführt worden?48Glaubt denn einer von den Oberen oder von den Pharisäern an ihn?49Nur das Volk tut’s, das nichts vom Gesetz weiß; verflucht ist es.50Spricht zu ihnen Nikodemus, der vormals zu ihm gekommen war und der einer von ihnen war: (Joh 3:1)51Richtet denn unser Gesetz einen Menschen, ehe man ihn angehört und erkannt hat, was er tut? (5 Mos 1:16)52Sie antworteten und sprachen zu ihm: Bist du auch aus Galiläa? Forsche und sieh: Aus Galiläa steht kein Prophet auf.53[Und sie gingen fort, ein jeder in sein Haus.