1I tidens början fanns redan Ordet[1]. Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.2Han fanns hos Gud redan i tidens början.3Gud lät honom skapa allt som finns till. Det finns inget som inte har blivit skapat av honom.4Allt liv kommer från honom, och hans liv är människornas ljus.5Hans ljus lyser i mörkret, och mörkret kan aldrig släcka det.6Gud sände Johannes döparen7för att berätta om ljuset, så att alla skulle börja tro på grund av hans budskap.8Johannes var inte ljuset. Han var bara den som skulle göra ljuset känt.9Det sanna ljuset, han som är hela mänsklighetens ljus, skulle nu komma in i världen.10Men trots att Gud hade låtit honom skapa världen, kände världen inte igen honom när han kom.11Inte ens i hans eget land och bland hans eget folk tog man emot honom.12Men åt alla som tog emot honom, gav han rätten att bli Guds barn. Ja, alla som tror på honom får samma rätt.13De föds en gång till, men inte genom någon fysisk födelse som är resultatet av människors känslor och handlingar. Nej, de blir födda av Gud själv.14Och Ordet blev människa och levde bland oss här på jorden. Vi såg hans härlighet, den härlighet som den enda Sonen har fått av sin Far i himlen. Och genom Sonen har vi lärt känna Fadern och hans kärlek och förlåtelse.15Johannes döparen talade om Sonen och ropade till folket: ”Det var honom jag talade om när jag sa: ’Han som kommer efter mig betyder mer än jag, för han fanns till innan jag blev till.[2]’ ”16Ja, han var fylld av kärlek och förlåtelse, och gång på gång har vi fått uppleva hans godhet mot oss.17Mose gav oss lagen[3], men det är genom Jesus Kristus, den utlovade kungen, som vi har lärt känna Gud och hans kärlek och förlåtelse.18Ingen har någonsin sett Gud, men hans enda Son, som själv är Gud och finns nära Fadern, han har visat oss vem Fadern är.
Johannes döparen talar om Jesus
19-20De judiska ledarna sände präster och tempeltjänare från Jerusalem, för att fråga Johannes döparen om han var Messias[4], den utlovade kungen. Men Johannes förklarade öppet: ”Nej, jag är inte Messias.”21”Vem är du då?” frågade de. ”Är du Elia[5]?””Nej”, svarade han.”Är du profeten som skulle framföra Guds budskap?””Nej”, svarade han.22Då sa de: ”Berätta vem du är! Något svar måste vi ha att ge till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?”23Johannes svarade dem då genom att citera det Gud sagt om honom genom profeten Jesaja. Han sa: ”Jag är en röst som ropar i öknen: ’Gör vägen rak för Herren![6]’ ”24De som hade sänts ut av fariseerna[7],25frågade honom nu: ”Varför döper du folk om du varken är Messias eller Elia eller den profet som Gud skulle sända?”26Johannes svarade dem: ”Jag döper med vatten, men mitt ibland er står en som ni inte känner.27Han är den som kommer efter mig, och han är så mäktig att jag inte ens är värdig att knyta upp hans sandalremmar.[8]”28Detta hände i Betania, en by på andra sidan Jordanfloden, där Johannes döpte.
Jesus är Guds lamm
29Nästa dag fick Johannes döparen se Jesus komma emot honom, och han sa: ”Där är Guds lamm, som tar bort människornas synd.30Det var honom jag talade om när jag sa: ’Efter mig kommer en som betyder mer än jag, för han fanns till innan jag blev till.’31Jag visste inte i förväg vem han var, men jag har kommit för att döpa med vatten, så att Israels folk ska se vem han är.”32Och Johannes berättade: ”Jag såg Guds Ande komma ner från himlen som en duva och stanna kvar över honom.33Jag visste inte i förväg vem han var, men då Gud sände mig för att döpa med vatten, sa han till mig: ’När du ser Anden komma ner och stanna kvar över någon, då vet du att han är den som döper med min heliga Ande.’34Jag såg detta hända, och därför kan jag intyga att han är Guds Son[9].”
De första efterföljarna
35Dagen efter stod Johannes döparen där igen med två av sina efterföljare,36och när Jesus kom gående förbi såg Johannes på honom och sa: ”Där är Guds lamm!”37Johannes båda efterföljare hörde detta och började gå efter Jesus.38När Jesus då vände sig om och såg att de följde efter honom, frågade han dem: ”Är det något ni vill?”De svarade: ”Rabbi (det betyder mästare), var bor du?”39Då sa Jesus: ”Kom med mig och se.” Och så gick de med honom till den plats där han bodde. Klockan var runt fyra på eftermiddagen när de gick iväg, och de stannade sedan hos honom till kvällen.40Den ene av de två som hade hört vad Johannes sa och sedan följt efter Jesus var Andreas, Simon Petrus bror.41Det första Andreas gjorde efteråt var att leta reda på sin bror Simon, och då han hittade honom sa han: ”Vi har funnit Messias, den utlovade kungen” (Messias betyder den smorde).[10]42Och han tog med sig sin bror till Jesus. Jesus såg då på Simon och sa: ”Du är Simon, Johannes son. Men du ska kallas Petrus (det betyder klippa).[11]”43Dagen därpå tänkte Jesus gå till Galileen. Då träffade han Filippos och sa till honom: ”Kom och bli min efterföljare.”44Filippos var från Betsaida, Andreas och Petrus hemstad.45Filippos gick sedan för att söka reda på Natanael och sa till honom: ”Vi har funnit den man som Moses lag och profeterna[12] talar om. Han heter Jesus och är son till Josef från Nasaret.”46”Nasaret!” utropade Natanael. ”Kan något gott komma därifrån?””Kom och se själv”, svarade Filippos.47Och när Jesus såg Natanael närma sig, sa han: ”Här kommer en ärlig och uppriktig man, en äkta israelit[13].”48”Hur kan du känna mig?” undrade Natanael. Jesus svarade: ”Jag såg dig under fikonträdet innan Filippos hittade dig.”49Då utbrast Natanael: ”Mästare, du är Guds Son, Israels kung!”50Men Jesus sa till honom: ”Tror du detta bara för att jag sa att jag såg dig under fikonträdet? Du kommer att få större bevis än så.51Jag försäkrar er att ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över mig, Människosonen[14].”
1Im Anfang war das Wort, und das Wort war bei Gott, und Gott war das Wort.[1] (1 Mos 1:1; Joh 17:5; 1 Joh 1:1; Upp 19:13)2Dasselbe war im Anfang bei Gott.3Alle Dinge sind durch dasselbe gemacht, und ohne dasselbe ist nichts gemacht, was gemacht ist.[2] (1 Kor 8:6; Kol 1:16; Heb 1:2)4In ihm war das Leben, und das Leben war das Licht der Menschen. (Joh 8:12)5Und das Licht scheint in der Finsternis, und die Finsternis hat’s nicht ergriffen. (Joh 3:19)6Es war ein Mensch, von Gott gesandt, der hieß Johannes. (Matt 3:1)7Der kam zum Zeugnis, damit er von dem Licht zeuge, auf dass alle durch ihn glaubten. (Apg 19:4)8Er war nicht das Licht, sondern er sollte zeugen von dem Licht.9Das war das wahre Licht, das alle Menschen erleuchtet, die in diese Welt kommen[3].10Es war in der Welt, und die Welt ist durch dasselbe gemacht; und die Welt erkannte es nicht.11Er kam in sein Eigentum; und die Seinen nahmen ihn nicht auf. (Ps 24:1)12Wie viele ihn aber aufnahmen, denen gab er Macht, Gottes Kinder zu werden: denen, die an seinen Namen glauben, (Gal 3:26)13die nicht aus menschlichem Geblüt noch aus dem Willen des Fleisches noch aus dem Willen eines Mannes, sondern aus Gott geboren sind. (Joh 3:5; Vish 7:2)14Und das Wort ward Fleisch[4] und wohnte unter uns, und wir sahen seine Herrlichkeit, eine Herrlichkeit als des eingeborenen Sohnes vom Vater, voller Gnade und Wahrheit. (2 Mos 33:18; Jes 60:1; 1 Tim 3:16; 2 Pet 1:16)15Johannes zeugt von ihm und ruft: Dieser war es, von dem ich gesagt habe: Nach mir wird kommen, der vor mir gewesen ist; denn er war eher als ich.16Von seiner Fülle haben wir alle genommen Gnade um Gnade. (Joh 3:34; Kol 1:19)17Denn das Gesetz ist durch Mose gegeben; die Gnade und Wahrheit ist durch Jesus Christus geworden. (Rom 10:4)18Niemand hat Gott je gesehen; der Eingeborene, der Gott ist und in des Vaters Schoß ist, der hat es verkündigt. (Matt 11:27; Joh 6:46)
Das Zeugnis des Täufers
19Und dies ist das Zeugnis des Johannes, als die Juden zu ihm sandten aus Jerusalem Priester und Leviten, dass sie ihn fragten: Wer bist du? (Matt 3:1; Mark 1:1; Luk 3:1)20Und er bekannte und leugnete nicht, und er bekannte: Ich bin nicht der Christus.21Und sie fragten ihn: Was dann? Bist du Elia? Er sprach: Ich bin’s nicht. Bist du der Prophet? Und er antwortete: Nein. (5 Mos 18:15; Mal 3:23; Matt 17:10)22Da sprachen sie zu ihm: Wer bist du dann?, dass wir Antwort geben denen, die uns gesandt haben. Was sagst du von dir selbst?23Er sprach: »Ich bin die Stimme eines Predigers[5] in der Wüste: Ebnet den Weg des Herrn!«, wie der Prophet Jesaja gesagt hat.24Und sie waren abgesandt von den Pharisäern,25und sie fragten ihn und sprachen zu ihm: Warum taufst du denn, wenn du nicht der Christus bist noch Elia noch der Prophet?26Johannes antwortete ihnen und sprach: Ich taufe mit Wasser; aber er ist mitten unter euch getreten, den ihr nicht kennt. (Luk 17:21)27Der wird nach mir kommen, und ich bin nicht wert, dass ich seine Schuhriemen löse.28Dies geschah in Betanien jenseits des Jordans, wo Johannes taufte.29Am nächsten Tag sieht Johannes, dass Jesus zu ihm kommt, und spricht: Siehe, das ist Gottes Lamm, das der Welt Sünde trägt! (Jes 53:7)30Dieser ist’s, von dem ich gesagt habe: Nach mir kommt ein Mann, der vor mir gewesen ist, denn er war eher als ich.31Und ich kannte ihn nicht. Aber damit er offenbar werde für Israel, darum bin ich gekommen zu taufen mit Wasser.32Und Johannes bezeugte es und sprach: Ich sah, dass der Geist herabfuhr wie eine Taube vom Himmel und blieb auf ihm.33Und ich kannte ihn nicht. Aber der mich gesandt hat zu taufen mit Wasser, der sprach zu mir: Auf welchen du siehst den Geist herabfahren und auf ihm bleiben, der ist’s, der mit dem Heiligen Geist tauft.34Und ich habe es gesehen und bezeugt: Dieser ist Gottes Sohn.
Die ersten Jünger
35Am nächsten Tag stand Johannes abermals da und zwei seiner Jünger;36und als er Jesus vorübergehen sah, sprach er: Siehe, das ist Gottes Lamm!37Und die zwei Jünger hörten ihn reden und folgten Jesus nach.38Jesus aber wandte sich um und sah sie nachfolgen und sprach zu ihnen: Was sucht ihr? Sie aber sprachen zu ihm: Rabbi – das heißt übersetzt: Meister[6] –, wo wirst du bleiben?39Er sprach zu ihnen: Kommt und seht! Sie kamen und sahen’s und blieben diesen Tag bei ihm. Es war aber um die zehnte Stunde.40Einer von den zweien, die Johannes gehört hatten und Jesus nachgefolgt waren, war Andreas, der Bruder des Simon Petrus. (Matt 4:18; Mark 1:16)41Der findet zuerst seinen Bruder Simon und spricht zu ihm: Wir haben den Messias gefunden, das heißt übersetzt: der Gesalbte.42Und er führte ihn zu Jesus. Als Jesus ihn sah, sprach er: Du bist Simon, der Sohn des Johannes; du sollst Kephas heißen, das heißt übersetzt: Fels. (Matt 16:18)43Am nächsten Tag wollte Jesus nach Galiläa ziehen und findet Philippus und spricht zu ihm: Folge mir nach!44Philippus aber war aus Betsaida, der Stadt des Andreas und des Petrus.45Philippus findet Nathanael und spricht zu ihm: Wir haben den gefunden, von dem Mose im Gesetz und die Propheten geschrieben haben, Jesus, Josefs Sohn, aus Nazareth. (5 Mos 18:18; Jes 53:2; Jer 23:5; Hes 34:23)46Und Nathanael sprach zu ihm: Was kann aus Nazareth Gutes kommen! Philippus spricht zu ihm: Komm und sieh! (Joh 7:41)47Jesus sah Nathanael kommen und sagt von ihm: Siehe, ein rechter Israelit, in dem kein Falsch ist.48Nathanael spricht zu ihm: Woher kennst du mich? Jesus antwortete und sprach zu ihm: Bevor Philippus dich rief, als du unter dem Feigenbaum warst, habe ich dich gesehen.49Nathanael antwortete ihm: Rabbi, du bist Gottes Sohn, du bist der König von Israel! (Ps 2:7; Jer 23:5; Matt 14:33; Matt 16:16; Joh 6:69)50Jesus antwortete und sprach zu ihm: Du glaubst, weil ich dir gesagt habe, dass ich dich gesehen habe unter dem Feigenbaum. Du wirst noch Größeres sehen als das.51Und er spricht zu ihm: Wahrlich, wahrlich, ich sage euch: Ihr werdet den Himmel offen sehen und die Engel Gottes hinauf- und herabfahren über dem Menschensohn. (1 Mos 28:12; Matt 4:11)