Job 39 | Nya Levande Bibeln :: ERF Bibleserver

Nya Levande Bibeln

1 Kan du jaga upp byten åt lejoninnan för att stilla lejonungarnas hunger, 2 där de ligger i sina hålor eller väntar bland savannens snår? 3 Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar skriker till Gud om hjälp och drivna av hunger försöker kravla sig ur boet? 4 Vet du hur stengeten gör när den föder sina ungar, och har du sett hjorten kalva? 5-6 Vet du hur många månader de går havande, innan det är dags för dem att lägga sig ner och föda sina ungar och bli av med sin tunga börda? 7 Deras ungar växer upp på de öppna fälten. Sedan lämnar de sina föräldrar och kommer aldrig mer tillbaka till dem. 8 Vem är det som förvildar vildåsnan, vem knöt upp det rep som band henne? 9 Jag har gett henne hedmarken och saltslätterna att bo på. 10 Hon skrattar åt stadens buller och slipper pådrivarens rop. 11 Bergskedjorna är hennes betesmark. Där söker hon efter allt som är grönt. 12 Skulle vildoxen kunna bli din trogne tjänare? Skulle han stanna vid din krubba om natten? 13 Skulle du kunna använda honom framför plogen? Skulle han dra harven åt dig? 14 Vågar du lita på honom och hans styrka? 15 Vill du låta honom avgöra var han ska arbeta? Kan du sända ut honom att hämta säden till tröskning på logen? 16 Strutsen flaxar glatt med sina vingar, men hennes fjädrar kan inte jämföras med storkens. 17 Hon lägger sina ägg i sanden att värmas av solen 18 och tänker inte på att någon kan trampa på dem och krossa dem eller att djur kan äta upp dem. 19 Hon struntar i sina ungar precis som om de inte var hennes egna och frågar inte efter om de så skulle dö, 20 för Gud har skapat henne utan förstånd och förnuft. 21 Men så snart hon reser sig upp för att springa, överträffar hon den snabbaste ryttare. 22 Har du gett hästen hans styrka eller klätt hans hals med den yviga manen? 23 Är det du som lärt honom löpa, att hoppa över hinder och att sätta sig i respekt med sitt frustande? 24-26 Han skrapar med hoven i marken och gläds över sin styrka. I strid är han orädd och flyr inte. Pilkogret slår mot hans sida bredvid blixtrande spjut och lans. 27 Rasande skrapar han med hovarna i marken och rusar in i striden när stridssignalen ljuder. 28 Vid trumpetstöten frustar han till. Han känner på långt håll när det ligger strid i luften. Han gläder sig åt stridslarmet och befälhavarens rop. 29 Känner du till hur det kommer sig att falken flyger högt där uppe och breder ut sina vingar mot söder? 30-31 Är det på din befallning som örnen flyger där uppe och bygger sitt näste högt uppe bland klipporna? Där bor han, och klippan är hans fästning. 32 Därifrån spanar han in sitt byte på långt håll. 33 Hans ungar frossar på blod, för där det slagna ligger där finns örnen." 34 Herren fortsatte: 35 "Vill du fortfarande diskutera med den Allsmäktige? Eller tänker du sluta? Har du som kritiserar Gud några svar att komma med?" 36 Då svarade Job Gud: 37 "Jag är ingenting, hur skulle jag kunna finna några svar? Jag sätter händerna för munnen och tiger. 38 Jag har redan sagt för mycket."

Lutherbibel 2017

från Deutsche Bibelgesellschaft

1 Weißt du die Zeit, wann die Gämsen gebären, oder hast du aufgemerkt, wann die Hirschkühe kreißen? 2 Zählst du die Monde, die sie erfüllen müssen, oder weißt du die Zeit, wann sie gebären? 3 Sie kauern sich nieder, werfen ihre Jungen und werden los ihre Wehen. 4 Ihre Jungen werden stark und groß im Freien und gehen davon und kommen nicht wieder zu ihnen. 5 Wer hat dem Wildesel die Freiheit gegeben, wer hat ihm die Bande gelöst, 6 dem ich die Steppe zum Hause gegeben habe und die Salzwüste zur Wohnung? 7 Er verlacht das Lärmen der Stadt, die Schreie des Treibers hört er nicht; 8 er durchstreift die Berge, wo seine Weide ist, und sucht, wo es grün ist. 9 Meinst du, der Wildstier wird dir dienen wollen und nachts bleiben an deiner Krippe? 10 Kannst du ihm das Seil anknüpfen, um Furchen zu machen, oder wird er hinter dir in den Tälern den Pflug ziehen? 11 Kannst du dich auf ihn verlassen, weil er so stark ist, und kannst du ihn für dich arbeiten lassen? 12 Kannst du ihm trauen, dass er dein Korn einbringt und in deine Scheune sammelt? 13 Der Fittich der Straußin hebt sich fröhlich; aber ist er wie die Schwinge eines Storchs oder Falken? 14 Lässt sie doch ihre Eier auf der Erde liegen zum Ausbrüten auf dem Boden 15 und vergisst, dass ein Fuß sie zertreten und ein wildes Tier sie zerbrechen kann! 16 Sie ist so hart gegen ihre Jungen, als wären es nicht ihre; es kümmert sie nicht, dass ihre Mühe umsonst war. 17 Denn Gott hat ihr die Weisheit versagt und hat ihr keinen Verstand zugeteilt. 18 Doch wenn sie auffährt, verlacht sie Ross und Reiter. 19 Kannst du dem Ross Kräfte geben oder seinen Hals zieren mit einer Mähne? 20 Kannst du es springen lassen wie die Heuschrecken? Schrecklich ist sein prächtiges Schnauben. 21 Es stampft auf den Boden und freut sich, mit Kraft zieht es aus, den Geharnischten entgegen. 22 Es spottet der Furcht und erschrickt nicht und flieht nicht vor dem Schwert. 23 Über ihm klirrt der Köcher und glänzen Spieß und Lanze. 24 Mit Donnern und Tosen fliegt es über die Erde dahin und lässt sich nicht halten beim Schall der Trompete. 25 Sooft die Trompete erklingt, wiehert es »Hui!« und wittert den Kampf von ferne, das Rufen der Fürsten und Kriegsgeschrei. 26 Fliegt der Habicht empor dank deiner Einsicht und breitet seine Flügel aus, dem Süden zu? 27 Fliegt der Adler auf deinen Befehl so hoch und baut sein Nest in der Höhe? 28 Auf Felsen wohnt er und nächtigt auf Zacken der Felsen und steilen Klippen. 29 Von dort schaut er aus nach Beute, und seine Augen sehen sie von ferne. 30 Seine Jungen gieren nach Blut, und wo Erschlagene liegen, da ist er. (Hab 1:8; Matt 24:28)